Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

FORTSÄTTNING PÅ FF AV TWILIGHT!

OBS LÄS!! SPOILERS FRÅN FJÄRDEBOKEN!!!!

”Cec”, sa Edwards sammetslena röst och jag rös till när jag kände hans andedräkt på nacken. Hans händer glider runt min midja och han tryckte mig tätt intill honom. ”Vad funderar du på?”
Jag skrattar och vänder mig i hans famn så att mitt ansikte bara är någon centimeter ifrån hans. Egentligen var det en dum fråga för han visste vad jag funderade på, han visste allt jag tänkte på. När han hade berättat det så visste jag inte vad jag skulle tänka. Att han läste mina tankar kändes oerhört inkräktande och jag hade inte pratat med honom på en dag. Men nu kände jag att det var bra att han kunde, för då kunde han aldrig missförstå mina känslor för honom.
Snabbt la jag en puss på hans mun och vickade mig ut ur hans stengrepp runt min kropp. Ifall han ville så kunde han utan ansträngning hålla fast mig men han släppte mig och jag gick mot hallen.
”Jag funderar ifall jag ska åka och se på bio med Trevor eller med David på…”
Jag hinner inte säga klart meningen innan Edward morrar lågt och pressar sina hårda läppar mot mina. Min kropp har som ett eget liv när det gäller Edward, för mina knän verkar inte kunna hålla upp min tyngd och det slutar alltid med att Edward bär mig vid slutet av kyssen. Innan den hinner djupna så bryter han den och stryker mig lätt över håret när han tittar på mitt nu röda ansikte.
På något sätt fick han mig alltid att rodna och jag hatade det. Jag hatade att någon hade en så stark påverkan på mig.
Edward flinar och lutar sig fram. ”Jag vet inte om jag litar på den där Trevor”, retas han och jag ser hur han log brett.
”Ojdå, då får jag nog hålla mig till David, han som är så sexig!”
Ett till morr kom långt ner i Edwards hals och jag kysste honom ännu en gång hårt på munnen innan jag gick in i köket för att ta något att äta. Jag bredde mig en macka och när jag satte mig ner så satt han redan mitt emot mig och log. Jag himlade med ögonen och åt upp mackan snabbt.
”Du ska få träffa min familj”, säger Edward och jag håller på att hosta upp mjölken som jag just drack.
Jag hostar till och Edward tittar på mig med uppenbar humor.
”Din… familj?” utropar jag och hostar ännu en gång. Edward räcker fram en servett som jag inte hann se att han hämta. ”Tack”, fortsatte jag och torkade mig runt munnen där en del av mjölken hade sipprat ut.
”Du har ju bara träffat Alice och Emmett”, säger Edward.
Inte för att jag inte ville träffa hans familj. Det ville jag, men det kändes som om att då var det verkligt. Då var det han och jag, jag visste inte ifall jag riktigt var redo för det.
”Tycker du inte att det räcker?” säger jag och ställer mig upp för att skölja ut glaset och ställa det i diskmaskinen men innan jag ens hade ställt mig upp helt så hade Edward tagit glaset redan och lade det just in i diskmaskinen. ”Jag hatar när du gör sådär”, muttrar jag fram och Edward himlar med ögonen.
”Jag vill att du ska träffa hela min familj”, säger Edward.
Han ler krokigt och ser så söt ut att jag inte kan motstå honom. ”Okej, men om dom inte gillar mig så är det ditt fel!”
Han skrattade. ”Deal.”
”Dumma vampyr”, muttrar jag och går ut i hallen för att borsta ut alla tovorna i håret. ”Ow.” upprepar jag flera gånger när borsten far igenom håret.
Jag känner hur borsten lämnar min hand och att jag ser Edward i spegeln bakom mig med borsten i sin hand. Med en lätt hand drar han borsten genom mitt hår till skillnad från mina hårda och vårdslösa drag.
Det känns så skönt att jag blundar och slappnar av när han borstar mitt hår. Sen slutar jag känna borsten i håret och jag tittar för att se Edward pressad mot väggen bakom mig.
”Edward?” frågar jag och vänder mig om bekymrad. Hans min visar lite skräck blandad med bekymmer.
”Jag är ledsen”, säger han efter en stund av tystnad. Jag hatar när han blir såhära, - det känns som om att han är på en annan planet medan jag är kvar här på jorden ensam. ”Jag tappade nästan kontrollen och det är oförlåtligt.”
Mitt ansikte som hade haft oro utspelat på mjuknade genast upp och jag gick fram för att kupa hans kind.
”Alla tappar kontrollen, vanligt här i världen.”
”Inte för mig, inte för mig i din närhet.” Nu utspelade det ilska på hans fina ansiktslinjer och det grämde mig mycket.
Han visade inte ofta känslor med sitt ansikte, utan han höll det alltid inom sig.
”Börja inte igen”, bönar jag och börjar gå iväg för att ta på mig ytterkläderna. Han står kvar tryckt mot väggen orörlig. ”Kommer du?” frågar jag när allt är på och jag kliver ut ur dörren.
Där ute väntar hans svarta Peugeot lojalt och jag vet att innan jag ens kommer hinna komma i närheten av bilen kommer han stå utanför passagerare dörren och öppna den åt mig som den gentleman han är.
Idag är det ingen ovanlig dag för exakt som jag förutspår så står han där när jag knappt har hunnit gå tre steg utanför dörren. Jag ler mot honom och han ler krokigt tillbaka när jag försöker smidigt kliva in i bilen. Det går så bra som det kan gå för min del och jag hör han småskratta över min något klumpiga stil.
