[M/M] Lover in the rain [Ny version, Epilog] |
Alltså, denna Epilog är skriven från Alex synvinkel, hur han ser på allt och hur mycket han ångrar sig och hur mycket han älskade Mattias och han fortfarande gör. OBS väldigt många och där. -.-''
Epilog
Alex ville egentligen inte gå på Mattias begravning men han kunde ju inte skippa den, han hade ju verkligen älskat Matte. Han suckade högt och rätade till slipsen som satt tajt kring hans hals, han drog lite i den för att lätta på trycket. Han drog över kavajen över det hela och såg riktigt stilig ut i sin spegelbild. Lina kom in i rummet, hon hade kommit över Mattias död på bara några veckor, han fattade inte hur hon kunde det. Mattias hade inte rört en enda person sedan han dött. Tårarna steg i hans ögon när han mindes allt, han kunde känna blodlukten och höra Mattias mjuka röst som viskade God by another name från Ben’s Brother. Han lade handen för ögonen.
”Hur är det?” Frågade Lina och skulle precis lägga handen på hans axel när han flyttade sig bort ifrån henne. Hon lät handen falla tillbaka till sin rätta plats.
”Rör mig inte. Snälla.” Hon lyfte på axlarna och log mot honom.
”Visst, men jag fattar inte hur du kan ha det så svårt att komma över honom.” Alex vände sig hastigt, hans ögon var svarta men svullna av gråt.
”Hur fan kan du säga så!?” Skrek han up och slog i handen i spegeln, handen fick fullt med skivor i sig och det var blod över hela den trasiga spegeln, han drog åt sig handen igen och andades tungt. Ögonlocken kändes tunga av smärtan men han ignorerade det. Han tänkte fan inte svimma. Lina kollade skrämt på honom.
”Alex! Du måste ju plocka ut bitarna.” Hon rusade fram och försökte få tag i hans hand men han backade återigen.
”Rör mig inte!!” Ropade han, han skyndade sig förbi henne och ut i köket, han öppnade den översta lådan som var fylld med sjukhus grejer, han tog fram en pincett och började dra ut alla glas skivorna. Han svor högt ett antal gånger men trodde slutligen att han fått ut allt, han spritade såret och drog över med en gasbinda. Han tejpade fast den och gick till badrummet för att fixa till sitt hår. Han såg sitt hemska ansikte i spegeln och drog bara upp kammen och slet till lite, han tänkte han inte se på sitt äckliga ansikte länge. Han hatade det. Ansiktet av en mördare, enligt honom. Han ville inte se det, inte se på det ansiktet som Mattias älskat så mycket. Han lade handen för sin egna reflektion och gick därifrån. Han suckade högt när han försiktigt satte sig ner i stolen för att inte skrynkla kavajen och skjortan och allt det där han hade på sig. Han sänkte ner sitt huvud i händerna och snyftade ljudligt. Christin kom fram till matbordet och satte sig ner, hon rörde inte honom men han kände ändå trösten hon gav.
”Jag förstår hur du känner.” Han kollade upp på kvinnan som för bara några veckor sedan varit vacker som en ros, hennes hår var tovigt och fett. Hennes smink var utkletat i hela ansiktet och hon stank cigaretter och sprit, efter det Mattias gjort hade Christina blivit helt förstörd. Hennes egen son hade dött, så ung. Alex kunde knappt fatta det själv, ånger satt fast i han som en stor jävla klump. Hon svor inom sig. Hennes ögon var fulla av tårar och klumpen bara växte, det var hans fel men Christina hade vägrat låta honom säga det. Enligt henne var det Linas fel, och det var ju delvis det. Lina knull, Lina som han gjort det med, ett antal gånger. Fan vad han ångrade sig. Första gången han kommit på honom med Lina hade varit jobbigt, andra då var det kört. Han hade nog inte klarat mer, hans älskade, älskade, älskade Mattias. Det var Lina som hade haft på sig den där tröjan, det var den. Och när hon pressat ihop brösten, eller när hon började klä av sig, han hade inte kunnat hålla det inom sig då. Under hela sexet hade han tänkt på Mattias, nu när han tänker tillbaka på allt skit han gjort så mår han så jävla illa för det, varför gick han inte och knullade med Mikael om han nu var kåt? Varför hade han tagit äckel Lina? Horan Lina som öppnade sig för allt med en kuk över 15cm. Varför hade han inte tagit fina Mattias? Fina lilla vackra Mattias. Mattias som nu var borta. Han började storgråta när han tänkte på det, Mattias. Borta. Alla Mattias minnen, borta. Allt var hans fel. Klockan slog ett tungt slag och Alex ryckte till och kollade upp på klockan, ett. Det gick ett par minuter. Fem över ett, det var en halvtimma kvar innan han var tvungen att vara i kyrkan, Christina hade gått in i duschen. Man kunde höra hennes höga snyftningar, Christina ville att Alex skulle säga ett par ord till Mattias och han hade gått med på det. Han hade skrivit som en idiot missat att sova ett antal gånger, han ville inte sluta ögonen för då såg han allt. Blodet, och alla fina minnena med honom. Hur jävla glad han blivit när han såg Mattias i shopen för första gången på veckor, eller när Mattias tagit tillbaka honom. Fan så jävla glad han blivit då! Han kunde inte fatta att det var sant. Klockan ringde igen, var den redan två?
”Helvete!” Svor han högt och rusade ut i hallen, han drog på sig skorna och sprang allt han hade till kyrkan. Halvvägs dit så kom han på att han glömt lappen hemma. Han svor igen men fortsatte springa i samma takt. När han kommit fram hörde han Curly Sue spelas i väldigt lågt någonstans inne i kyrkan, han kämpade hårt emot tårarna och misslyckades. Christina hade inte velat säga till när hon for för att han hade sagt att han inte var säker på att han klarade av att komma. Dom hade stängd kista men kort stod på den. Kort på Mattias, och fullt med blommor. Han gick fram till Christina och nickade mot henne, hon log lite svagt igenom sina tårar, det var en tyst minut och alla satte sig ner, prästen höll ett långt tal om på nytt födelse och att han annars skulle ha det bra i himlen. Alex kunde inte låta bli att gråta. Sedan gick Christina upp, hon pratade om sin son och om Alex. Alex hade börjat skaka och tårarna rann med hög hastighet, kinder hann aldrig bli torra för dom fylldes snabbt med nya tårar. Efter några minuter hörde han sitt namn upprepas och han kollade upp, Christina höll ut sin hand emot honom och han ställde sig bara upp, tog inte handen utan gick förbi henne, han visste att det var han som skulle tala. Det blev tyst när folket såg hans ansikte, det dom tyckte var vackert men han tyckte var så fult. Tårarna rann värre nu och han stammade när han skulle tala.
”Mattias och jag hade tre vackra år tillsammans, och han älskade mig mer än någon annan. Jag kan inte förlåta mig själv för att jag svek den jag älskade. Mattias, du var så vacker att jag kände att jag verkligen inte förtjänade dig, och jag svek dig. Jag älskar det vi hade och jag hatar det jag gjort, kan du någonsin förlåta mig? Jag Alex Ivar Johannes Berg älskar och älskade dig Mattias Filip Rönnberg jag kan fortfarande inte förstå att detta har hänt. Hur kunde du?” Tårarna bara föll och Alex likaså. Han grät och grät, även när Christina och hennes man hjälptes åt att lyfta upp honom. Och efter en sådär tjugo minuter så sprang Alex ut, för dom öppnade kistan och där låg hans älskade Mattias. Mattias den vackre, Mattias den älskade. Mattias, Mattias, Mattias, Mattias!!!!! Han smällde igen dörren bakom sig och sprang så fort han kunde, han sprang in i skogen och fumlade upp en cigarett och rökte den ovant. Alex hade aldrig varit särskilt mycket för att röka men denna gång så gick det, bara denna. Han föll ner i gräset av tyngden som bar honom, han hatade att han gjort allt det dåliga med Lina. Han förstod aldrig han skulle kunna förlåta sig själv, men på något sätt lyckades han ta sig vidare i livet.
Alex vaknade med ett ryck när väckarklockan ringde vid sex tiden, han slog av det med ett stön och vred på sig, han slog emot väggen och stönade igen. Hunden skällde nedanför hans säng och han öppnade sakta sina ögon.
