Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Dikter om sorg

’ månen kommer aldrig mer bli hel

Halsen är alldeles tjock
av alla tårar och när munnen
öppnas för att säga de där orden
är det enda som hörs ingenting

mamma klappade mig på kinden för
några dagar sen och sa att allt kommer bli bra,
men det var innan hon försvann
nu vet jag inte när hon kommer tillbaka
och ingen kan trösta en flicka som vägrar
ta imot någonting

världen är utestängd och i världen ingår
allting, men världen är konstig
och jag vill inte vara en del av den

syster säger att jag måste kämpa,
men vad gör man när hoppet går
under och vännerna inte längre vill
stå kvar?

kämpa är något som är förbi, den
tiden finns inte längre, den är borta
och likaså är du, du och du

karlssons klister som egentligen inte
alls är starkt kan inte limma ihop mig nu,
inte ens jordens bästa lim kan göra det
och min superhjälte har försvunnit så
nu är jag alldeles för mycket ensam

hon brukade säga små söta ord som helade
för stunden och hon brukade hålla
min hand extra hårt när natten skrämde
istället håller hon någon annan i handen
och sjunger små vackra ord för henne
och delar hemligheter med henne, sover
över i hennes superstora säng, viskar små
helande ord i hennes öra och glömmer mig
lite dag för dag

stjärnorna blinkar inte och regnbågen
lyser inte och alla säger att regnbågen inte har
tappat sin funktion, att det är bara jag som
är lite grå idag
(alla andra dagar oxå)



sockersöta vänner och deras smilegropar
kan inte hjälpa ett trasigt hjärta och nu
kommer jorden gå under för alla är
för långt borta

natten kommer bli min undergång och
solen kommer aldrig mer lysa, stjärnorna
kommer aldrig mer blinka och månen kommer
aldrig mer bli hel

jag kommer sluta falla för evigt
för nu har jag träffat botten på riktigt
och trots att det inte var en hård smäll
rubbade den mig totalt

plasthjärtan och självlysande stjärnor
räddar mig inte längre, änglarnas ord
om röda kylskåp med glitter finns inte
längre

och jag har slutat existera


det spelar ingen roll hur många ord
jag än skriver, jag blir inte bättre för det
och jag får inte ut någonting av det
mer än lite ångest på ett sjukhusvitt papper
som ändå kommer besöka mig ikväll

och jag ser redan nu att vägen har hittat
sitt slut

Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)
BlackDream - 20 jan 09 - 19:51- Betyg:
"jag kommer sluta falla för evigt
för nu har jag träffat botten på riktigt
och trots att det inte var en hård smäll
rubbade den mig totalt"
Din ord...känns - punkt.
LikeBefore - 14 dec 08 - 21:17- Betyg:
aj, vackert skrivet
Kände igen mig från början till slut
I varje ord och varje mening
ta hand om dig <3
lill-tuva - 11 dec 08 - 18:29
man undrar vem hon är.


och jag tror det blir bra
sålänge du vill det.
angels_eyes - 11 dec 08 - 14:08
har asknat att läsa dina dikter,
dags för mig att ta tag i läsningen igen

keep on going

<3
livskraft - 11 dec 08 - 11:25
bra skrivet

Skriven av
Aldrigigen
11 dec 08 - 11:20
(Har blivit läst 248 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord