Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

[M/M] Lover in the rain [Ny version, Del 2]

2

Mattias vaknade med ett ryck, någon hade öppnat fönstret. Han kollade upp och såg Alex precis krypa in igenom fönstret. Han log som han såg honom, och sedan insåg han, varför i helvete kryper han in igenom fönstret?
”Alex, vad tror du att du håller på med?” Sade Mattias sömnigt emot honom, Alex kollade på honom och stannade upp.
”Mattias, vad gör du uppe?” Han såg förvirrad ut och rösten lät väldigt osäker. Mattias satte sig upp och stirrade på Alex.
”Jag kunde inte sova eftersom du öppnade fönstret.” Klagade Mattias på Alex. Alex hoppade snabbt in igenom fönstret och satte sig på skrivbordet.
”Gubben lilla, inget att oroa sig för.” Han log vänligt men Mattias litade inte på det, han ljög. Dom hade varit ihop i två års tid och han hade vaknat ett antal gånger tidigare för att fönstret stod öppet och ingen Alex bredvid honom. Han hade trott att Alex bara varit på toa dom gångerna så han hade stängt fönstret och somnat om. Han kunde inte lita på Alex. Mattias ställde sig upp, han gick naken fram till Alex som öppnade sina armar för att krama honom, det var svårt att stå emot men han gjorde det. Han stängde fönstret, tog på sig sina kalsonger och byxor.
”Alex, vad gör du på nätterna?” Alex kollade oroligt mot honom. Hans ögon visade skuld.
”Inget, jag brukar gå ut och kolla på månskenet.” Han log försiktigt mot Mattias, men fan. Det skulle han inte gå på, inte igen. Inte någonsin. Han öppnade garderoben och tog upp sin tröja. Alex märkte att något var fel och skulle precis börja på en ny lögn när Mattias avbröt honom.
”Det gör
du fan inte alls det! Du slutade kolla på månskenet för ett år sedan! Lögnare! Berätta sanningen!” Mattias skrek emot Alex nu, han var sårad. Han visste inte varför men han kände på sig att något var på gång. Någon ny. ”Du träffar någon.” viskade Mattias och Alex stelnade till, hela hans ansikte frös till is. Han skyndade sig fram till Mattias.
”Det är inte sant! Jag träffar inte någon!” Lukten slog snart emot Mattias, hans systers hårbalsam, hans systers parfymdoft, hans systers läppstift på kragen. Till och med hennes hår hade kletat sig fast i Alex fina skjorta, skjortan som Mattias saggat på, skjortan som Mattias luktade på medans Alex var borta. Den skjortan, den personen. Hans person. Mattias slog bort Alex händer som låg på hans axlar.
”Hur fan kunde du!? MIN SYSTER!” Alex backade några steg av den plötsliga ilskan.
”Men, älskling.. Jag kan förklara.” Mattias örfil landade hårt på kinden. Sedan ett slag i näsan och näsblodet flög. ”Papper..” Mumlade Alex, som för en gångs skull förstod att han verkligen förtjänade det. Mattias gick fram emot honom med arga steg.
”Hur FAN ska du kunna förklara det?!” Mattias spottade honom i ansiktet och rusade ut ur rummet, hans syster var honom tätt i hälarna.
”Matte, gubben. Vad har hänt?” Hon lyckades stanna honom och kramade honom, Mattias kände Alex lukt från henne och puttade henne hårt emot trappen.
”Jag hoppas du DÖR horjävel! Du må vara min syster, men du går då fan inte och ligger med folks män!!!!” Han röst skar igenom huset och snart var väl hela kvarteret vaket. Klockan var ju bara fem. Mattias tog bara det första paret skor han hittade och slet tag i jackan och slämde igen dörren i ansiktet på sin gråtande syster. Han sprang ner för trapporna i lägenheten och föll i sista trappsteget, han skrapade upp benet rejält men fortsatte springa eftersom han hörde Alex desperata röst i trapphuset, hans systers gråt och hans föräldrars gråt. Sedan hade han hört Alex springa ner för trapporna. Den jäveln, han försökte fastän det var kört! Han sprang allt han kunde men han hade alltid vetat att Alex var snabbare, han var framme vid lekparken och blodet pumpade ur såret, det hade blivit jobbigare att springa och synfältet började få små svarta prickar av blodförlusten. Han stannade för att andas, han satte sig ner på en bänk och grät. Han grät länge innan han hörde hur ett par fotsteg saktade ner i gruset. Han kollade upp och såg Alex perfekta ansikte kolla på honom, tårar i ögonen.
”Mattias, förlåt mig.”
Säg inget.
”Mattias, prata med mig.”
Gör det inte!
”Mattias, jag älskar dig.”
JAG VILL GLÖMMA DIG! Mattias ställde sig upp och puttade bort Alex som kom inom hans synfält som blivit väldigt litet vid detta tillfälle.
”Mattias! Du blöder ju! Kolla ditt ansikte, du måste till en doktor!” Alex röst var fylld med oro och sorg han försökte igen att röra vid Mattias men Mattias puttade undan honom så han föll i gruset. Han sprang iväg, med allt han kunde flydde han. Han sprang och sprang.

