Nerinas sista önskan. (del1) |
Tack att ni tittade in. Det tog ett tag, men jag tror att det är dags för mig att skriva om Nerina igen. Har saknat henne väldigt mycket. Delen är lite kort, men aa, det får duga.
Huset som låg i utkanten av byn hade sedan länge av invånarna verkat över givet. Det var för fallet och dant. På baksidan växte en vild trädgård, som denna februari natt var fylld med snö. Ute på isen till dammen, låg en ung kvinna. Hon bar endast ett nattlinne och en morgonrock. Hennes hud var lika vit som snön, om inte vitare. Hennes långa, blonda hår var fullt av snö flingor, hon hade legat där ett tag. Hennes läppar var lila av köld, men hennes ögon var öppna. De stirrade tomt ut i natten, de var lika blåa som himmelen. Man kunde se en tår som runnit ner för hennes kind, men som blivit förvandlad till is. Kvinnan var vacker. Runt henne såg man steg, men de var nästan bort trollade av snön. Plötsligt hördes ett högt skrik. Vem som helst skulle ha vaknat av det. Det var så gällt, som ett spädbarn som kallar på sin mor. Frågan var, hörde kvinnan skriket, eller låg hon bara kvar?
Försiktigt rörde jag på fingrarna. Det knäppte till, som när man bryter i is. Men känseln var borta, så smärtan som borde ha funnits nådde inte fram. Jag blinkade. Jo, jag fungerade faktiskt. Jag var inte död, fast jag borde varit. Han hade inte klarat jobbet, han hade misslyckas. Vilken ilska han måste känna. Men vart hade han tagit vägen? Panikslagen satte jag mig hastigt upp, och huvudet började snurra. Tänk om han fortfarande stirrade på mig? Men han syntes inte till någonstans, allt var bara vitt. Allt förutom himmelen, och huset där borta. Illamåendet kom ifatt mig, och jag la mig ner i snön. Gud, vad sömning jag var. Jag stängde ögonen. Om jag bara fick sova lite. Men huvudet fortsatte göra ont, som om ett högt ljud bedövade mig. Ett barn skrik.
”Devan..”, mumlade jag. Jag hoppade upp på benen. Hjärnan hade äntligen uppfattat vad som gällde. Vart var min stav nu då? Jag måste ha min stav. Förtvivlat letade jag i snön, och till sist fann jag den. Lika vacker som den gången jag fått den. Jag såg mig åter omkring, och min blick sökte över himmelen. Jo, där var det. Mörkrets märke. Ormen, som slingrade sig runt döskallen. Så bekant. Så hemma. Jag kunde inte hjälpa att jag log, men bara en kort stund tillät jag det. Jag måste hitta Devan… Marken var kall, och han skulle skadas om han låg här länge till. Hur länge hade vi inte legat här? Det borde vara folk här och leta, men i dessa dystra tider skulle det kanske dröja dagar innan någon märkte att vi var borta. Trädgården som jag innan tyckt var så vacker, var nu bara skrämmande. De döda växterna var täckta med snö, och allt verkade vara en vit massa. Då såg jag honom. Han var alldeles rödlila av köld, och läpparna var blå.
”Mamma är här nu. Nerina är här nu.” Jag tog upp Devan i min famn, vi måste in i huset. Om vi stannade här mycket längre skulle vi garanterat dö. Det gick sakta framåt. Devan skrek fortfarande, och hade sammanpressade ögon. Det blonda håret var fullt med snö. Han kunde ha frysigt ihjäl, om jag inte vaknat till. Jag kom efter säkert fem minuters kämpande runt huset, och såg ytter dörren. Genom fönstren såg allt svart ut, men det var ju en förtrollning. Jag hoppas innerligt att alla där inne lever. Att alla mår bra. I bakhuvudet kom jag ihåg var Voldermort sagt. Alla är döda. Jag ville inte tro det, jag fick inte tro det. Allt jag hade var hoppet.
”Alohomora.” Dörren gled upp framför mig. Hallen såg ut som den alltid gjort, den tjocka mattan täckte golvet, och trappan till över våningen syntes längst bort. Jag gick in, och fick efter en kraftig knuff igen dörren. Då hördes det steg i trappan. Snabba, dunsar, som sprang ner. Men ingen syntes till. Jag stirrade framför mig, den som sprang i trappan borde ha varit nere nu. Kanske hade någon på sig osynlighets manteln, eller också så hade allt bara varit en inbillning, som mitt undermedvetna skapat. Försiktigt sjunk jag ner på mattan, och tårarna började rinna. Devans skrik tystnade, och han öppnade ögonen, och såg på mig. Den bekanta gråblå färgen värmde mig inifrån.
”Allt ska bli bra Devan, allt ska bli bra. Jag lovar.” Plötsligt kände jag en varm hand på min axel. Jag hoppade till, men vågade inte säga någonting. Jag var livrädd.
”Nerina, varför är du så kall?”
Ja, det var första delen av Nerinas sista önskan. Vet att den inte blev så bra, och att den var lite kort. Men jag hoppas att avsnitten blir bättre och längre. Ja, i alla fall, kritik?
Kramar//irmis
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | aa - 21 jan 09 - 19:31- Betyg:  | Du vet att jag inte läst nån av de andra delarna,
vilket du var glad över att jag lovade att aldrig göra.
Men har iallafall brutit mitt löfte, och Irma, du SKULLE ha
kopierat den och lämnat in som SV uppgift! Tack för kritiken på
min historia, igen. Men iallafall, kanske ska ge kritiken jag
har menat att komma till. ^^
Eftersom jag inte har läst historien, och inte alls vet hur själva
historien bakom den är kan jag ju inte prata om det, eller hur?
Men jag gillar sättet du skriver på och du har en örmåga att få ett
hyfsat flyt, följer en röd tråd. Jag skulle läsa de andra delarna också,
det vill jag lova att jag är sugen på, men jag tänker inte göra det.
Bara för det där lilla löfets skull. Men du är skit duktig Irma och är
glad att du har fortsatt skriva, du har verkat lite gladare på sista tiden.
Kanske därför?:) Puss på dig irma!:) // Amanda | | DracoLove - 5 jan 09 - 14:46- Betyg: | Den blev visst bra, den blev bäst !! ^^
Du skriver med sån inlevelse, åh, jag är så avundsjuk på dig !! :O
// Polly | | Mangasagan - 27 dec 08 - 20:41- Betyg: | | Jättebra<33 har saknat den här serien <3 | | rihannalover - 15 dec 08 - 19:06- Betyg: | Jätte bra,har längtat:)
Tack<333 | | Evviis - 14 dec 08 - 22:48- Betyg: | Sååååå efterlängtad ska du veta! :D :D :D
Du skriver asbra och man är redan inne i berättelsen.
Kunde varit längre, men det kommer ju mer snart hoppas jag ;)
Megamegamegabra :D <3 | | JennnyJ - 14 dec 08 - 20:42- Betyg: | Vet du inte om den var så bra? :O *stirra på dig med en tviksam min*
den var grym, helt grym! :O (hmm, jag använder ordet grym ganska så mkt nu för tiden xD)
men iaf, jag älskar den :O och jag älskar att du började på en ny del :D
det känns som om... som om man lixom... jaa, jag vet inte vad det känns som om, kanske som att någonting som förut gått i kras har limmats ihop igen... jag har nog helt enkelt saknat den här :O
den var verkligen grym... tro mig på mitt ord
/Jenny | | Lauren - 14 dec 08 - 20:32- Betyg: | JAAAAG ÄLSKAR DIG!!!! :D HElt jävla oväntat om du fårgar mig!!! TACK SÅ MKT!!!! jag saknat Nerina!!¨
HUr bra start som helst, skriv när ny del kommer ut är du gullig :D och glöm inte bort min Tidhäxa nu eller min nya "Remus Lupins stora hemlighet" | | hanochhon - 14 dec 08 - 18:25- Betyg: | AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAH :DDDDDDDDDD
ALLA ÄLSKAR NERINA OCH DIIIIG :DDD
hahah fyfan vad bra ^^ Har saknat NERINA så mkt :))
Skitbra och dumåste fortsätta skriva snart :))
Kram <3 | | jisatsu - 14 dec 08 - 18:07 | FY FAN VAD JAG ÄLSKAR DIG IRMA !!!
SERIÖST, JAG HAR LÄNGTAT EFTER DENNA SÅ OTROLIGT JÄVLA MYCKET!!!
Lina goes gilla caps look O___x
fy fan vad bra<3 | | Bolliz - 14 dec 08 - 16:15- Betyg: | | Den var super bra! <33 Mejla nästa! ;) | | Summerlover - 14 dec 08 - 14:02- Betyg: | Åh, den här serien är verkligen efterlängtad. Kunde som sagt vart lite längre, men herregud, bättre än inget alls!<3 Jag har ingen kritik att ge :P
Kram Elin |
|
|
|
