Halvmånen del 2 |
Här kommer andra delen av min novell Halvmånen, hoppas att ni gillar den och kommentera gärna. ;)
Inget hände. Himlen var fortfarande lika djupblå, månen lös fortfarande lika starkt, luften kring Carolina var ännu kall och lite fuktig, men vad hade hon väntat sig?
Det visste hon själv knappt, men hon hade hoppats på något.
Carolina stirrade på halsbandet på gungan för några sekunder och allt som det orsakat för henne spolades snabbt upp inne i hennes huvud. Hon såg en bild på den sista gång hon träffat sin syster och en oförlåtlig ilska välde upp inne i henne.
Hennes ögon smalnades, hon knöt näven hårt och förde upp den i luften och hennes hand var nu i hög fart på väg mot halsbandet.
Det ända hon ville var att ha sitt gamla liv tillbaka och krossa det dumma halsbandet.
Just som Carolina var bara någon millimeter ovanför halsbandet kom det någon lysande sköld som skyddade halsbandet och ljuset lyste upp hela parken för några sekunder.
Carolina kunde inte skada halsbandet, det hade tagit tvärstopp när skölden dykt upp, hennes hand kunde bara inte komma längre.
”Jag har letat efter det så länge!” var det plötsligt en glad röst bakom Carolina som sa och hon vände sig om och fick syn på en flicka i sin egen ålder som hade på sig en lång vit klänning och som log lyckligt.
Carolina stirrade på flickan som rusade fram till halsbandet, som nu hade slutat lysa, men när flickan tog upp det lyste det starkt igen. Hon knäppte försiktigt upp låset på det och satte det runt sin hals. Sedan vände hon sig mot Carolina.
- Tack för att du lämnade tillbaka halsbandet till mig.
- Visst, ingen orsak…
Flickan såg ner i marken med en lite ledsen min.
- Hur är det? frågade Carolina och gick närmare flickan.
Flickan såg upp på Carolina och hon hennes ögon var alldeles blanka.
- Jag är ledsen att jag har orsakat så mycket för dig… Det var egentligen inte min mening…
- Så det är DU som har förorsakat allt för mig!?
- Nja… egentligen så är det det, men det var inte meningen…
Hatet steg inom Carolina och hon fick verkligen anstränga sig för att inte springa fram och attackera flickan och slå henne så hårt hon bara kunde.
- Låt mig förklara allt. Kan du lova att inte berätta någonting för någon?
Flickan såg med allvarlig min in i Carolinas djupblå ögon som tvivlade någon sekund, men sedan svarade Carolina:
- Kör till då.
- Jag är ingen vanlig människa, jag är en ängel, en skyddsängel och för att kunna skydda männsikorna jag fått ett halsband…
- Det halsbandet? sa Carolina och såg med avsmak på halsbandet flickan hade i sin hand.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | YouAreNeverAlone - 11 dec 08 - 18:13- Betyg:  | | Bra;D Säg till när nästa del är ute:P | | Nathamon - 10 dec 08 - 18:52- Betyg: | | ^^ :D |
|
|
|