När han öppnar deras ytterdörr känner jag hur min mage vrider sig av nervositet. Tänk om dom inte gillar mig?
”Dom kommer att gilla dig, var bara dig själv.”
Bra råd! Var bara mig själv. Det ska jag nog kunna vara.
”Cecilia!” hörs plötsligt en gäll röst som jag förstår tillhör Alice.
Hon kommer dansandes ner för trapporna som är till vänster i det viktorianska inredda huset.
Alice ger mig en kram och pussar mig på båda kinderna innan hon backar och ler förtjust. Innan jag hinner förstå så har hon dragit med mig vidare i huset. Vi stannar i ett rum som har guldbruna väggar och som har djup i sig. Tavlorna på väggarna är utsökta och jag skulle absolut inte säga nej till en sådan.
Edward hade följt med och stod nu bredvid mig medan Alice babblade på om hur roligt det var att jag var där. Jag log mot Alice och skrattade då och då när det såg ut som om hon försvann i sin egna lilla värld.
”Cecilia”, hördes en sammetslen röst och jag vände mig om för att se en otroligt vacker man. Inte äldre än trettiofem år kan han vara. Bredvid honom står björnen och en till kvinna. ”Mitt namn är Carlisle, det är ett nöje att äntligen få träffa dig”, säger han och tittar menande på Edward som flinar.
”Detsamma”, säger jag och räcker fram min hand och han tar den utan att tveka.
Kvinnan som står bredvid Carlisle ler mjukt mot mig och räcker även fram sin hand och jag tar den. ”Jag heter Esme.”
Jag nickar och jag känner att Edward drar bort mig från hans `föräldrar`, till trapporna.
”Edward?” säger jag och tittar frågandes på honom.
Han ler bara uppmuntrande och skopar upp mig i sin famn för att springa upp för trapporna.
Jag förstår inte vad han håller på med och undrar vad som kan vara så viktigt att han måste använda sin `super` fart för att komma fram. På grund av farten hinner jag inte riktigt se vad som vi svischar förbi och jag drar snabbt in andan när han tar till en halt.
”Jag hatar när du gör sådär!” säger jag och stirrar surt på honom, men sen bryter jag ut i ett leende när jag ser hur oskyldig han försöker se ut. ”Släpp ner mig nu!”
”Du hatar ganska mycket av vad jag gör, säker på att jag är rätt för dig?”
Han ler och sätter ner mig försiktigt på två ostadiga ben. När benen viker undan sig och jag faller handlöst framåt men hans händer glider mjukt runt min midja och drar upp mig igen.
”Hoppsan”, säger jag och känner ansiktet tända till som en eld.
Han trycker sitt ansikte mot min nacke och jag känner hans vibrerande skratt.
”Du kommer nog aldrig att kunna få mig att bli trött på dig.” Hans ord var så allvarliga men ändå kunde jag höra humorn i hans röst och jag skrattade nervöst.
Klart att han alltid förvånade mig och jag tyckte om honom mycket. Men det var inte kärlek, inte än i alla fall. Men förälskad är jag definitivt i honom. Vad annars kunde det vara? Ingen annan kunde få mig att rodna genom att bara titta på mig, ingen annan kunde få mig att ramla omkull genom att bara finnas i min närhet, ingen annan kunde få mitt hjärta att ta skutt så fort dom tog på mig.
”Du är rätt för mig!”
Han vänder mig om i hans famn och hans händer tar ett försiktigt grepp om mitt ansikte. Som en blixt började mitt hjärta öka några hjärtslag och han log krokigt när han märkte det. Sakta närmade hans sig och till slut kunde jag känna hans kalla och hårda läppar på mina.
Det var en sak jag aldrig ville sluta med. Kyssa honom. Det var som total ecstasy.
Vi hörde någon harkla sig bakom mig och jag drog mig genast bort från Edward generat för att titta ursäktande på vem det än var som var bakom mig.
Där stod en flicka, kanske tio år gammal med brunt hår och chokladbruna ögon. Hon var hur söt som helst och jag log trevande mot henne. Men hon såg på mig forskande, varken gillande eller ogillande.
”Hej”, säger jag försiktigt med låg röst men jag vet att hon hör mig.
”Hej.” var hennes korta svar tillbaka.
”Nessie”, säger Edward och kliver förbi mig fram till flickan. ”Det här är Cecilia.”
”Jag vet.”
En känsla över att vara oönskad sköljer över mig som en kall dusch och jag förstår inte vad jag har gjort för fel.
Edward tittar på mig sympatetisk och jag förstår att han har läst mina tankar. Alla tre står där tysta en stund, Edward med en hand på flickans armbåge och jag tre meter ifrån dom. Det blir en pinsam tystnad och jag funderar på ifall jag kanske ska fara hem. Det är ju tydligt att jag inte är önskad här av flickan och att jag tydligen har sårat henne genom att vara här.
”Edw…”
”Nej”, avbryter han mig. ”Det är inte ditt fel. Men jag gör som du önskar. Jag kör dig hem.”
När vi sitter i hans bil frågar jag honom vad jag har gjort för fel men han suckar bara lågt och startar bilen för att backa ut och köra mig hem.
Tystnaden är plågsam och jag vill säga något men jag vet inte bara vad.
Han suckar ännu en gång och vrider sig sen mot mig. ”Förlåt. Hon var inte redo för att träffa dig riktigt än, men snart kommer hon att vara det. Vi måste bara vänta.”
”Vem är hon?” frågar jag försiktigt och Edward ler snett.
”En annan gång, men hon heter Renesme.”
Jag nickar och jag godtar svaret. När han är redo så kommer han att berätta. Förhoppningsvis.


