[M/M] Johan, Memory from the old days. [Del 1] |
Copyright by Frozenfucker @ Dikta.se
Ladda ner orginalet. Den är ju dock inte färdig.
http://www.megaupload.com/se/?d=OU5H8 U3V
1
Johan slängde sig ner i sängen och andades tungt efter jogging turen. Hans ljusbruna hår låg slimmat efter hans ansikte.
”Fan, jag borde nog duscha.” Suckade han och ställde sig upp, han tog av sig kläderna och slängde ner dom på golvet i en stor hög. Han klev in i det stora badrummet och gick fram till cd spelare, han växlade till låt tre och tryckte på play, river flows in you ekade melodiskt i det stora vita badrummet. Han öppnade dörren till duschen och klev in, vattnet rann skönt längst med hans svettiga hud och han njöt. Han plockade upp schampo och balsam för att schamponera men kollade hastigt ner på blodet som flöt omkring i vattnet innan det sakta försvann ner i avloppet, sedan fixerade han blicken på stygnen som var över hans mage och han insåg att blodet kom ifrån dom 16 stygn som han sytt. Han svor lågt och lutade huvudet bakåt för att rengöra sitt hår, han lyckades hålla alla rengörings medel borta från såret och gick ut ur duschen, den stora spegel ovanför handfatet hade immat igen och drog snabbt handduken över glaset och det blev rent. Han studerade noggrant sina stygn och petade lätt på dom, det sved men det gjorde inte så ont. Han suckade tungt och gick tog upp papper att lägga för såret men stannade upp när den sjätte låten började. tAKiDA med Curly Sue, han lade snabbt pappret mot såret och skyndade sig att stänga av cd spelaren innan ens första versen hann komma. Han suckade tungt och gick ut till köket där första hjälpen lådan fanns, han gjorden en kompress och tejpade fast allt noggrant. Han kollade ner på det vita som nu befann sig på hans mage och nedanför syntes hans magrutor han suckade igen och vände sig för att titta ut genom fönstret. Han mötte sin systers blick eftersom hon precis kollade in igenom fönstret från utsidan, hon höll nämligen på att plantera rosor och log vänligt emot honom, han log självklart tillbaka men vände sig sedan om igen. Lina och Johan var väldigt lika till utseende men Lina var en mycket bättre människa än vad Johan var. Han rörde lätt vid kompressen och mindes så väl vad som hade hänt den dagen, dagen med William. William Fors som han älskat så mycket. Han kallades oftast för Liam eller Forsen och hans tankar började fortsätta åt Liam hållet men Johan skakade hastigt på huvudet och försökte tänka på andra saker, det knackade lätt på dörren och han var snart framme, han öppnade för att få se ett välbekant ansikte. Emma Bergström.
”God dag, Emma.” Sade han och låt henne vänligt komma in, han visste att Emma varit förtjust i honom sedan dom träffades för första gången då Lina tog hem henne, Emma var 19 och ganska snygg, Lina var lika gammal men Johan var 21. Hon gick långsamt in och deras blickar möttes med vänliga leenden. Hon kollade lite smått på hans nakna överkropp och han kom fram till att han bara bar handduk och kompressorn så klart.
”Vad har hänt?” Hon stirrade oroligt på hans kompressor. Han bet sig hårt i läppen tills det började blöda, fuck. Han hade inte velat att Emma skulle veta det, hon skulle oroa sig alldeles för mycket, hon var en sådan vänlig person.
”Ingen fara, jag föll i badrummet.” Han log så bra han kunde emot henne och hon ställde sig hastigt upp ifrån stolen hon satt sig ner på och gick fram till honom.
”Låt mig se.” Viskade hon och försökte få upp det men han stoppade hennes händer.
”Nej. Läkaren sade att jag skulle låta det vara på.” Han hade vunnit och hon skulle inte röra det Hon nickade svagt och satt sig generat ner på stolen igen. ”Vill du ha lite kaffe och fika?” Han passade på att fråga medans hon var tyst och hon nickade sakta så han gick in i köket och gjorde i ordning kaffe för Lina skulle antagligen också vilja ha då hon kom in. Han gick tillbaka in i sovrummet och plockade upp kläderna som låg på golvet, han kastade dom i smutstvätt korgen och gick och öppnade den stora garderoben, han gick längst in i den och hittade ett par mjukis byxor och ett par kalsonger. Han fann även en svart kofta som han lade på stolen, sedan rotade han fram en vit t-shirt och drog på sig den, han var försiktigt så att han inte skulle kunna dra av kompressorn. Sedan drog han på sig resten av kläderna och kom lagom i tid för kaffe och bullar. Han plockade fram bullarna och stoppade in dom i mikron och satte på 2 minuter, han hörde att Lina hade dragit igång något samtalsämne om snygga killar, någon Robert hon träffat men han lyssnade inte så intresserat förrän han såg att dom lutade närmare varandra och så hörde han Lina viska, ”William Fors” och något i stil med ”drogmissbrukare” och ”knivhugg.” Han vände sig hastigt om och slog handen i bordet.
