..För jag dog ju trots allt med kärlek i mitt blod |
Älskling, låt
Mig bara röra
Vid dej så
Att jag märker
Att detta
Inte är någon
Dröm. Och
Även om jag
Vaknar upp
Till min förra
Verklighet,
Så kommer jag
Alltid att
Minnas att
Du älskade
Mig en gång.
Och på det
Kan jag leva
I hundra år till.
Och jag vill
Le men mina
Läppar måste
Tränas lite
Först, för
Trots allt
Så var det ju
Åratal sen
Mina läppar
Log på riktigt.
Men jag vet
Att jag är
Lycklig nu,
För mitt
Hjärta skriker
Åt mig att
Stanna i
Det här livet.
Och jag ska
Inte slösa
En sekund åt
Dystra tankar,
För du ger
Mig allting
Som jag har
Förlorat och
Jag målar åter
På den tavlan
Som jag aldrig
Blev klar med.
Tavlan målad
Av lycka, med
Färger av glädje.
Jag vill bara
Säga att du
Betyder lika
Mycket som
Stjärnorna
Gör på natten.
För du lyser
På mig, vakar
Över mig och
Du ger mig
Kraft när hoppet
Rymmer bort.
Och om mitt
Hjärta skulle
Sluta slå så
Behöver du
Inte oroa
Dig, för
Jag dog ju
Trots allt
Med kärlek
I mitt blod.
|
|
|
|
