Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

Om allt var som jag ville. Del 2

Jag drog hem från skolan efter det där. Orkade inte vara kvar.
Men ville inte gå hem, mamma var nog hemma. Eller värre, pappa.
Att mamma var hemma det gick väl an. Men pappa, aldrig.. Vågade aldrig vara ensam hemma med han.
Jag satte mig i parken en bit från skolan och tog upp en cigg, drog ner röken i lungorna.
Och andades ut. Det kändes som en lättnad att få känna röken genom kroppen. Hur kunde något sånt förstöra något i ens kropp? Något så gott, skönt och min enda vän. Som alltid fanns där.
Jag la mig ner i gräset och tittade upp mot himlen, tittade på molnen som flög förbi och drömde mig bort, som vanligt. Till en bättre plats.
Jag hade somnat till, när jag vaknade började solen redan gå ner. Så jag måste ha sovit i flera timmar.
Jag satte mig upp, tittade mig runt. Tog en ny cigg, och började gå. Jag gick förbi affären som Robin hade för att träffa han lite. Umgicks inte med någon längre. Hade inga kompisar kvar. Och han var inte någon kompis heller, pratade, och han var snäll.
Men vi hängde inte precis.
- Robin? Skrek jag när jag kom in i affären. Men fick ingen svar.
Jag satte mig vid disken, och tog ett tuggummi.
- Hej. Hörde inte att du kom. Vad händer?
- Nej, inte mycket. Råkade somna i parken, så får väl gå hem snart. Pappa kommer bli jätte arg att jag inte hört av mig, och gjort mamma orolig.
- Jo, vet hur det är. Du får ta och flytta hemifrån snart. Så slipper du det där.
- Är bara 16 ju, så skulle aldrig få det för mamma och pappa.
Vi satt tysta en stund. Det enda som avbröt tystnaden ibland var när bubblan från tuggummit smällde.
- Aja, jag får väl gå nu. Hej då Robin. Sa jag och hoppade ner från disken och gick ut.
Jag hann inte gå långt innan jag kände en arm runt min handled som stoppade mig.
- Eh.. Du vill inte hänga med hem till mig då? Är faktiskt rätt ensamt att bo själv. Vi behöver inte göra något ju, bara titta film, äta.. Om du vill alltså?
- Jo, visst. Det hade varit jätte roligt. Får jag sova hos dig inatt då?
Av någon anledning rodnade han lite, och tittade ner i marken.
- Ja, det får du. Sa han och tittade på mig.
Jag log mot han. Jag blev helt varm inom mig. Ingen hade någon gång frågat om jag ville hänga med hem, och att en kille frågade det. Det kunde jag bara drömma om.
Vi gick tillbaka in i hans affär, jag valde ut två filmer, och lite godis och chips medan han räknade pengarna. Det blev två skräckfilmer, jag älskade skräck. Skulle vara roligt att se det med någon, och inte själv. Hade aldrig tittat på film med någon annan än mamma.
- Är du klar?
- ja, jag är klar ropade jag tillbaka och gick fram till kassan där han stod och väntade på mig.
- Skräckfilmer? Gillar du skräck? Eller är de bara en anledning till att du ska bli rädd och krypa nära mig sen? Frågade han och log sådär retsamt som han brukade göra.
- Jag gillar skräck. Gör inte du det?
Jag hade för mig att han inte gjorde det, hans mamma och pappa blev mördade när han var liten. Så han hade sagt någon gång att han inte gillade att se såna filmer då. Men jag valde ut dom för jag gillar det. Eller hade han rätt? Ville jag bara få anledningen till att känna lite närhet?
- Nja, inte så jätte mycket precis. Men kan bli mysigare om du är med ju.
- Jag kan byta annars, vi kan ta någon komedi, eller beck?
- Nej, ta dom du. Sa han och tog mig i handen och drog med mig ut ur affären.
Bara en liten stund efter vi hade kommit ut började det regna jätte mycket. Det var som att himlen bara öppnade sig. Bara på några minuter var vi genom blöta.
Det hade bildats jätte mycket vattenpölar på stigen vi gick, det var lerigt och äckligt.
Barnslig som Robin är för att vara 20 år, tog han sats, och hoppade rakt ner i en vattenpöl. Fast kan lova att det såg mer ut som en lerpöl.
- Men vad gör du? Sa jag lite surt men skrattade till. Nu är jag helt blöt.
- Som om du inte var de innan, sa han och knuffade till mig.
- Lerig då. Det var jag verkligen inte innan. Jag tror jag måste gå hem. Vi får ta filmen en annan gång.
Jag vände mig om och började springa. Vet inte varför, gjorde det bara. Jag var blöt, lerig och äcklig. Skulle den enda killen jag pratade med få se mig såhär?
- Men sluta. Jag skojade bara. Du är jätte söt när du är blöt. Du kan få låna kläder av mig när vi kommer hem. Och ta en dusch medan jag fixar mat. Okej?
Han hade tagit min hand, jag sa inget. Lät han bara hålla kvar mig i handen.
Sen fortsatte vi att gå hem mot han. Precis när vi kom in började det åska med. Kunde det bli mer mysigt? Åska, blöta, av med kläderna, mat, skräckfilm, bara en soffa.

Är inte ens nära att vara lika bra som dom flesta här inne.
Men har nyss börjat skriva igen. Men hoppas ni gillar det :)
Kommentera gärna, både bra och dåliga saker.
Så jag vet vad som kan göra mig bättre.
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)


Skriven av
Beata_H
15 dec 08 - 13:27
(Har blivit läst 56 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord