den dog |
Vi planterade det lilla fröet.
Det växte, som även vår kärlek gjorde.
Det blev störe och sen blev till en vacker ros.
Vi lovade varandra, att den rosen.
Alltid skulle leva tillsammans med oss.
Så ju längre vi älskade varandra skulle rosen leva kvar.
Men nu den här dagen, lever vi inte kvar.
Mina tårar har troppan, bara för att se den leva.
Men då dränker jag den i tårarna som jag har skapat,
för dig, för att hålla vår kärlek levande.
Du behöver inte säga förlåt,
jag vill inte att du ska gråta för mig.
Snälla,
Ge din kärlek till någon som förkännar den mer en mig.
|
Kommentarer | gulis33 - 14 dec 08 - 19:18 | det var jätte bra dikt försätt så!!! men okså jätte sorglig!! |
|
|
|