”God morgon Matte.” Log han försiktigt emot den vackra Golden hunden som stod och stirrade på honom. Han hade hittat Matte övergiven vid en soptipp för några år sedan, hundens ögon hade varit läskigt lika Mattias så han hade tagit hem den och försökt hitta ägaren men ingen hade ringt så han hade behållit den söta lilla valpen. Matte kallade han den och självklart så hette den egentligen Mattias. Alex vände huvudet mot sängbordet.
”God morgon Mattias.” Viskade han mot tavlan, solstrålarna slog emot den och bilden syntes nu tydligt. Det var en bild på Mattias. Mattias Rönnberg, 1982 – 2004. Det hade gått fyra år sedan dess, fyra djävligt tunga år. Han suckade och klädde på sig, Matte hoppade glatt ner för trappen i väntan på sin frukost.
”Ja, du ska få mat. Jag har inte tänkt svälta dig.” Han klappade hunden på huvudet och hällde upp maten i skålen som låg på golvet, Alex gick emot kylen och tog fram två ägg, lite ost, skinka och salt. Han sparkade igen den och lade ingredienserna på diskbänken, han drog fram en panna och en stekspade och satte på spisen. Han öppnade kylen igen och hämtade fram smörpaketet, han klickade ner en smörklick och stoppade tillbaka smöret. Han gick fram till radion som stod på andra sidan av rummet och Curly Sue spelades även då. Han höjde volymen och gick tillbaka till det redan smälta smöret, han knäckte äggen och inom kort tid hade ingredienserna gjort honom en mättande frukost. Omelett. Han tog fram en tallrik och bestick, även ett glas som han fyllde med vatten och is ifrån sin ice maker. Han åt sakta och efter en viss tid kom han fram till varför han ställt väckaren så tidigt just denna dag.
”Mattias fyller år.” Suckade han och hällde i sig resten av frukosten. Han kollade på sin mobil som låg på köksbänken 5 Nya Meddelanden han suckade tungt och läste igenom dom. Det första var ifrån Christina för en halvtimma sedan.
Hej Alex, du har nog inte vaknat ännu men jag skriver ändå. Lina ska som vanligt inte med till hans grav och jag kan inte heller följa. Lars är på jobbet så det blir nog bara du. Förlåt, ring mig när du ser detta. Nästa var från Lina. Han visste inte om han ville läsa det men klickade upp meddelandet ändå, han suckade igen när han såg vad hon skrivit.
Hej!! Alltså, du vill möjligtvis inte hitta på något idag va? Puss! Han klickade på svara och skrev irriterat följande ord:
Nej. Jag ska till graven.
Nästa var från Christina igen, för en kvart sedan.
Hej igen! Jag var inte säker på om det förra nådde fram till dig så jag skriver igen. Ring mig.
Dom följande två var också från Christina, dom lydde så här:
Hej Alex! Jag vet inte vad som har hänt, ring mig nu!
Hej Alex!! Jag börjar bli orolig, jag tror jag just såg Mattias. RING MIG!
Hans ögon fastnade på det sista, hon hade sett Mattias. Det var för åtta minuter sedan. Han slog snabbt in hennes nummer och fyra signaler slog innan hon svarade osäkert.
”Alex? Är det du?” Hon viskade, detta gjorde honom orolig.
”Christina, vad har hänt? Du skrev att du sett Mattias, hur då? Vars? När? Hur såg han ut?” Han röst var gråtfärdig och han kände tårarna brinna bakom ögonen, han hörde när kvinnan tog ett djupt andetag för att berätta allt.
”Jag gick ut för att gå imorse, du vet ju hur jag är på hans födelsedag.. I alla fall, när jag går så tappar jag mp3:n i backen och stannar upp för att plocka upp den, och plötsligt så hör jag Mattias röst! Jag kollade upp och där stod han, livs levande!!” Hon storgrät i telefonen men lyckades på något sätt ändå viska.
”Var det han då?” Lyckades Alex få fram, han hörde mer tårar.
”Nej.. Men, kom över. Du ska få träffa honom.” Christina hörde tvekan i hans röst när han svarade.
”Jag tror inte jag klarar av det.” Viskade han tillbaka, Christina sade något som han inte hörde, och han ställde sig upp och skulle precis fortsätta sin mening när Christina lade på i örat på honom. Han stirrade på telefonen och skyndade sig på med jackan.
