Stjärnornas Paradis. DEL4. [HP-FF. MARODÖRTID] |
Bara för att LannaH kommenterade så fint! ;)
Bertrand Russell
- To conquer fear is the beginning of wisdom.
.
Lungorna sved och hon kände sig utmattad. Luft kom knappt ner i lungorna och hon kämpade med vartenda andetag. Hon ville resa sig upp för att skrika åt pojkarna men när hon öppnade ögonen möttes hon av synen av en gräsmatta och en blå himmel. Förvirrad över var hon var så försökte hon sätta sig upp men hon kände en smärta i revbenen, eftersom hon låg på mage så vände hon sig om för att lätta trycket mot lungorna och revbenen som mest troligen var brutna. Hon kände hur hennes högra arm och ben gjorde ont och hon bet sig i tungan för att inte skrika ut högt.
Smärtan var nästan outhärdlig och blundade hårt för att försöka stänga ut smärtan.
”Hörru?” sa någon och petade på hennes högra sida.
Hon stelnade till i kroppen, försiktigt öppnade hon ena ögat och såg en röd-brunhårig pojke i hennes ålder om inte två år äldre titta oroligt på henne.
När han såg hur hon stelnade till och hennes skräckslagna ansikte så lyfte han upp händerna framför sig för att visa att han inte ville henne något ont. För säkerhetsskull backade han även ett steg.
”Vem är du?” frågade Merope och skakade lätt av kylan i luften som hon nu först märkte.
”Fabian Prewett”, sa pojken och log snett. ”Vem är du?”
”Merope Leip”, sa hon tillbaka. ”Vars är Fred och George?”
Hon tänkte efter ifall det var deras namn och det klickade i huvudet. Fabian såg förvirrad ut.
”Fred och George? Vilka är dom?”
Merope kliade sig besvärat på huvudet. Hur skulle han kunna veta vilka dom är! ”Vars är jag?” frågade hon.
”På Hogwarts”, svarade Fabian och gick ett steg närmre men han stannade genast till när han såg henne stelna till igen.
”Hogwarts? Det ligger inte i England! Eller?”
Fabian skrattade och log stort. Han var faktiskt rätt så söt när han log, men hade ett så rätt allvarligt ansikte.
”Hogwarts ligger i Skottland”, sa Fabian efter han hade skrattat och räckte ut en hand åt henne för att ta.
Merope tittade misstänksamt på handen och inombords skedde det ett tredje världskrig om hur hon skulle göra. Vad hade pojkarna gjort med henne som fått henne att hamna i Skottland? Hon undrade också varför hon inte hade fått ett sammanbrott över att hon hade hamnat i Skottland och inte längre var i England.
Fabians hand var fortfarande utsträckt men hans ansikte såg tveksamt ut, då förstod hon att han visste lika lite som hon. Men bara för det skulle hon inte låta en total främling hjälpa henne upp för det.
Hon rullade runt igen och trots smärtan i revbenen och armen tryckte hon sig upp på benen och stod vinligt. Hon vände sig mot Fabian som både såg imponerad och brydd ut så frågade hon vad.
”Du har ont.”
Merope himlade med ögonen men nickade. Innan hon hann säga något mer hade hans arm farit runt hennes midja och hon skrek till. Hans grepp lättade lite men inte helt och hon var beredd på att slå till honom med sin friska arm.
”Jag vill bara ta dig till sjukhusflygeln, så att du slipper ha ont”, sa han och hon följde motvilligt med honom upp mot ett… SLOTT!
Hennes förbryllade min förvånade Fabian och han gav henne ett ögonkast men sa inget.
Det stora slottet bredde ut sig framför henne och hon undrade hur i alla sina dar hon hade missat det här när hon hade gjort Skottlands historia förra året. Kanske var det därför hon bara hade fått ett vg.
Merope kände sig som en myra inför det stora slottet och dom stora portarna var flera meter höga. Bodde Fabian här? Hans familj måste vara rik.
”Vilket elevhus är du i? Jag tror inte att jag har sett sig förut”, sa Fabian när vi gick in i slottet och passerade några flickor och pojkar som stod vid porten.
Fabian vinkade åt dom och Merope undrade ifall alla dom var syskon eller ifall det var vänner.
”Elevhus?” frågade Merope och grimaserade när Fabian råkade pressa mot hennes nedre revben.
”Oj, förlåt”, sa han och skiftade om sin hand runt henne. ”Ja, jag är ju i Gryffindor.”
Dom kom fram till en trappa och försiktigt hjälpte Fabian henne upp för hela trappan med stor möda och det hade slutat med att han hade burit upp henne i sina armar. Han satte ner henne försiktigt på golvet igen och hon log tacksamt. Men så fort dom kom fram till en trappa lyfte han direkt upp henne i sina armar och bar upp henne.
”Nå?” sa han tillslut och hon märkte att han hade dålig koncentration för flera gånger kunde han ta några steg för snabbt och hon var tvungen att öka takten innan han kom på sig själv och log ursäktande för att sedan sakta ner och någon minut senare ta ett ryck. ”Nå?” upprepade han.
”Jag går inte i något elevhus”, sa hon och mitt i allting stannade Fabian upp så att hon störtade på dörren som var en meter framför henne.
Dörren svängdes upp och hon landade platt på mage och skrek ut av smärta. Snabbt rullade hon runt så att hon låg på rygg och hon kände hur en tår hade smitit ut från ögat och som sakta gled ner i håret.
”OJ”, skrek Fabian och tog ett skutt mot Merope för att hjälpa henne upp.
När hon stod upp igen så såg hon att dom nog var i sjukhusflygeln nu. Massor med sängar var runt väggarna som var vita och bara på grund av ljuset kunde man se att det var ett sjukflygel. Men vem hade så här många sängar där bara en familj levde.
Då märkte hon tre pojkar stå runt en av sängarna och att alla samtliga var vända mot henne och Fabian. Säkerligen tack vare hennes plötsliga uppdykande och skrik.
”Vilken entré”, sa en av pojkarna som var svarthårig och flinande mot sina kompisar. ”Årets entré! Utan tvekan!”
”Käften, Black”, snäste Fabian och då hörde Merope en gäll röst.
Hon tittade skrämt från pojkarna mot en kanske fyrtioårig kvinna som sprang mot dom. Innan Merope hann fråga Fabian vem den galna kvinnan var hade kvinnan puttat undan honom och dragit henne till sängen mittemot där pojkarna stod och nästan puttat in henne i sängen. Hon började trycka runt på hennes kropp och flera gånger skrek Merope till när den galna kvinnan tryckte till på ställen hon inte ens visste hon hade ont.
Kvinnan började smacka högljutt och sprang iväg.
Merope tittade på Fabian bedjande men han ryckte bara på axlarna. ”Hon vet vad hon gör, jag lovar.”
På något konstigt sätt trodde hon honom och väntade tålmodigt på att kvinnan skulle komma tillbaka.
”Vem är det här då?” frågade den svarthårige pojken Fabian och Merope blev genast irriterad.
”Merope”, svarade Fabian utan att titta på pojken.
Merope stirrade argt på pojken och han flinande tillbaka. Även fast hon inte ville erkänna så var han snygg. Hans nästan haklånga rufsiga hår och hans sol bruna ansikte.
”Vilket elevhus går hon i? Jag har aldrig sett henne förut, hon kanske är ny? Jag skulle definitivt ha kommit ihåg henne”, sa han fortfarande pratade han inte med henne och hon blev mer irriterad.
”Jag går inte i något jävla elevhus och vill du något så prata med mig, tack!”
”Oh, feisty”, sa han.
”Vadå, har du inget elevhus?” frågade en av dom andra pojkarna som också hade svart hår men som hade glasögon.
När han flyttade på sig kunde hon se att det var en person i sängen som försökte sitta upp och se vad som hände. Deras blickar möttes och han log mot henne medan hon vände sig mot pojken med glasögonen.
”Därför det heter klasser, din idiot.” Det sista muttrade hon dock lågt för att han inte skulle höra.
Ingen av dom hann fråga något mer för den galna kvinnan kom in igen med flera flaskor i handen medan hon skyndade sig över till Merope.
”Du ska dricka dom här”, sa kvinnan och höll fram fyra olika flaskor.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 4.7) | Swejk - 21 dec 08 - 21:27- Betyg:  | | Bäst! ;) maila nästa? <33 | | Alexiz93 - 19 dec 08 - 09:01 | | Bra:) | | Maadelen3 - 16 dec 08 - 23:06 | ååååwkej ;D
superbra =D
men eftersom jag hade tänkt kommentera långt idag men jag ser titanic så får du (än en gång) endast en kort kommentar :(
men den ägde fett iaf :D :D :D | | LannaH - 16 dec 08 - 21:55- Betyg: | Hihi, jag hade rätt (; *se stolt ut*
och hihi, jag tyckte den här var "hihi -igt" bra :D :] <3 och jag tycker att du borde lägga ut en ny del snart, när professor Dumbeldore kommer inpatserande med sin klokhet och förstår att Roe är en mugglare :D
och jag måste bara säga att den här novellen har en egen magi som gör att man MÅSTE läsa :D <3 Man blir typ... hihig XD nej det var inte det jag tänkte säga *lovar* (a) men, man blir helt enkelt fast i berättelsen, och man tänker bara "mermermermermermermermermermermermer!" och jag lovar, det är nog inte bara för att jag är en galen människa :D (;
Puss o kram, skumbanan! 8D
Hanna (som älskar den här novellen och ber på sina bara öhm.. knän XD ((det är väl knän man ska be på ? :S)) om att du ska lägga ut en ny del)
Ps. Sorry för en vimsig kommentar [: | JennnyJ - 16 dec 08 - 19:18- Betyg:  | Ooooh, det var väll som jag hade tänkt ;P XD
Man kan ju inte avslöjja alla sina funderingar i en kommentar om man är rädd för att det sedan ska va helt fel ;P XD
Den är bra, det går ganska så fort ibland och den känns lite virrig då och då, men jag gillar den :)
Kram JvJ <3 |
|
|
|
