Ett "hej" skulle inte skada. *oneshot* |
Jag vakande av att min mamma knackade på dörren. Jag gnuggade mig i ögonen och drog bena över sängkanten. Mamma stack in huvudet. ”God morgon, sovit gott?” Min mamma var alltid så snäll. Hon förtjänade inte att ha mig som dotter. ”Jadå.” Jag reste mig upp och gick efter min mamma ut i köket. Min lillasyster satt redan vid köksbordet och åt.
”Hej Ida!” Sa hon och log ett utav de största leenden jag sett. Hon förtjänade inte heller att ha mig i hennes släkt. Hon är så söt och blir säkert inte mobbad utav hennes klasskompisar?
”God morgon.” Jag log ett stelt leende och satte mig mitt i mot min syster. Jag hällde upp fil och började äta. Efter jag ätit klart stod jag och studerade mig i helfigursspegeln.
Vad är det för fel på mig? Jag ser väl helt normal ut? Varför blir just jag mobbad?
Alltid samma frågor men aldrig något svar. Jag drog på mig mina mörkblåa jeans och en röd långärmad. Borstade igenom mitt hår och granskade mig återigen i spegeln. En tjej på 1.58, brunt lockigt hår som går ner till midjan kollade tillbaka. Spegelbilden hade också gröna ögon och klara, rosa fylliga läppar.
Varför är det just mig dom är på?
Jag suckade och gick ut ur mitt rum, började snöra mina snörskor och tog på mig min jacka. Det var i början av maj, så det var varken kallt eller varmt. Jag tog min väska från min krok och mumlade ett ”hejdå” innan jag stängde dörren. Det vibrerade i min byxficka – det var ett sms. Jag struntade i det. Alltid samma skit, alltid samma person som skriver, alltid samma glåpord.
Nu stod jag här igen – utanför min skola. Lika grå som färgen på himlen.
Jag öppnade grinden, samma gamla gnissel.
Vår skylt – 9:1 är helt nerkladdad. Man vill bara riva ner den eller sudda ut all skit.
Vår första lektion var engelska. Jag brukar alltid sitta längst bak, själv. Men idag – bara för att retas, hade någon jäkel satt sig där så nu får jag sitta längst fram. En suck sedan började lektionen.
Efter att ha haft engelska, svenska, so och no så var det bara ett arbetspass kvar.
Snart fick jag gå hem, snart slipper jag alla blickar, snart slipper jag alla här i skolan.
Den här gången fick jag min plats längst bak. Vår lärare kom, jag satte mig till rätta och började dagdrömma. Jag drömde om hur det skulle vara om jag var populär.
Inte den som alla kollar ner på, inte den som alla skriker fula ord till i korridoren, inte den som alla har något i mot. Jag slutade drömma när jag kände att någon iakttog mig.
Fast det var jag van vid – men jag kollade ändå. Det var Philip. Han är helt perfekt.
Hans utseende är verkligen något extra, han har jätte många vänner, kan få vilken tjej som helst på fall. Där är då jag inräknad. Han log mot mig. – HAN LOG MOT MIG!?
Hela min kropp värmdes utav kärlek, nu kändes det som om ingen skulle kunna bryta ner mig. Men det var vad jag trodde. Klockan ringde och det blev dags för att gå hem. Precis innan jag la in mina saker i skåpet puttade någon till mig så allt landade på golvet med en duns.
Folk bakom mig skratta och en del viskade.
Varför just mig!?
Jag la ihop allt och slängde in allt i skåpet. Tog min väska och slängde jackan över armen.
Solen lyste för fullt, så jag antog att det var varmt. Efter många om och men så kom jag äntligen ut från skolområdet. Jag kollade på min mobil – 5 sms.
Samma nummer, samma glåpord, samma skit.
Tårarna brände innanför ögonlocken. Jag ville bara skrika ut samtidigt som jag ville krypa upp i någons famn och gråta.
Jag ville hem, jag snabbade på stegen. ”Idaa!” Någon ropade på mig, jag kände igen rösten, det värmde i hela hjärtat på mig. Jag vände mig om, det var han – Philip. Hans kastanje bruna hår låg perfekt på huvudet. Det såg så perfekt ut som om man skulle kunna lyfta av det från huvudet. Hans klarblåa ögon lyste som ingen annans. Men frågan var – vad ville han mig? ”J-jaa..” Stammade jag fram. Tänk om han drev med mig? – Som alla andra.
”Jo, asså.. Vill du hitta på något?” Han bet sig i läppen, såg lite osäker ut men ändå så självsäker. Han – Philip ville hitta på något med mig!? Han måste driva med mig.
Ingen – då menar jag ingen vill ens prata med mig. Han förlorade säkert ett vad och förloraren skulle spendera en dag med en individ som jag. Så var det säkert. ”Hallå, Ida? Vill du?”
