Vindspel del 19 |
Det var fel. Allt var fel men du var rätt. Till och med jag var fel. Mina känslor var fel.
Men du var rätt…
Om du hade vetat vad jag tänkte, sett mina drömmar lika klart som jag och känt vad jag kände, skulle du hata mig då?
För första gången i mitt liv var det inte du som var huvudpersonen i mina heta drömmar.
Någon annan, ett moln av silverstoft och han var där.
Vi var de älskande i en sextonhundratalshistoria och jag mådde bra nu.
Men skulden var kraftigare än någonsin. Jag hade aldrig svikit dig förut.
Vi hade hållit kontakt i flera veckor då han plötsligt försvann helt och hållet. Hjärtat slog så snabbt och jag blev så nervös att jag nästan kräktes när de ringde. Men Silver var inte som Du.
Han skulle aldrig svika mig…
”Varför blev du inlagd igen?”
”Det var för din skull. Så fort jag kände den minsta lilla ångest tog jag kontakt med dem och jag är här men kommer hem på helgen. Men jag får ha mobilen och datorn, och inga låsta dörrar kan hindra mig från att rymma till dig”
Han log mot mig och jag kunde inte låta bli att le tillbaka. Allt var så bra, så perfekt!
”Det är konstigt… Att en sådan här sak kunde förändra hela min värld! Att… Du vet…”
”Hur menar du? Vad för sak? Du eller jag eller jag eller lyckan?” Han lät nyfiken men charmad.
”Du… Jag… Lyckan… Kärleken… Jag älskar dig!”
Hans mungipor åkte ner för ett ögonblick. Läpparna formades till ord som aldrig lämnade munnen. Blicken flackade men mötte sedan min. Jag blev nervös och var nära att börja gråta.
”Jag älskar dig. Jag älskar dig med, herregud!”
Jag skrattade lättat, grät, skrattade igen och kysste hans läppar. Det smakade vanilj.
Blondie kunde inte sluta fnissa. Hon var rödblossig i ansiktet som om hon hade druckit vin. Isabella som sov i hennes armar vaknade av de hastiga rörelserna och ljuden.
”Gud, så romantiskt!”
”Tycker du ja… Men kanske” Jag skrattade förläget och lät Isabella dra i mitt hår.
”Hur blir det nu då? Du är ju inte direkt en förhållandeperson, du kan ju inte ens ta hand om en krukväxt.”
” Vad jämför du mig med egentligen! Och hur kan du jämföra honom med en kaktus! Man ska inte ens vattna kaktusar!”
” Jo, någon gång måste dom ju fan ha vätska! Ingen kan leva utan vatten, det vet väl du”
Jag andades in så hastigt att jag fick vätska i luftstrupen och började hosta.
Minnena från min värsta vecka någonsin anföll mig. Dagarna efter din död. Jag åt inte, jag drack inte, jag svimmade, blev jättesjuk och hamnade på sjukhus. Samma sjukhus som du. Och allt blev så självklart då.
”Förlåt”
”Det är lugnt… Jag har kommit över det…”
Men jag var inte riktigt säker. Månaden som varit full av rosa moln, skratt, glittrande ögon och halvläkta hjärtan var över.
Det var dags att klippa bort stygnen för att granska själen. Det skulle göra ont, man kan inte bedöva det abstrakta. Var mitt psyke verkligen redo för det här. Skulle jag klara av att vara sårbar igen?
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | Aliki - 20 dec 08 - 10:20- Betyg:  | | Underbar! | | Melowa - 17 dec 08 - 17:01- Betyg: | | Heja heja!!! | | sonix - 16 dec 08 - 18:27 | | Äntligen. | | honheterjenny - 16 dec 08 - 17:48- Betyg: | | du är så otroligt bra! |
|
|
|