”Matte!” Ropade han och hunden sprang efter honom i hög takt, han smällde igen dörren utan att låsa och hoppade in i den stora, varma bilen. Han skyndade sig ifrån den stora vita villan och körde mot Mattias gamla hus, ja. Dom bodde fortfarande där. Han var framme inom femton minuter och då hade han kört över hastighetsgränserna, han sprang upp för trappan och plingade fyra korta men snabba plingningar på dörren, Christina öppnade sakta dörren och han klev in flåsandes.
”Vad var det du—” Han avslutade aldrig meningen men blev stirrande på mannen som stod framför honom. Mattias. Tårarna föll för första gången på ett år och han föll ner till golvet med en duns, mannen skyndade sig fram och rörde vid hans arm. Det gjorde ont, så ont.
”Mattias..” Viskade han och mannen stannade upp. Han tvekade innan han svarade.
”Jag är inte Mattias.” Alex hund morrade lågt emot mannen och han flyttade sig bakåt.
”Matte, det är lugnt.” Viskade Alex och klappade den vänlige hunden på huvudet, den satte sig ner och strök sig mot Alex som kramade om den. ”Det är inte Mattias.” Viskade han i hundens öra och det märktes knappt men hundens öron sjönk en bit. Alex ställde sig upp på skakiga ben.
”Mitt namn är Mikael.” Sade mannen som kollade på Alex och han nickade bara som svar, han orkade inte säga något. Christina ledde honom in i köket och satte ner honom på en stol. Mikael satte sig mittemot honom, hans blick var fortfarande orolig. ”Är du säker på att du är okej? Du ser lite blek ut..” Han hade lutat sig över bordet för att se Alex ansikte bättre, men Alex hade lutat sig ännu längre bak.
”Jag mår bra, det kom som en chock. Jag älskade Mattias, det gör jag än.” Mikael nickade några gånger och blev helt plötsligt väldigt upptagen med sitt hår, det var brunt och han hade likadana bruna ögon som Mattias. Alex suckade och ställde sig upp. ”Nej, jag bör nog gå om det inte var något mer Christina. Åh, juste. Jag har inte med mig min plånbok eftersom att jag blev så orolig när du bara slängde på luren åt mig, har du ett ljus?” Alex hade ljugit, han hade visst med sig sin plånbok men han ville inte åka ner till den affären. Han skulle bara förbi blomsteraffären istället.
”Jo, jag har några här.” Hon gick fram till en hylla och plockade ner ett vitt ljus med ett rött hjärta på, i hjärtat stod det Mattias i bläck, skrivet med skrivstil. Hon gav det till honom,
”Har du en tändare?” Frågade hon och kollade sig omkring, Alex som fortfarande hade jackan på sig lyfte upp cigarett paketet och lyfte fram tändaren.
”Jag började ju efter händelsen.” Sade han och log blekt emot Christina, Mikael verkade obekväm i det lilla köket. ”Du, grabben.” Han kollade på Alex och Alex tog ett djupt andetag. ”Vill du följa med till kyrkogården så lämnar jag av dig hemma sen?” Mikael nickade och följde med honom, Alex gick ner för trapphuset med Matte i hälarna.
”Erhm.. Har du döpt hunden efter..?” Alex stannade upp och kollade på honom.
”Ja, dom har samma ögon. Du har också samma ögon som Mattias.” Suckade Alex och fortsatte sedan ner för trappan, han satte sig i den stora Mercedesen och startade motorn, han klickade ner rutan och kollade mot Mikael som tvekade vid dörren. ”Ska du med eller?” Flinade Alex, han kände sig som sitt gamla jag igen, men han skulle inte tillbaka dit. Mikael gick runt och öppnade dörren, Matte hoppade in och satte sig i baksätet sedan klev Mikael in i den stora bilen som fortfarande var varm. Han tog på sig säkerhetsbältet och Alex gasade iväg och stannade vid blomsteraffären han klev ut ur bilen och smällde igen dörren, sedan plockade han upp lösa pengar ur fickorna och fiskade till slut upp en femhundring. Han bad om en stor bukett med röda och vita rosor och dom var snart färdiga. Buketten innehöll kring 100 rosor och det var väldigt vackra rosor, han lade dom i baksätet och Mikael stirrade bara på dom.
”Men, du hade ju pengar.” Viskade han när Alex satte sig i bilen igen, han smällde igen dörren och startade motorn.