En rosa nyans spred sig på hans kinder. Han kanske ändå inte skojade? Han kanske bara har förstått att jag är precis som alla andra. Att jag inte är värd att frysa ut – han kanske har förstått… ”Ehm, jo, visst.” Nu var det min tur att rodna. Ett leende spreds sig nu på hans fylliga, fina läppar. I 3 år har jag drömt om att få kyssa han, det kanske kommer slå in nu?
”Ska vi gå hem till mig?” Jag nickade till svar. Där gick vi – det kanske skulle bli bra nu?
Philip skulle kanske försvara mig, eller göra så ingen mer skrek åt mig – han kanske skulle göra allt bra? Jag kollade på han. Han kollade på mig och log ett utav hans otroligt fina leenden.
(1 månad efter)
Min mobil ringde. På displayen stod det ”Philip <3”.
Det var han och jag nu. Han har räddat mig. Under 1 månad har jag lyckats bygga upp en mur – som ingen kan rasa ner igen. Inga mer sms, inga mer skrikande bakom mig, inga mer blickar. Allt var perfekt nu – tack vara att någon brydde sig.
Så, hm, ja.. Kommentera!? (aa)
Det som är det läskiga i det hela är att detta faktiskt händer på riktigt.. Folk gör det helt omedvetet – fan, vad läskigt! o_o
Men jaow, hoppas ni gillade den und KOMMENTERA så blir jag gla’h! x____X
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 4.7) | | maaliinT - 8 jan 09 - 19:27 | | bra :) kanske lite mer beskrivningar och så, men annars en bra berättelse :) | julia_love - 7 jan 09 - 17:43- Betyg:  | | Diggahz ^.^ | | lovemenot - 3 jan 09 - 12:44- Betyg: | Oooooh, brabrabrabrabrabrabrabrabrabrabrabrabrabrabrabrabr abrabrabrabrabrabrabrabrabrabrabrabrabrabrabrabrab rabrabrabrabrabrabrabrabrabrabrabrabrabrabrabrabra brabrabrabrabrabrabrabrabrabrabrabrabrabrabrabrabr abrabrabrabrabrabrabrabrabrabrabrabrabrabrabrabrab rabrabrabrabrabrabrabrabrabrabrabrabrabrabrabraMER MERMERMERMERMERMERMERMERMERMERMERMERMERMERMERMERME RMERMERMERMER
Oh, gid ja vet att det var en "oneshot" som man säger, men GAAAAAH, jag vill ha mer från den hääääärrrr!!! ;o | | RowsahKanin - 7 dec 08 - 14:22- Betyg: | *TADDAAAAAAAHHHHHH* Jag är här :''D Visst är jag duktig som ÄNTLIGEN kommenterade, Sannih?? och jag ska faktiskt vara lite snäll mot dig också trots att du är en sån tjatgumma *pekar på ditt pladder om att jag ska läsa klart någon ***** gång*. SÅ DET SÅ!! *känn dig träffad*
Nämen duéh. Jag kan inte förstå hur du inte skulle kunna tro att ingen skulle läsa den T.V Jag blev lite halvt-sur på dig nu T.T xP För den var nämligen super duper mega trippel (*tiheh*) braig !! :''D Du skriver så hiiimla bra att jag bara vill krama sönder dig *vilket jag alltid vill men ändå xD* *host* T.T Dock så finns det ju en del grammatiska fel här och var, men herregud, jag ska inte vara så petig och tjatig som du *känn dig träffad falukorv* så jag tänker faktiskt inte babbla på om det *applåder till mig*. Men bara så att du tänker på att kontrollera allting ännu nogrannare till nästa gång :) Men annars så var den som sagt jättebra. Du är väldigt duktig :) Puss <3 | | kramllew - 7 dec 08 - 13:28 | Tack för alla kommentarer" :'$$
Hah, trodde inte ngn skulle läsa den o_______O
Men tacktack! :*
(Det är bra att ni skriver kritik, då vet jag vad jag ska göra bättre ^^) | | eddra - 7 dec 08 - 00:50- Betyg: | Och den här skrev du på typ en TIMMA O.O
Du är bäst <''3 :D
Über bra skrivet ;) | | Justmyfault - 6 dec 08 - 23:35- Betyg: | Alla mobbade skulle få bli räddade av någon sån...
Nejmen den var bra :) liter mer miljö + tankar som nilla93 säger men annars gillar ja den :) | | Moozan - 6 dec 08 - 23:33 | | Den var fin tycker jag ^^, xD | Nilla93 - 6 dec 08 - 22:09- Betyg:  | | Mjo då, den var ganska bra. Lite grammatiska fel och kanske att du skulle beskrivit miljön och tankar/känslor lite mer, försök hitta ett eget språk. Lite klyshigt också att hon blev räddad av killen hon var kär i... Men kämpa på! :) | | unlook - 6 dec 08 - 22:06- Betyg: | Den var riktigt bra synd att det var en oneshot :/ Hade gärna
läst fortsättnigen, mer än gärna :)
Låt pennan glöda! Kramar |
|
|
|
