With an ending of love, del 4 |
okej, jag varnar er. denna delen blev konstig. jag blev verkligen inte nöjd, kanske skriver om det senare. menja. den som kommenterar först är bäst! :* <3
Värmen från Alex strömmade genom min kropp och jag kunde inte göra annat än att slappna av. Tänka, det kunde jag också. Hur gjorde han? Hur kunde han, helt från ingenting, ta ett språng upp i luften och sedan vara i en helt annan form? Jag förstod det inte, det kändes helt galet för mig.
Jag hade dåsat till, det visste jag, men frågan var hur länge. Mörkret hade tätnat och man såg redan en och annan stjärna på himlen. Jag blickade upp mot Alex fridfulla ansikte, hans mjuka anletsdrag och varma ögon. Aldrig hade jag sett någon så vacker som honom.
Mitt hjärta bultade hårt. Det var ett under att Alex inte hörde det, men jag var glad för det. Om han skulle förstå vad jag tänkte, vad jag tyckte, så skulle jag inte få det särskillt lätt. Inte kan jag vara förälskad i min fosterbror? Det skulle aldrig fungera.
"Vad tänker du på?" Jag hoppade till. Den plötsliga frågan förvånade mig, ja, skrämde mig rent ut sagt.
"Dig", viskade jag, osäker på om det var det rätta att göra. Jag betraktade honom noga, väntade för att se minsta felaktiga reaktion. Men ingenting hände. De blanka ögonen avslöjade ingenting om vad han tyckte eller tänkte om det, det perfekta ansiktet ändrades inte alls.
"Du vet inte", konstaterade han efter att ha kollat in i mina ögon en lång stund.
"Vet inte vad?" frågade jag, mer förvirrad än någonsin. Vad var det jag inte visste? Tystnaden blev mitt svar då Alex inte sa något, och jag kunde inte längre tygla min nyfikenhet.
"Alex, vad är det jag inte vet?" frågade jag. Han undvek mina blickar och jag kunde se hur han skakade okontrollerat. Han bet sig även hårt i läppen, endast med avsikt att kontrollera sig själv. Jag hade sett det förr, jag visste hur det gick till. Snart skulle han sluta, ta ett par djupa andetag och göra ett försök till leende mot mig, även om det mest såg ut som om han blev torterad. Fast han kanske inte var som henne? Kanske så hade han ett annat sätt att gå tillväga, han kanske inte utförde samma rutin som hon hade gjort. Kanske så var det inte samma saker som plågade dem. Kanske, kanske, kanske.
"Du borde inte få veta.." mumlade han. "Men du kommer nog att få reda på det i alla fall, så det kanske inte är bäst att hålla det hemligt längre.. Nej, jag kan inte berätta det för dig.." Han var kluven, det var det ingen fråga om, men av vad? Vad var det som var så svårt att berätta så att inte ens han, den säkre, älskade Alex inte visste hur han skulle gå tillväga? Så många frågor och så lite svar.
"Vad är det som du inte vill berätta?" frågade jag mjukt, i hopp om att han då skulle vekna och sedan berätta. Hans ansikte var som hugget i sten, det vill säga om man bortsåg från den mjukhet som han alltid verkade bära med sig. En ovanlig mjukhet i hans annars klumpiga rörelser, något som fick de steg som borde få marken att studsa vara alldeles tysta för omvärlden. Så otroligt lik han var henne.
"Vem jag är", svarade han kort, tonlöst. Jag rös. Detta var skillnaden. Skillnaden i deras röster, deras sätt att tala, var det enda som höll fast mig i verkligheten, höll fast mig att tro att han inte var henne. Självklart, de var av olika kön, men de var ändå så lika.
"Du är ju Alex", svarade jag. "Alex, bara Alex, eller hur?" Jag kollade på honom med stora, bedjande ögon. Han undvek min blick, än en gång. Ännu en skillnad. Hon hade alltid kollat på mig, hon hade velat se vad jag tänkte. Precis som jag ville se vad han tänkte just nu. Ögonen är själens spegel.
