Svikare (del 3) |
- Du.. Är… Dum …I …Huvudet… Stönade jag fram när jag öppnade dörren till friheten. Jag kunde inte få honom och ville jag ens ha honom. En fågel kvittrade i trädet och jag hoppade skrämt till, jag skrattade tyst för mig själv och över min feg het.
---
Skolklockan ringde för sista gången idag och jag hörde röster bildas i korridorerna. Snart skulle de saftiga skvallret om mig komma ut och dagens uppgift var klar för Olivia, Linn och Hannah. Den första personen klev ut på skolgården och drog in den svala luften. Killen vände sig om och väntade tills dörren ännu en gång öppnades och ut kom det tre killar till. Bland annat Jacob. Han skrattade och sparkade till en sten på marken.
- Hänger ni med hem till mig, sa en kille som jag tror heter Mattias. Alla andra nickade och sen sa en brun hårig kille.
- Hörde ni om tjejen som skär sig i Olivias klass? Jag kände ilskan spruta inom mig när de sa det andra ordet, ordet som jag fått höra sen 8:an.
- En j’vla emo på vår skola så himla pinsamt. Jacob såg allvarlig ut och log inte ett dugg när de sa det.
- Ni vet att en människa har bra hörsel, for det ur mig. Killarna vände sig skräckslaget om och Jacob tittade förvånat på mig.
- Oh… Hej Alex, fick han ur sig. Jag glodde argt på de fyra killarna som stod skräckslaget ca 10 m ifrån mig.
- Hej, mumla jag fram. Jacob viskade något till sina kompisar och de gick iväg.
- Vill du hitta på något, han tittade prövande på mig och jag blev alldeles svag i benen.
- Med mig? Viska jag fram, han nickade och log charmigt.
- Visst! Sa jag och fick ett litet leende på mina läppar.
- Det är inte ofta du ler, sa han bekymrat. Jag ryckte på axlarna och började gå, Jacob fick göra sitt bästa för att hänga med i mitt tempo.
- Vart ska vi?
- Caféet hade jag tänk.
|
|
|
|
