Severus Snape och Lily Evans [ en del ] |
Remember them - and smile
”Severus, vänta”, den långe mannen vände sig om och såg in i ett par lyckliga ögon som gick i samma nyans som glittrande smaragder och en knappt hörbar flämtning lämnade hans sammanbitna läppar.
”Vad vill du Lily?” Frågade han trött och kämpade hårt för att tränga undan känslorna som alltid blommade upp inom honom när han såg hennes underbara ansikte.
”Tack för att du kom, jag trodde inte att…”, hon avbröt sig och kollade ned i marken medan han såg hur rodnaden spred sig över hennes bleka kinder, en färg som framhävde hennes vackra, röda hår. ”Jag trodde inte att du ville komma, jag vet ju hur du och James…”, hon gav honom en menande blick och han log ett snett leende.
”Det är din stora dag Lily, jag skulle ha inte missat den för allt i världen”, sade han med ett hest skratt och kliade sig förläget i nacken då rodnaden nu även färgade hans kinder.
”Jag vet det”, sade hon med ett varmt leende och han kände hur platsen där hans hjärta borde ha funnits värkte. Hon hade för länge sedan, utan att hon själv visste om det, vunnit hans hjärta och själ men i den framtid han hade sett som deras hade det klampat in en objuden gäst.
James Potter hade stulit det som varit hans liv, hans nyckel till gränslös lycka.
Severus Snape vände bort blicken då han kände hur salta tårar steg i hans mörka ögon och munnen som nu var likt ett smalt streck darrade av undanhållen gråt.
”Sev, jag är ledsen”, hon lade en varlig hand på hans kind och vände hans ansikte mot sig. Severus såg att tårarna var nära att falla ner för hennes kinder och försökte ge henne ett tappert leende men som bara blev till en sorgsen grimas.
”Jag är så ledsen att jag inte kan ge dig vad du så innerligt söker”.
Nu började de skinande tårarna rinna ned för hennes kinder och hennes blick var intensiv och sökande, som om hon letade efter den minsta källa av lycka i hans tomma ögon, som ett tecken på att han skulle fortsätta kämpa vidare efter det här. Hennes lyckligaste dag på jorden var hans värsta och det visste hon.
”Jag klarar mig Lils, oroa dig inte”, sade han hest och tvingade fram ett leende innan han strök undan ett par tårar som fortsatt sin resa ned för hennes nu rödgråtna ansikte, ”jag klarar mig alltid”.
”Jag vet vilken väg du valt Sev och jag gillar den inte”, hon gav honom en orolig blick och tog hans hand i sin, ”jag vet att saker och ting kanske hade varit annorlunda om jag inte hade träffat James, om du och jag…”, hon tog ett djupt andetag för att samla sig och torkade bort tårarna som klibbade ihop hennes mörka ögonfransar, ”om du och jag hade blivit tillsammans…”.
Severus skakade på huvudet, ”Lily, din plats är med Potter, jag såg hur lycklig du var idag när du sade ja till honom, låt mig inte förstöra din lycka”, hon var på väg att avbryta honom men han skakade ännu en gång på huvudet som för att tysta henne.
”Lily, kommer du?” James Potter kom in i det lilla rummet som Severus och hon hade stått i och de två vännerna vände sig om mot honom, en med rödgråtet ansikte och olycklig blick och en med tomma ögon och sammanbiten min. ”Lily, är allting okej? Jag ber honom gå om han besvärar dig”, morrade James och han drog trollstaven som han burit i bakfickan.
”Nej James, jag…” började Lily men Severus avbröt henne.
”Det är lugnt Lily, jag ska inte besvära dig mer”, sade han med en mjuk blick fäst vid hennes flammiga ansikte, ”här svänger våra vägar åt varsitt håll, jag går nu och hoppas att jag lämnar dig lycklig”.
Lily började gråta ännu en gång och slängde sig om hans hals och han kramade om henne hårt, drog in hennes speciella doft och blundade.
”Vi kan fortfarande ses Sev, det här behöver inte betyda slutet av vår vänskap”, viskade hon mellan snyftningarna.
”Du vet ju redan vilken väg jag valt, jag vill inte orsaka dig mer smärta, det är bättre om vi låter det vara så här”, sade han och strök henne varligt över håret, ”ha det bra Lily Evans Potter”, viskade han och kysste henne löst på pannan innan han med en sista blick in i hennes smaragdgröna ögon vände om med ett svep av sin mantel och gick där ifrån, kämpandes mot känslorna som ville att han skulle vända om, lova henne att de skulle lösa det, att han kunde ändra stegriktning, byta väg. Men han förstod att deras öden inte längre var bundna vid varandra, saker och ting förändras och nu var det helt enkelt deras tur.
Men kvar hos den rödgråtna flickan lämnade han sitt blödande hjärta och själv gick han iväg med ett värkande hål i bröstet medan tårarna nu tyst rann ned för hans bleka kinder. Aldrig skulle han älska någon annan än Lily Evans.
Okej, eumh jag måste säga att den här historien inte alls blev så bra, men jag kämpar med att komma ur min skrivsvacka och då måste jag öva mig lite och skriva lite impulsiva grejjer då och då, jag antar att ni kommer att få stå ut med sådanna här korta saker ett tag, har ingen ork just nu att fortsätta på mina långa historier, men jag kämpar för att den dagen ska komma fortare :)
Men ni kan väll kanske lämna en kommentar som bygger upp min skrivlust så att jag kämpar vidare och inte ger upp när jag bara har slutspurten kvar? (A)
Kramar eran Remi <3
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | Lavelia - 30 sep 12 - 18:50- Betyg:  | | Okej, jag vet att den här är gammal, men shit, jag grinar. Riktigt vackert skrivet! | | Evviis - 28 dec 08 - 19:46- Betyg: | Så himla fint skrivet! Väldigt känsloladdat :)
Älskar Sevs starka kärlek till Lily i böckerna. | | IrMiS - 12 dec 08 - 19:40- Betyg: | Nej, gud, det var bara så vackert.
Jag sitter här och gråter nu.
Jätte mycket!
Du fick det att bli så känsloladdat,
och ändå utspelar det sig under knappa minuten.
Helt otroligt underbart bra!
Ära till dig, JennnyJ, för att ingen skriver HPFF:s som du.
Vackert.
//irmis | | Lauren - 7 dec 08 - 20:37- Betyg: | | fuck..du vick mig att gråta, och jag kollsr på parlametet xD | | Maadelen3 - 6 dec 08 - 21:58 | SHIT REMIPEMI JENNYPENNY JAG FÖRSTR DET INTE!?
Hur kan du skriva såhär bra?!
jag sitter typ, tårögd här, men jag är typ fett med glad ändå! (okej, jag erkänner, jag ääär lite konstig (a,)
men ändå!
det går inte att beskriva med ord. Det enda som kommer i närheten är inte starkt nog, men jag använder det ändå.
MAGISKT!
<3 | | brokengirl - 6 dec 08 - 16:50- Betyg: | Känner att jag har vart dålig på att kommentera dina verk ;)
Fortsätt skriva oneshots, för dom kommer jag ALLTID att läsa. (Speciellt om du skickar ett mejl när du lagt ut ;D)
Älskar Älskar Älskar verkligen denna! <3
Tycker synd om Severus trots att jag alltid kommer vara på James sida ;P
Men jättebra skrivet, såna här saker gillas och uppskattas hörredudu (Y) :) <3
//Emelie | | Mp3 - 6 dec 08 - 16:38 | Du säger att historien inte alls blir någe bra, då ställer jag mig frågan: Hur förbannat bramåste någonting vara för att du ska erkänna det för dig själv? människa, det här var vackert, ritkgit sjukt vackert och kom inte och påstå att den inte var bra, för det var den, sjukt bra!
Du kan skriva och det hoppas jag att du är väl medveten om. Du kan skriva noveller som får ögonen att tåras och ändå klarar man av att le, för det är så vackert.
Glöm aldrig att här ute sitter det folk som totalt har förälskat sig i dina verk. <3
/Tk, <3 | | hejsa - 6 dec 08 - 14:25- Betyg: | | hhur.. inga ord jag heller.. ;´( | | Chillaah - 6 dec 08 - 14:21 | | saknar ord ... du är så otroligt bra att jag inte ens kan beskriva det !<3 | | LannaH - 6 dec 08 - 11:40- Betyg: | Varför måste du göra så att jag börjar gråta!? :(
För ja, du har gjort så att jag snart börjar böla -.-' *suck* Allt är ditt fel! För hade du inte skrivit om när Sev lämnade Lils, så hade jag inte börjat böla! OCH DET HÄR TYCKER JAG ÄR TVÄTTÄKTA MOBBING! (att göra så att jag börjar böla)
och nej, jag bölade inte för att den var dålig XD Jag bölade för att den var helt jävla.. underbar o sorglig :( Om jag läser sista meningen igen kommer jag börja böla igen -.- :/ Kan inte du skriva något super lyckligt? 8D <3
men, kämpa vidare! jag står här vid målet o hejar på dej :D
(dampar fortfarande din msn? XD)
Ha det bäst, ät ej häst!
Hanna (som bölar floder) |
|
|
|