"Alex, bara Alex, jo, jag önskar jag", svarade han med en oväntad kraft bakom de orden. Han kollade upp på mig och sorgen i hans ögon verkade starkare än alla de andra känslorna. Starkare än osäkerheten, än rädslan, än plågan och än glädjen. Speciellt starkare än glädjen. De annars lyckliga ögonen var nu livlösa, helt tappade av livslust. Det var så olikt honom, men ändå kändes det som om jag hade sett det förr. Kunde inte sätta fingret på vad, men det var något..
"Vad menar du?" viskade jag.
"Du kommer aldrig att tro mig", svarade han.
"Testa mig."
"Varför?" Orden mellan oss två var korta. Vi behövde inte alla de annars flyktiga orden som man kunde lägga in, vi sade det på det lättaste sättet som vi viste. Kort.
"Bara testa."
"Varulv", svarade han och förfäran lyste i hans ögon.
"Vad menar du?" frågade jag oroligt. Hade han blivit tokig? Kanske ramlat och slagit huvudet i någon sten någonstans? En varulv, de fanns inte på riktigt. De kunde de inte göra. Även om de verkligen gjorde det, så var sannolikheten att just jag skulle ha träffat en väldigt liten.
"Jag sa ju att du inte skulle tro på mig", sa han och kollade på mig med anklagande blick.
"Men hur skulle jag kunna veta vad du hade att säga?" fräste jag åt honom, men ångrade mig genast när jag åter igen såg hur sorgen trängde bort alla de andra känslorna ur det vackra ögonen.
"Förlåt, Alex, det var inte meningen", sa jag lågt. Han skakade på huvudet.
"Nej, det är mitt eget fel."
"Hur kan det vara ditt fel, det var ju jag som bad dig att berätta", sa jag trotsigt. Det var jag som skakade nu, inte Alex. Ilskan verkade ta över min kropp och jag fick anstränga mig till mitt yttersta för att inte skrika eller göra något ännu värre, som att möjligen slå honom.
Tystnaden lade sig mellan oss, vi vägrade att säga ett ord till varandra. Det var som en tyst pakt vi hade gjort, och ingen av oss ville förlora.
"Förlåt." Båda kollade förvirrat upp. Vem av oss hade sagt det? Båda? Jag visste inte, och jag kunde se att han inte gjorde det heller.
"Kan du inte bara berätta vad du menar?" frågade jag svagt. Jag behövde svaren, svaren som skulle mätta min nyfikna hunger. Men jag visste, djupt inom mig, att jag inte skulle få dem så lätt. För mycket frågor, för lite svar.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | MsAnanas - 23 dec 08 - 20:01- Betyg:  | | Mejl när nästa del kommer? (A) | | ThisIsJustMe - 15 dec 08 - 22:07- Betyg: | JÄTTEBRA!!! Jag kanske inte komenterade först, men jag hade tänkt
komentera först! och det är ju tanken som räknas!
Eller hur? xD
Men nu tkr jag att du ska ta och skriva mer!!! :D | | Chillaah - 15 dec 08 - 17:59 | åååååh madde du äger !
seriöst kvinna, du kommer vinna nobell priset nån gång !
håller med HoH, fat det är jag som borde sagt det först hmpf ;C
MADDE ÄGER !!!!!<3
typ kärlek på dig och din novell/novellER!!<33333333 | | Mp3 - 15 dec 08 - 17:56 | | VÄLDIGT BRA MADELENE! <3<3 | | hanochhon - 15 dec 08 - 16:20- Betyg: | NU har jag läst ^^ DEN VAR SVINBRA :DD oho så jävla
spännande o man känner liksom.. kärlek :))
MADDE ÄGER :DD
<3 | | hanochhon - 15 dec 08 - 16:18 | JAG KOMMENTERA:D fast jag har inte läst än, så återkommer strax:D
:D (a. <3 |
|
|
|