”Det visste Christina, hon vet att jag vill tända detta ljus.” Han plockade upp det och gav det till Mikael som stirrade på det vackra ljuset. ”Det är speciellt.” Mumlade han och gasade på, dom var framme inom loppet av femton minuter, Alex suckade mot kyrkogården och gick ut. Han plockade fram rosorna och vinkade till sig Mikael.
”Wow.. Hur många rosor är inte det där då? 100?” Alex kollade mot honom och nickade.
”Något i den stilen, ja. Mattias förtjänar det bästa, eftersom att jag var det värsta i hans liv.” Han ökade hastigheten och hittade lätt till Mattias grav, han tog ifrån ljuset från Mikael och tände det sedan lutade han sig fram och kysste gravstenen. ”Hej Mattias.” Viskade han med svag röst. ”Hur har du det i år då? Du skulle ha varit 26 nu, om du levt.” Sade han tungt och lade ner rosorna framför stenen. Han hörde att Mikael kippade efter andan.
”2004, var han bara 22 då han dog?” Viskade han till Alex efter några minuters paus.
”Ja. Och allt är mitt fel.” Viskade han och smekte över gravstenen. ”Om jag bara hållit mig till honom. Älskat bara honom skulle detta inte ha hänt.” Han kollade på Mikael som kollade snett på honom, han förstod inte vad han menade. Lika bra det. En tår föll ner för Mikaels ansikte och Alex ställde sig upp, han torkade den snabbt. ”Du har inget att gråta för, detta är min och Mattias dag. 7 år hade vi varit ihop nu om han levt ännu.” Alex kände tårarna som brann bakom ögonen men ignorerade det. ”Låt mig köra dig hem.” Han handen på Mikaels korsrygg och fortsatte framåt, han släppte av honom vid sitt hus en ganska lång bit ifrån där han bodde men han brydde sig inte om det.
Alex träffade aldrig honom igen, inte sen den dagen. Han älskade heller aldrig någon annan än Mattias, och Alex dog vid 67 års ålder av lungcancer. Hans sista ord hade varit. ”Mattias jag kommer med Curly Sue, jag ska sjunga för dig dag och natt.” Och sedan hade han somnat in i en långvarig sömn. Alex hade blivit lagd bredvid Mattias, Lina hade inte kommit. Nästan ingen hade kommit förutom en speciell person. Mikael. Han hade varit bland dom få som stått där och sett när han sänktes ner i jorden tillsammans med Mattias, han hade stått där med 100 röda och vita rosor och en ljus med två namn istället för ett på. Ett vit ljus, med ett rött litet hjärta. Och med svart text hade det stått ”Mattias och Alex, love lasts forever.” Han hade tänt det ljuset vartenda år, och sedan hade hans barn fått göra det i sin tur, och sedan deras barn. Detta hade pågått i generationer till generationer ända tills stenen vittrat sönder så pass mycket att man omöjligt kunde se vad som stod, då hade det slutat. Den sista buketten lades av en kvinna med namnet Lina Rönnberg, dotter, dotter, dotters dotter till Lina Rönnberg, Mattias syster. Hon hade lagt den sista rosen när hon varit 43 år gammal. Hon hade aldrig hört hela historien utan alla trodde att det var en viktig släkting. Alla i släktet hade trott detta. Fick Alex och Mattias någonsin mötas igen? Jag hoppas verkligen det, hoppas du?
Jag vill tacka mina vänner för hjälpen och stödet med denna novell, ett stort tack till Gabrielle Degerman som tipsade mig om en bättre början. Jag älskar dig.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | Mp3 - 15 dec 08 - 16:40 | Ja, väldigt vacker handling och ett väldigt vackert slut.
Dock ska jag nog inte uttala mig om jag jag tycker om det helt mystiska sammanträffandet angående de låtar som fanns mer i den hr noveler... det skaj ag inte för då blir det bara en massa gnäll oh skit..
Som sagt, en väldigt bra handling, men tycvärr så fanns det en del del slarvfel med t.ex. vems namn som skulle varit vart. .. . | | fersure - 13 dec 08 - 16:17 | | JÄTTEBRA :* | PsychicPlay - 13 dec 08 - 16:00- Betyg:  | åh, sitter och storlipar härva.
så jävla fint att dom blev begravda bredvid varandra<3 |
|
|
|
