hatar min mamma!del 3 |
Nu kommer del 3 och ja hoppas den é bättre än dom andra:)
kraaam:)
Jag vaknade efter några timmar och hörde en kvinnlig röst.
Jag var tvungen att ansträga mig för att höra vad hon sa.
-Men ni fattar väl att ni inte.....Är ni helt...!Det var
allt jag hörde. Sedan kom en smäll, jag ryckte till.
Dörren gled upp och en kvinna steg in, jag såg inte
mycket för de var så mörkt. Men någon tände lampan och
där står hon. Kvinnan som kallad min mamma. Jag slängde mig
på henne och grät. Men hon gjorde inget hon stog bara där.
Men sedan puttade hon bort mig och jag fjög mot väggen
och fick en smäll.
Efter några minuter vaknade jag, jag tog mig på huvudet.
Blod! Blod överallt på fingrana. Jag kollade förskräckt på handen
men sedan fördes mina ögon mot dörren. Hon stog där fortfarande.
-Hahaha, gjorde det ont? Trodde du att jag saknade dig?
Varför skulle jag det? Men vet du va nu är de slut med dig!
Mamma skrattade, resten ochså. Men det var en som var tyst.
Alexander! Varför gjorde han inget, han stog där helt
skräckslagen visste inte vad han skulle göra.
Han vågar inget, vad ska jag göra?
-Varför mamma varför? Jag skrek fram det.
-För att du é en äcklig hora älskling. Du festar och du
går hem till killar vad tror du ja tycker om det? Mamma stog
där med en kniv i handen, riktade den mot min hals.
Jag vågade inte röra mig, jag satt där på golvet.
-Va inte orolig vi ska inte döda dig än, va tar
det långsamt. Vad tycker du om det? Mamma log men de
var inget gulligt leende. Allt inom henne var hat.
Hon riktade kniven mot mitt smalben, hon drog långsamt
neråt mot foten. Det rann blod och ja skrek. Skrek och grät.
Det gjorde så ont, jag slog med armarna. Benen gick inte att
röra. Jag kunde inte röra mig längre. Jag kände mig yr
och det blev svart.
Jag låg på det kalla golvet, blöt av blod. Jag hade inte
bara blivit skärd på smalbenet utan på magen, armen
och på låret. Det var blod överallt, vad ska jag göra?
Jag kan inte leva såhär, jag måste ut härifrån.
Alexender kom in tyst och lungt. Han såg nervös ut, inte
bara det utan rädd. Han kollade på mig, jag försökte
resa mig men orkade inte.
-Förlåt för det dom gjorde. Jag kunde inget göra, då skulle
dom döda mig. Och inte bara mig utan dig med. Jag vill inte
att du ska lida. Jag lovar att ja ska få dig ut härifrån.
Du och jag okej? Han grät för full hals. jag har aldrig sätt
en kille gråta för mig, han tyckte synd om mig. Han kanske
t.om gillade mig. Jag fick fram ett litet leende och han
log tillbaka.
-Jag är verkligen ledsen. Sa han och tog tag i min hand.
Han grät, jag grät, Vi grät! Vi grät en lång stund tills
vi hörde någon vid dörren, Erik och 2 till kom in. Men var
var min mamma?
-Jasså, det är här du är. Ja, vi har ju inget val då!
Erik tog tag i Alexander och slängde honom i väggen. Jag skrek
och grät och bad dom att sluta. Dom skrattade och sparkade
på honom. Jag försökte få bort dom men de gick inte, jag flög
in i sten väggen och svimmande. Igen!
Ja det var allt för denna gångne:P hoppas den var bra.:)
Komentera gärna och om ni vill att ja ska säga till
när nästa kommer:) kraaaaam
|
|
|
|
