Ååh, min älskade Jessica. |
Jag satt ensam i mitt skrymsle utan en vän i hela världen.
För mig var detta en dyster värld.Alltid samma sak. Varje dag
var dyster.Men en dag så hörde jag steg utanför min port.
Jag tittade ut.Det var en brunhårig kvinna som var på väg genom
trädgården. Jag hörde att hon knackade på.Jag gick dystert
ner för den långa trappan mot den enorma dörren.
Jag öppnade den. -Hej, sa kvinnan med ett leende på läpparna.
-Hej, sa jag avvaktande. -Jessica,Jessica Walden,presenterade
hon sig. -Ehm,Vladimir,Vladimir von Guten.sa jag.
-Får man komma in?frågade Jessica. -Öh,ja såklart,sa jag som
inte ville vara otrevlig.-Tack,sa kvinnan glatt o stegade in i
slottet in mot vardagsrumet. -Slå dig ner,sa jag.
-Tack så mycket Vlad.Kan jag kalla dig Vlad? frågade kvinnan.
-Öh, ja det kan du.Vart för dig hit! frågade jag misstänktsamt.
-Jo jag trodde att ingen bodde i detta slott så jag trodde jag
skulle få chans o sälja det,sa hon. -Aha, men nu bor jag här ser
du,sa jag barskt.
-Aa, det förstår jag,men nej nu måste jag gå.sa Jessica.
-Vill du komma hit igen imorrn?frågade jag som började gilla
kvinnan. -Ja det skulle vara trevligt,sa hon glatt.
Dom senaste 6 månaderna kom hon till mig kl13:00 varje dag.
Men plötsligt en lördag kl:13:00 så kom hon inte.
Jag blev orolig så jag gick hem till henne o ringde på.
Några minuter kom grannen o sa: -Hon e inte hemme, hon e på akuten.
-AKUTEN?!skrek jag. -Ja, hon blev påkörd idag kl: 12:20.
-Jag måste skynda mig,tänkte jag. Efter att jag hadde frågat om
vägen till sjukhuset hon låg på så sprang jag allt vad jag
kunde.Väl framme slet jag upp dörren till akuten.
-Var ligger Jessica Walden?frågade jag me andan i halsen.
-I rum 256, sa receptionisten.
Jag sprang upp för tusentals av trappor tills jag kom fram till rum
256. Jag slet upp dörren och jag blev som paralyserad.
Framför mig låg en blek brunhårig kvinna.
-Jessica, mummlade jag. Jag satte mig på knä brevid sängen.
-Ååh,mïn älskade Jessica.Du får inte dö,sa jag sorgset.
-Jag älskar ju dig,sa jag.
Som ett mirakel satte den bleka kvinnan sig upp.
-Jag älskar dig med Vlad,sa hon med glädje i rösten.
-Jag ska opereras nu,sa hon trött, vi ses sen.
Två timmar senare vankade jag av och an framför operations salen.
Så kom doktorn ut.-Jag e ledsen herr Guten men vi kunde inte
rädda din vän,för hon var inte allvarligt skadad!,sa han glatt.
Så kom Jessica ut från rummet sittande på en rullstol.
Jag kramade om henne så hårt jag kunde förmå.
Fem månader senare stod vi två i mitt gången,hand i hand och
hörde prästen fråga än en gång om vi ville gifta oss. Svaret
blev såklart:JA!!
Nu när jag skriver det här fyra år senare så har vi en son
och två döttrar vid namn: James,Michelle och Melissa.
Vi levde lyckliga tills döden skillde oss åt!
SLUT!!
|
|
|
|