Han kollade aldrig upp, inte tillräckligt mycket och efter ett tag sprang han in i en kvinna med två barn.
”Ojdå, hur var det här då?” Hon log vänligt emot honom och han kollade upp, hon såg hans bleka hud och hans blodiga kläder. ”Åh, herre min je. Stackars barn, vi måste ta dig till sjukhuset.” Mattias kunde bara nicka, ville inte säga något. Hon hjälpte honom in i bilen och dom for till sjukhuset. När dom var där så blev det 8 stygn och massvis med tejp. Han fick lova att inte springa på väldigt länge, eftersom att stygnen skulle åka upp då dom var på knäet. Han lovade och satt och pratade med kvinnan, hon ville ringa hans familj men han vägrade. Hon lät bli, det visade sig att hennes barn hette Mia och Tim. Tvillingar, båda var 7 år. Tim älskade att baka, även fast han var kille och Mia hon tyckte om att bygga saker. Dom var motsatserna till varandra men ändå så lika. Båda hade långa lockar i håret, i gyllene blond färg. Dom hade väldigt mörk hy och vackra kinder, Mattias lekte med dom medans han väntade på att läkarna skulle prata färdigt. Kvinnan hade betalat för stygnen och varit snäll och sagt att hon skulle låta honom bo hos henne. Han var glad över att slippa gå tillbaka till den otrogne Alex och den älskade systern som han numera hatade mest av allt på jorden. Hur kunde hon göra så emot honom?

Kvinnan frågade aldrig frågor, han hade varit där en vecka men haltade fortfarande och stygnen satt där dom skulle. Han suckade tungt och tog upp pengarna som låg på bordet, och gick ut. Han haltade fram till affären och när han kom in började tårarna rinna. Där stod, Alex med hans syster Lina. Hand i hand, dom kysste varandra och såg hur glada ut som helst. Han hade tvärstannat när han sett Alex bruna hår i affären. Han ville inte att dom skulle se honom. Han haltade längre in i affären men det var för sent. Han hörde att någon kippade efter andan och sedan fick han en stor kram av en smal kvinna.
”Min bror!” Hon försökte kyssa hans kind men han puttade snabbt bort henne.
”Vad tror du att du gör?! För mig är du en hora, en slampa, en TJUV, en SVIKARE! Håll dig borta från mig!” Skrek Mattias med giftig röst, Alex hade inte märkt honom ännu men hade nu hört hans röst och var på väg emot honom.

”Nej, gör inte så här mot mig.” Viskade Alex och backade långsamt länge in i butiken. Han skulle inte kunna putta bort Alex, det visste han. Han hade inte längre adrenalinet som behövdes för det. Hans tårar rann fortare och han backade in i kvinnan som han bodde hos.
”Ma Cherie, jag trodde du visste att jag skulle handla idag, vad har hänt? Varför rinner dina tårar?” Sedan kollade hon upp och såg Alex och systern. Mattias hade bara beskrivit dom men kvinnan visste direkt vilka det var. Alex var fortfarande på väg mot Mattias men kvinnan ställde sig i vägen. ”Stanna där du är. Du har inget mer med honom att göra.” Hennes röst var hög och beskyddande. Alex stannade och stirrade förvånat på kvinnan.
”Jag vill bara prata med honom..” Sade Alex tyst och sneglade emot Mattias, men Mattias kramade om Tim och Mia. Gömde sitt ansikte i deras små kroppar.
”Ni har inget att diskutera, det ni gjorde är för hemskt. Låt oss vara.” Sade hon högt, hon vände på klacken och drog Mattias med sig, han förstod inte riktigt vad som hände men följde tacksamt efter. Han ville inte träffa Alex. Aldrig mer. Han grät hela vägen hem och in i huset. Han slängde sig i sin säng och grät högre.
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)
snorgren - 24 sep 09 - 21:33- Betyg:
den är jättebra. jag blir så jäkla frustrerad, arg och ledsen! hur fan kan man göra så?
Mp3 - 15 dec 08 - 16:22
Annorlunda handling :)

Skriven av
Frozenfucker
13 dec 08 - 01:36
(Har blivit läst 118 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord