Svikare (Del 4) |
- Det är inte ofta du ler, sa han bekymrat. Jag ryckte på axlarna och började gå, Jacob fick göra sitt bästa för att hänga med i mitt tempo.
- Vart ska vi?
- Caféet hade jag tänk.
---
Jag sparkade på en sten på väg till caféet. Sen kom jag plötsligt på att jag inte hade pengar,
- Du Jacob, jag tror vi får ta detta någon annan dag, jag har verken pengar eller buss kort med.
Han började skratta sen log han brett och sa,
- Jag hade tänk bjuda, har du aldrig låtit din kille betala? Tanken på orden kille som pojkvän väckte inga glada tankar.
- Eeeemmm… Sa jag lite svagt och hans glada min ändrades fort till bekymrad. Just nu visste jag exakt vad han skulle fråga. Vad skulle jag säga?
- Varför inte, har du aldrig haft en pojkvän?
- Jo, men ja typ, sa jag och kände hur det hettade om kinderna.
- Jag vill inte prata om det sa jag snabbt, hur kul känns det att prata om en kille man var ihop med som bara slog en hela tiden.
- Vad tänker du på, sa Jacob och han log nu såg jag ur ögonvrån.
- Nää inget speciellt.
- Jo säg! Snälla, bad han. Han gjorde hundvalps blicken och tyvärr ar jag väldigt svag för den men inte denna gånge det var väldigt privat!
- Nej, sa jag surt.
- Snälla?! Jag pustade och tog ett djupt andetag.
- Du vet det vi pratade om innan med att betala och så?
- Mm… Sa han och lyssnade noggrant.
- Jag har haft pojkvän men..
- Men vaddå? Jag tvekande innan jag tog ett djupt andetag sen sa jag,
- Han slog mig. Jacob stannade tvärt och jag saktade in och tittade undrande på han.
- Är det därför du är som du är? Skär dig och så, jag ryckte på axlarna till svar.
- Allvarligt Alexandra, är det därför? För andra gången idag kände jag tårarna trycka bakom ögonlocken som snart skulle svämma över.
- Gråter du? Jag torkade bort mina tårar men de gamla ersattes av nya.
- Kom, sa Jacob och öppnade sina varma armar och la dem hårt runt min skakande kropp.
- Det kommer ordna sig jag lovar, sa han och luta sitt huvud mot mitt.
- Jag…h..hatar..mi..mig själv, mitt liv är ett ända helvete, fick jag ur mig. Då kramade han om mig ännu hårdare.
- Säg inte så mumlade han intill mitt öra.
- JACOB! Hörde jag plötsligt en röst bakom mig, det var Olivia… Såklart!
- Hej Olivia, sa han men höll fortfarande om mig.
- Vem är det, sa hon snobbigt.
- Alex, Alexandra, sa han och jag tryckte mig ännu hårdare på hans muskulösa bröstkorg.
- I min klass? Emo flickan, hon visste om att jag stog här och hon visste om att jag hörde!
- J’vla emo, hörde jag hennes röst viska.
---
Detta avsnittet blev lite längre än de andra
men jag vill fortfarande tacka
för de underbara komentarerna :)
Kram
|
|
|
|
