Stjärnornas Paradis. DEL2. [HP-FF. MARODÖRTID] |
Jim Bishop
- True love is night jasmine, a diamond in darkness, the heartbeat no cardiologist has ever heard. It is the most common of miracles, fashioned of fleecy clouds, a handful of stars tossed into the night sky
”Vakna”, viskade en röst i hennes öra.
Omedvetet slog hon handen mot örat som om det var en fluga men en hand fångande upp hennes och flätade ihop sina fingrar med hennes. Ägaren till handen började sen placera ut några små pussar längst handen och hon rös av bara kontakten av hans läppar på henne. Allt som Jared gjorde fick henne att rysa av välbehag.
Merope bestämde att det var nog tid för henne att vakna ifall hon ville känna av dom där läpparna på hennes.
”God morgon”, fortsatte Jared och viska innan han smekte henne ömt över kinden.
Hon började le och vände huvudet så att hon såg honom.
Där låg han lutad mot ena armbågen med sitt rufsiga ljusbruna hår och hans två dagars skäggstubb som han alltid hade med mening för att han visste att hon gillade det.
”Sant, mycket bra morgon”, sa hon med morgonröst och såg att han tittade roligt på henne. ”Vad? Har jag morgon hår?”
Han sa inget utan flinande bara till drog upp hennes hand igen till sin mun. Merope kände på sitt hår med sin lediga hand och stönade till. Hennes hår var alldeles tjorvigt.
”Jag antar att det där stönet inte har något med mig att göra?” retades han med en glimt i hans ögon.
”Ledsen”, sa hon och pussade honom snabbt. ”Men jag vet att jag ser ut som en häxa i håret och något måste snabbt göras åt det.”
Hon gjorde ett försök för att resa sig upp med Jared som inte hade släppt hennes hand drog ner henne igen och tätt intill sig.
”Du ser perfekt ut”, sa han och borrade ner sig i hennes brun-röda hår.
”Lögnare.”
Men hon låg ändå kvar i sängen med honom och när dom äntligen kom ut ur den så var klockan över tolv och båda bannade sig själva för att komma för sent till deras jobb respektive skola.
Hon skyndade sig upp för trappan som ledde upp till skolan med dom tunga ekdörrarna som hon jämt med all sin styrka tryckte upp för att det skulle gå fortare. När hon hade kommit till skåpen och äntligen fått ut rätt böcker och joggat till det aktuella klassrummet stannade hon till och tog några andetag som skulle göra henne lugn. Dom hjälpte inte som dom brukade men hon slet ändå upp dörren och gick in i klassrummet.
Där inne satt nästan hela klassen med sina biologiböcker uppslagna och brydde sig inte ens om att dörren öppnades och stängdes. Läraren tittade upp snabbt och viftade med handflatan att hon skulle sätta sig. Hon gick tyst mellan raderna till en ledigplats som var bredvid Andy.
”Hej”, viskade hon till Andy som tittade upp på klockan.
Andy skakade på huvudet och log mot mig. ”Alltid sen”, anklagade hon.
”Äsch då”, svarade Merope. ”Var upptagen.”
”Säkert något extremt viktigt”, sa Andy och lyfte på ögonbrynen. ”Involverade det kanske en helt naken Jared?”
Snabbt slog Merope till Andy löst i bakhuvudet och gav henne en blick som sa `våga bara säga mer`, innan hon öppnade sin skrivbok som var göm i biologi boken och skrev av Andys svar på instuderingsfrågorna.
Merope gick naturvetenskapsprogrammet på tredje året och var ett år yngre än alla andra. Folk trodde alltid att hon var smart, men så var verkligen inte saken. Hon hade bara hoppat över sex års för hon hade aldrig varit en som tyckte om att leka med andra okända barn. Så nu satt hon här på naturvetenskapsprogrammet med blotta tur, för hon hade aldrig varit en som pluggade men ändå hade hon förbannat fått bra betyg.
När hon gick uppför trappan till hennes och Jareds gemensamma lägenhet fick hon en obehaglig känsla att någon stirrade på henne. Hon snurrade runt och tittade ut på lägenhetsområdet men inte en själ var ute. Utan att riktigt kunna skaka av obehaget tog några ordentliga kliv och skyndade sig att låsa upp dörren och kliva in för genast låsa dörren.
Hon lutade med ryggen mot dörren och började skratta. Hon kunde redan nu föreställa sig vad Jared skulle säga när han kom hem och kände att dörren var låst. ”Vill du att jag ska sätta upp ett lås på innerdörren?”
Så fort hon var den minsta orolig blev han värre och gjorde allt till en större situation än vad det egentligen var. Men till hans försvar så ville han bara att hon skulle känna sig säker, och för det kunde han göra nästan allt. Hon skakade på huvudet för sig själv och hon visste att hon inte skulle orka ta den diskussionen med Jared så mot sin vilja så låste hon upp dörren och backade bort från den sakta.
Hon stod där några minuter och när hon insåg att det var dumt att stå och vakta en dörr så tog hon av sig skorna och jackan, hon bestämde sig för att göra sig till nytta genom att dammsuga hela lägenheten och skura. Något dom inte hade gjort på ett tag.
Precis som Jared sa så fanns det mycket viktigare saker att göra än att städa, men nu började deras annars gode prydliga och fina lägenhet se ut som en soptipp och så kunde det inte se ut.
