McDonald och blivande tonårsmammor del 26 |
(Lyssnade på Civil Twilight- Human, när jag skrev den här). Nu är nästa del här! Det tar alldeles för lång tid emellan, jag vet och jag ber om ursäkt... Saken är den att jag har flera andra projekt, plus skolarbete, plus kompisar, att hålla i gång, så den här historien som inte är tillgänglig överallt tar smällen... Men, nu är en lite längre updatering här ;)
Solen stekte ned på det gulnande gräset utanför den sköna skuggan. Jag lutade huvudet bak mot en kudde och tittade bort mot andra änden av den avlånga trädgården. På magen låg handen och mätte hur mycket den växt sedan igår. Lite mer syntes det i alla fall. Under handen så sparkade barnet till, och jag log och tryckte tillbaka lite lätt. Visste bebisen att det fanns en värld där ute, undrade jag innan jag avfärdade tanken snabbt.
Långsamt sträckte jag mig efter vattenglaset som stod på bordet bredvid mig och tänkte på mejlet jag fått från Loa, hon var på Gotland med sin familj och berättade om minsta lilla detalj, som färgen på de fula lakanen, eller hur det luktade när hon först steg in i den hyrda stugan. Hon kom tillbaka om fyra dagar.
Mamma vände på sig ute på gräsmattan, och lät ryggen få se solen igen efter en lång tid. Det blev sommar i alla fall tillslut. Men det tog ett tag. Det var fyra veckor sedan vi lämnade dem i Skåne med regn och gråa moln. Ibland saknade jag det, inte farmor och hennes dömande blickar, utan kusinerna och farfar, hur anonymt det var. Där var jag någon för dem, men här i Stockholm var det dömande blickar för alla, och trots det så var jag ingen alls.
Det ringde på dörren och mamma suckade och kollade bedjande på mig medan svetten rann nedför pannan och ryggen. Jag ställde mig upp och gick in i vårt svala hus och skyndade mig till dörren. Och där stod han för första gången på flera månader och log emot mig. Joakim. Där stod den bländande Joakim som visste allt och var aldrig osäker om ens för en sekund.
”Hej,” hälsade han med ett leende, och jag kunde inte låta bli att le tafatt tillbaka.
”Hej,” andades jag, och kände en svett droppe rinna ned mellan brösten. Framför honom, som såg fräsch ut i sina vita shorts och gröna tröja och jag kände mig äcklig och illaluktande.
”Kan jag komma in?” Jag stängde dörren bakom honom och ledde honom bort mot mitt rum istället för att gå till vardagsrummet där mamma skulle se honom. Mamma skulle inte bli lika glad som jag blev.
Mitt rum var renare än vanligt, många av gossedjuren var nedpackade i källaren, men en del stod kvar och glodde ilskt på Joakim. Han ställde sig där innanför min dörr och kollade runt på allt.
Det var aldrig här vi var, vi var alltid hemma hos honom i hans ljusblå rum, aldrig i mitt rosa gossedjurs rum. Han tittade sig själv i spegeln som hängede på väggen, men rättade inte till sin frisyr eller sina kläder, utan kollade sig själv rätt i ögonen en kort sekund innan han snabbt kollade bort och mot mig.
”Jag, asså, måste prata med dig, på riktigt asså,” sa han, och satte sig tungt på min säng. Där sov jag varje natt, där han satt, pappan till mitt barn, men han hade aldrig varit här förut. Det kändes konstigt, hela alltet kändes konstigt.
”Om vad, har vi inte snackat tillräckligt ännu?” Han var mest bara irriterande då, jag var trött, tjock och hungrig, och så kom han och rörde till allt ännu mer.
”Jo, nej, asså…,” han kisade med ögonen, såg på en bild av mig när jag var en liten bebis, och fokuserade sedan på mig igen. ”Jag har haft mycket tid att tänka på saker, och jag måste ta ansvar jag med… även om jag inte vill ha det här barnet,” han såg rakt på mig. Det kändes som ett slag i magen när han sa det, att han inte ville ha mitt barn som levde nu i magen, hans egna barn. Jag sänkte blicken och la en hand på magen medan jag satte mig ned. Där i hörnet där han nu stirrade skulle spjällsängen sedan stå, precis där skulle hans barn, som han egentligen inte ville att det skulle leva, sova.
”Säg bara vad du kom hit för att säga,” beordrade jag honom sammanbitet.
”Okej, jag ska ta ansvar, oavsett vad jag tycker så kommer det här barnet, och att veta att jag har en son och en dotter men fortsätta leva som om jag inte har det… jag skulle inte klara av det.” Tystnaden drog sig sedan över oss, och han stirrade på mig.
”Okej…,” jag tänkte på Loa och hennes pappa, jag hade många gånger sett henne må så dåligt på grund av honom och att han aldrig var där, inte kunde jag utsätta mitt barn för det? Inne i magen så sparkade barnet till, som om den märkte att jag tänkte på den.
”Alltså, jag kan hjälpa till med att ta hand om den, försöka bidra med pengar och så…,” fortsatte han.
Om ändå han hade sagt det här för tre och en halv månad sedan, istället för att ha slängt ut mig. Om han ändå aldrig hade dumpat mig innan något ens börjat. Om ändå han inte var ett jävla as som jag var obotligt kär i trots allt.
”Okej, du har rätt, du borde vara i barnets liv, det är inte rätt annars,” svarade jag honom, men det tog emot att säga det, jag ville säga till honom att sticka och aldrig komma tillbaka. Men jag hade inte den rätten, bara för jag hade barnet i min mage betydde det inte att det inte var hans också.
Han ställde sig upp framför mig sedan gick han fram till mig och kramade mig. Joakim kramade mig. Det kändes konstigt, hur hans armar omfamnade mig hårt, tryckte mig mot hans bröstkorg. Min mage tryckte sig mot hans buk. Jag var för kort för honom, mitt huvud trycktes obekvämt mot hans bröst. Jag kramade inte honom tillbaka, jag var för chockad. Det här var den första gången vi rört varandra sedan den eftermiddagen i hans säng. Det var annorlunda då. Så mycket hade förändrats, men ändå så lite. Jag var fortfarande patetiska lilla jag, och han var fortfarande han.
På baksidan låg mamma och pressade fortfarande när jag kom ut igen. Jag lade fötterna upp på bordet när jag satte mig ned igen.
”Vem var det?” Hon kollade upp på mig och kisade med ögonen.
”Jehovas vittnen,” ljög jag och ryckte på axlarna.
”Åh,” hon nickade och lade huvudet ner på handduken igen. Bilar brummade på vägen inte så långt ifrån, och grannen klippte gräset. ”Har du någon idé på vad vi kan äta till middag?”
”Grillad kyckling,” föreslog jag hoppfullt, och mamma skrattade roat.
”Idag igen?”
”Jaa, idag igen, det är gott.” Jag la handen på magen, och funderade lite på namn. Kanske Theresé, eller Lukas, tänkte jag snabbt.
”Vad säger du om Cesarsallad, det är ganska nyttigt också,” föreslog mamma utan att riktigt fråga.
”Visst, det låter jätte gott.”
Jag kollade upp mot den blå och vit fläckiga himlen och undrade om jag fattade rätt beslut när jag lät Joakim ta en del i barnets liv. Oron levde villt bredvid barnet.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | ILoveTAKIDA - 10 jan 09 - 19:55- Betyg:  | | Shvinbra :D:D:D du måste fortsätta!!! | | loovisan - 22 dec 08 - 14:10- Betyg: | kommer det mer ? Hoppas.den här är novellen skitbra!!
<333 | | sofiiie - 19 dec 08 - 17:17 | | Hoppas det kommer en fortsättning snart (: | | spektakel - 14 dec 08 - 18:50- Betyg: | | skit bra mejla när nästa del kommer äru snäll xD | | dinmamma - 12 dec 08 - 23:18- Betyg: | hihi, åh vad jag saknat denhär :*
bra var denhär delan, som alla andra.
tc | | BlackDream - 12 dec 08 - 16:25- Betyg: | Äääntligen =)
Jättebra!
Mejla när nästa del kommer? | | bopping_girl - 11 dec 08 - 13:48- Betyg: | | MERA :D | | Selleberg - 10 dec 08 - 20:39 | | Oh, riktigt bra, fortsätt | | Alvinnea - 10 dec 08 - 20:04- Betyg: | brabrabrabrabrabrabrabrabrabrabrabrabrabrabrabra!!
Mejla när nästa del är ute!!
Pözz o kraaaaaam!! | | the-rose - 10 dec 08 - 20:04- Betyg: | | jättebra del hoppas att hon valde den rätta beslutet | | Rosapapper - 10 dec 08 - 19:43- Betyg: | | jättebra:D | | empalove - 9 dec 08 - 21:39- Betyg: | | skit bra!! MER NU!!!! | | sorgen - 9 dec 08 - 21:00 | | Bra! | | LannaH - 9 dec 08 - 20:36- Betyg: | åååååh!!!
asså... nae.. stackars lilla Melanie :/ (Det var så hon hete va?? XD) Asså, åh! Jag älskar den här! Den är så jävla underbar :/ och ... jag älskade lilla Max XD Och liksom... JAG VILL ATT DET SKA BLI EN DOTTER! :D ( bara så att du vet... ) Eller.. nej, det kanske skulle vara roligare med en liten söt Max? :D :D :D haha, jag kan inte ens bestämma mig, hur kan DU då bestämma dej? XD Jag hoppas (för allas skull) att det kommer en ny del inom kort! *valpögon* För liksom, jag behöver en ny del (a)
Hahah, men nu ... nu ska jag berätta om hur mycket jag älskar den här!
SÅ HÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄ ÄÄÄÄÄÄÄÄR MYCKET! :D :D :D :D :D
Ha det bäst, ät ej häst! :D
Hanna |
|
|
|