”Håll käft Lina!” Ropade han emot henne och hon ryggade bakåt av hans plötsliga ilska och hon höll på att falla ner från stolen.
”Förlåt..” Viskade hon sorgset tillbaka och Emma stirrade bara på hans ansikte. Mikron pep till några gånger innan han plockade ut bullarna och lade dom på ett fint fat, han ställde fram kaffet till dom och slog sig ner på en stol. Lina drog upp ett nytt samtals ämne för att lätta på tystnaden. ”Har du hört om Elin?” och Emma skakade lätt på huvudet men hennes blick drogs hastigt emot Johan och han kollade tillbaka på henne, han drog tillbaka blicken till Lina. ”Jo, alltså. Hon har tydligen sett någon skit söt ny kille är i stan. Benjamin Lundström hette han tydligen, han ska vara kring 17 års åldern men ändå så ser han ut som en docka! Han har blont rufsigt hår och djupt blåa ögon, han har även fylliga röd aktiga läppar, men då hon snackade med honom hade han sagt något i stil med ’Förlåt mig, men jag är inte intresserad av tjejer, jag är homosexuell’ mitt framför ögonen på henne!” Hon skrattade rakt ut men Emma stirrade bara på henne.
”Ojdå. Men det kan ju inte ha varit så kul för Elin.” Hon suckade till minnet av sin goda barndomsvän.
”Nej, det är klart.” Suckade Lina och Johan kollade upp.
”Är han nyinflyttad? Vilket kvarter bor han på?” Frågade Johan nyfiket och Lina stirrade på honom.
”Vadå? Är DU intresserad?” Hon skrattade högt så det ekade i köket.
”Nej, jag hade en barndomskompis som flyttade här ifrån för länge sedan och han såg ut som en docka.” New lie, han suckade inombords men log på utsidan. Hon nickade bara och fortsatte långsamt.
”Ja, han ska tydligen bo på tummlargatan 34, vilket inte är så långt härifrån.” Johan nickade men satt kvar han satte handen emot magen och kände på kompressen som satt väldigt bra, han ursäktade sig från bordet när han druckit sitt kaffe och gick och lade sig i sängen för att få en god natts sömn, han hoppades på att såret skulle läka någorlunda medans han sov.
Han drömde dom vanliga mardrömmarna om William, där han höll i kniven och högg. Om och om igen, men i drömmen ville han döda honom och Johan vaknade skrikandes. Han var full i svett och flåsade när han vaknade. Han hade hoppats få lite lugn och ro när han var utmattad men det hjälpte inte mycket. Han ställde sig upp och gick ut till badrummet där han tog av sig pyjamasen och öppnade duschen och gick in, han lät vattnet rinna över hans svettiga kropp och han njöt, han passade på att sätta sig ner på golvet i duschen och lutade huvudet bakåt för att få känna det kalla vattnet som behövdes för att han skulle vakna. Han klev ut ur duschen efter några minuter och torkade sig torr med en handduk som låg upphängd på väggen, han gick ut till sovrummet igen och slog igång den stora tv som hängde på väggen, det var något om en försvunnen pojke, i fjortonårs åldern. Han suckade högt och höjde ljudet.
”Pojken syntes senast för två veckor sedan vid samma tidpunkt som då William Fors högg Joha-” Och där zappade Johan bort kanalen, han ville inte höra om incidenten som hänt. Han ville inte minnas det han mindes varje natt. Liam, älskade Liam. Han suckade och lade sig ner på sängen, han höll handen på kompressen som fortfarande satt kvar på samma ställe som förut och han lade till slut armen över ögonen och andades långsamt in och ut. Han skulle kontrollera sina minnen det hade han bestämt, han hade betalat sin psykolog för att hjälpa honom men inte hade han fått någon hjälp inte, för psykologen hade inte lyssnat på honom han hade sagt, ”Ät denna medicin så blir allt bättre.” och sedan hade han fått gå, även fast han protesterat. Medicinen hade gjort det värre så han hade slutat med den.
Han klädde sig långsamt och gick ut i den kalla morgonluften, klockan var bara fem så dimman var fortfarande tät på marken. Han ökade takten och krökte vid staketet så han kom ut på vägen, då joggade han i hög hastighet till nästa krök där han svängde höger, sedan höger igen för att komma till en terräng mark där han ville springa, han sprang fortare nu och det kändes som om att han skulle falla så då ökade han tempot och benen pulserade hastigt. Han kände adrenalinet som sved och högg i hans kropp. Snabbare. Det gick inte tillräckligt fort för hans kropp, han ville ha mer fart och ökade sakta tempot. Sedan kom yrseln, han höll på att falla framstupa men råkade springa in i någon, dom föll och Johan landade på honom. Han kände när dom föll till marken och han var orolig att personen var väldigt skadad så och försökte öppna ögonen men det gick väldigt segt, han bet ihop och slet upp dom och fick se den sötaste människan på jorden.
”Oj. Förlåt mig! Jag blev svimfärdig och såg mig inte för.” Han satte sig upp och drog med sig mannen.
”Ingen fara.” Svarade han i en barnsligt söt röst, som en kille som inte kommit in i puberteten men det syntes på honom att han var så mycket äldre men så söt, han liknade en dock. Ett namn dök plötsligt upp i hans huvud, Benjamin Lundström. Gay, precis som han själv var. Han drog en djup suck och Benjamin kollade gulligt på honom med sitt söta dock ansikte. ”Hur är det?” Viskade han och lutade sig fram. ”Du slog dig väl ändå inte?” Hans mjuka han rörde vid Johans panna och han log försiktigt emot Benjamin.
”Nejdå, jag slog mig inte alls. Men du är Benjamin va? Den homosexuella?” Benjamins ansikte kom till ett flin.
”Jaha, så du vet.” Benjamin lutade sig framåt och kollade in i Johans ögon, vilken djup blå färg denne pojke hade på ögonen. Han suckade och lutade sig lite bakåt.
”Jag är också det, ja.. Öhm. Gay.” Sade Johan och kollade på Benjamin, så himla söt han var. Han fick en plötslig lust att röra vid honom och Benjamin log åt hans blyghet. Johan hade alltid varit blyg emot män, han visste inte varför. Kvinnor kunde han prata med hur bra som helst men inte männen. Han ställde sig upp. ”Får jag bjuda på något hemma hos mig?” Han hjälpte Benjamin upp och han tackade ja, Johan berättade vad han hette och vars han bodde.
”Wow, ditt hus är verkligen annorlunda om man jämför med mitt. Bor du här själv?” Johan kollade på sitt hus, han antog att dom som såg det visste att han hade pengar men han hade tjänat ihop det mesta själv.
”Jo, men syrran kommer alltid förbi. Och hennes kompis Emma.” När han tänkte efter, hans syster hade inte varit förbi något denna dag och klockan var åtta. Han hade sprungit väldigt länge. ”Kom in, jag ska bara spring in i duschen jag har nämligen sprungit sedan fem.” Benjamin tappade hakan men nickade samtidigt som han slog igen käften, Johan gick försiktigt in på sitt rum han plockade av kompressen och kollade på dom blodiga stygnen och gick sedan in i duschen. Det hade inte hunnit läka nästan något på flera veckor och han hatade det. Vattnet rann lent emot hans varma svettiga hud och han njöt när han kunde skrubba sig ren. Han drog på sig boxerkalsonger och sedan ett par jeans och gick ut till Benjamin. Även fast han var blyg så vågade han fortfarande visa upp sin kropp, han var ju trots allt van vid badhus, omklädningsrum och gymnastiksalar. Han satte sig mitt emot Benjamin som antagligen bara suttit rakt upp och ner på samma ställe. Stackars människa. Johan hade helt glömt bort stygnen tills han hörde att Benjamin flämtade till och pekade mot hans mage, han kollade ner på stygnen och ställde sig upp. Fan att han hade glömt dom.
”Ursäkta, jag kommer snart.” Han gick iväg till sitt rum och plockade upp en T-shirt och gick ut och satte sig igen.
”Johan.. Är det inte du som William Fors knivhögg?” Frågade Benjamin och kollade noggrant i hans ansikte men han kollade bara bort.
”Ja.” Suckade han och ställde sig snabbt upp, han kollade ut igenom fönstret.
”Vill du berätta?” Benjamin ställde sig upp och lade armarna försiktigt om Johan och höll dom där, lät dom bara ligga där dom låg.
”Jag kan berätta om du vill höra.” Viskade han.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | VampyrenSamantha - 17 dec 08 - 17:59- Betyg:  | GAH ! Fick ryck när jag inte såg någon mer del av denna. XD
Men den var väl skriven o bra som fasen ^^ Keep going! | | fersure - 16 dec 08 - 17:01 | | Ja, den var jättebra! 8D | | wannabelink - 15 dec 08 - 20:04- Betyg: | Grymt bra!! :DD
Du är mycket duktig på att skriva! :))) | | lillhopp - 14 dec 08 - 20:44 | Håller med Heartbeat. Och dessutom pratade dom som.. öh.. äldre vuxna. Väldigt noggrant, utan slang eller sånt, som yngre människor faktiskt gör i dagens samhälle.
Men annars var den bra skriven. | | PlEaSeKiLlMe - 14 dec 08 - 19:31 | | era denna var sjukt och seriöst bra!!<33 | | PsychicPlay - 14 dec 08 - 11:42- Betyg: | | åh, sjuuukt najs asså. :D |
|
|
|