Ett beslutsamt andetag så gick hon mot städskåpet och drog ut den bastanta dammsugaren.
”Så vi möts igen”, muttrade hon åt den och kopplade in sladden i närmsta eluttag.
Jared kom gåendes över gårdsplanen och tittade upp för att se att lyset i köket var tänt. Han log för sig själv när han tänkte på Roe. Hennes alltid skimrande brun-röda hår som hon aldrig lät vara smutsigt och alltid flygandes och hoppandes, hennes chokladbruna ögon som gjorde så att han smälte. Hon hade alltid haft en plats i hans hjärta från första stund men det var först nu han förstod att han verkligen älskade henne. Så mycket att det gjorde ont.
Han sprang upp för trappan med fem steg och tryckte ner handtaget för att komma in i värmen och in till Roe. Han blev förvånad när han märkte att dörren var låst.
Varför skulle hon låsa dörren?
Han låste snabbt upp dörren och klev in.
”Merope?” ropade han och undrade varför det var släckt i hallen.
”Jared?” hörde han hennes röst, rädd och på gränsen till hysteri.
”Merope?” sa Jared nu mer panikartat och sket i att ta av sig skorna för att rusa till köket.
Synen han såg fick hans hjärta att brista, två känslor bubblade fram på ytan och han kastade sig fram mot Merope som satt ihop kurrad i ett hörn av köket.
Oro och ilska, var känslorna. Oro över hur det var med henne och ilska mot vem eller vad det än var som hade gjort henne rädd.
”Roe, älskling”, sa han försiktigt när han lyfte upp hennes stela kropp och det kändes som en kniv i magen när han såg hennes rödgråtna ögon. ”Vad har hänt?”
Han försökte hålla sin röst så mjuk som möjligt och vara öm i alla rörelse men helst av allt ville han slå sönder något eller någon som hade gjort henne såhär… trasig.
Han kunde se hur tungt det bara var för henne att svälja så han gick med henne i sin famn in till sovrummet och lade ner henne försiktigt och kysste henne ömt på pannan. Först tänkte han om ifall det verkligen var bra att lämna henne ensam även fast det bara var någon sekund för att hon darrade så mycket. Men han förstod att hon skulle behöva vatten ifall hon skulle berätta något och han gick ut ur sovrummet.
Tillbaka kom han med ett glas och en tillbringare fyllt med ljummet vatten. Han hade läst någonstans att det var bäst att dricka ljummet vatten och det bästa var det enda som dög just nu.
Hon hällde i sig det första glasen och torkade sig över munnen med baksidan av hennes hand. Försiktigt bad han henne att berätta vad som hade hänt igen och hon skakade på huvudet när han frågade ifall hon ville ha något annat innan hon berättade.
”När jag kom hem, från skolan”, började hon och himlade med ögonen. ”Kände att någon såg på mig, tänkte att jag bara inbillade mig så jag brydde mig inte, brydde mig inte om att ha dörren låst tills du kom hem. Tydligen inbillade jag mig inte.”
En bit med hår hade kommit i hennes ansikte och han puttade undan den. Hennes ögon låstes i hans och han kupade hennes ansikte med ena handen. ”Fortsätt.”
”Jag dammsög vardagsrummet när jag kände att jag inte var ensam längre och trodde att det var du som hade slutat tidigare. Så jag stängde av dammsugaren och vände mig om för att säga hej men det… det… det var inte du!”
Omedvetet blev hans hand som inte kupade hennes kind till en knytnäve och för en sekund ville han inte ens veta vad som hade hänt utan bara hitta vem det än var som hade varit här och rent utav döda honom för att ha fått henne så skräckslagen.
Hon slickade sina torra läppar och helst av allt ville han kyssa dom, kyssa bort all smärta hon hade, all rädsla, men det skulle inte gå, det förstod han. ”Han log så elakt och jag blev så rädd så jag backade ett steg och snubblade över dammsugaren. Då började han skratta. Sa att han aldrig trott att jag skulle vara klumpig. Jag fattade noll, jag svär. Jag visste inte ens vem han var, du måste tro mig! Han kunde hela mitt namn och vad mina föräldrar hette.”
Hon började gråta och han tog henne i sin famn och kramade om henne hårt. ”Sch”, viskade han i hennes öra och smekte henne över håret. ”Jag tror dig.”
När hon slutade gråta så försökte hon fortsätta men han såg att det var för svårt för henne just nu. ”Lugn älskling, sov nu. Du kan berätta sen. Sov.”
Han lade sig ner bredvid henne och svepte en arm om henne skyddande och han kände hur hon först var spänd men efter några minuter började hon slappna av i hans armar.
KOMMENTERA NU! : )
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | LannaH - 9 dec 08 - 17:40- Betyg:  | Öhm... Hur ska jag berätta vad jag tycker om denna helt underbara, fantastiska novell!??!?!
Jag tror jag säger...:
JAG ÄLSKAR DEN! Den är typ, suuuper bra <3 Haha, det enda problemet är att jag inte alls fattar var "HP - Marodörtid"en är :P Men det får jag väl veta snart (a)
Nästa del? :D
Hanna | | Mp3 - 8 dec 08 - 22:20 | | ritkgit ritkgit , riktigt bra :9 | | Maadelen3 - 8 dec 08 - 22:10 | shiet , bra :D
mera ;D |
|
|
|