INTE SÅ LÅNG DEL, BLIR LÄNGRE SEN! :):):):)
KOMMENTERA! RISA OCH ROSA!
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)
mikaelanystrom - 19 apr 09 - 16:51- Betyg:
OMG! Jag trodde inte fjärde boken var med i denna, eftersom han sa att Bella var han flickvän och inte fru.
Galet!
Men bra! ^^
NadaZero93 - 7 dec 08 - 16:23- Betyg:
OMG VAD SÖTT! nessie. vilken bra idè! men bär för vi vet vad som hnde med bella? längtar!
Maadelen3 - 6 dec 08 - 21:28
bra ;D
maila nästa ? (aaa,
LittleHoney - 6 dec 08 - 17:42
bra men för mycket twilight när vampyren heter samma sak..
Chillaah - 6 dec 08 - 16:08
jätte bra !:D maila nästa(A)
gbg_95 - 6 dec 08 - 16:05- Betyg:
jättebra!!
Swejk - 6 dec 08 - 15:52- Betyg:
Twilight ff kan aldrig bli fel!! <33 Maila när nästa kommer? <33
TokioHotel4ever - 6 dec 08 - 15:50
flikkan1 och Linn1234: alltså, detta är en ff, det betyder att man tar från boken men skriver en egen av den iafl. så nu vet ni det , för fanfictions finns det överallt här =))
cissilarsson_ - 6 dec 08 - 15:41- Betyg:
Jättebra! Efterlängtad kan jag berätta!
Linn1234 - 6 dec 08 - 15:38
hallå..du kan ju inte kopiera från boken..

den finns ju redan
flikkan1 - 6 dec 08 - 15:36
du kan inte kopiera från twilight boken. :S detdär finns juh redan

Skriven av
Adhara
6 dec 08 - 15:33
(Har blivit läst 277 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord