Ni betyder allt ( Del 18 ) SISTA DELEN :D |
Det här alltså SISTA delen – En alldeles för lång del
dessutom - av Ni betyder allt , Jag hoppas att ni
har gillat den, och jag hoppas också att ni har
kommenterat precis så som ni har tyckt, Alla kommentarer
jag har fått kan jag också tacka för nu, dom har verkligen
betytt jätte mycket!
Nu ska jag inte uppehålla er mer, Läs och kommentera
längst ner vad ni har tycker om den :D <3
Flashback
Jag böjde mej fram och kysste honom.
Sen var han tvungen att gå till sin lektion, min hade
säkert redan börjat för länge sen, men jag struntade i
det. Vi reste oss upp båda två och gav varandra en
kyss och kram, han sa;
- Vi ses om en vecka Liebling, och sen gick han.
Han hade kallat mej för Älskling, jag log och satte
mej sen ner, och stängde ögon locken.
Jag var på mitt rum och packade det sista inför turnén
när jag hörde telefonen ringa, Simone svarade, pratade
i kanske fem minuter, sen ropade hon på mej.
När jag kom in i köket satt hon vid Köksbordet och
tittade allvarligt på mej, på bordet stod en fruktskål
med apelsiner och mandariner.
- Sätt dej, sa hon.
Jag slog mej ner mitt emot henne och tittade ner på
mina händer.
- Har du skolkat? Frågade hon, hon lät inte arg, mer
besviken.
Jag plockade en mandarin från skålen, tänkte inte
skala den, bollade den mellan mina händer utan att svara.
- Rebecka?
Hon lät inte ens irriterad, och det förvånade mej.
- Ja, svarade jag tyst, men snälla Simone, jag vill
inte prata om det.
- Vi behöver inte prata om det alls, sa hon, tog min
hand och såg mej i ögonen, Men ta hand om dej Rebecka.
Jag nickade tyst som svar.
Hon släppte min hand, gick fram till mej och kramade
om mej, sen sa hon;
- Gå och packa klart nu.
Jag gick tillbaka till mitt rum och satte mej på
resväskan för att kunna stänga den, fick ihop den,
och ställde den bredvid dörren. Sen lade jag mej
ner på sängen och somnade.
(Ett dygn senare)
- Bill för fan!
Bill var inne på toaletten, han sminkade sej, och Tom var
tydligen Kissnödig, Jag satt i Soffan med Gustav och
Georg och vi skrattade åt tvillingarna.
– Och ni kan hålla tyst, röt Tom åt oss, vi började
bara skratta mer, BILL!
– Tom din lilla Kissnödiga….. Sak, VÄNTA! Ropade Bill
tillbaka.
Tom bankade till toalett dörren och stormade fram till
Gustav;
– Ro hit med din rumsnyckel! Sa Tom.
Gustav skrattade, och halade sen upp nyckeln och gav
den till Tom.
Tom vände håll mot Hotell korridoren och muttrade
något i stil med;
– Dom som säger att Bill är en tjej kanske har rätt,
hur länge kan det egentligen ta att sminka sej?!
Sen hörde vi inte något mer, för Tom rusade ut.
Just när dörren ut mot korridoren stängs vrider Bill om
nyckeln och säger;
– In då, men låt det gå snabbt!
När han öppnar dörren och inte upptäcker någon
kissnödig Tom ser han lite förvånad ut och säger;
– Vars tog Tom vägen?
Jag skrattar åt Bills min och Georg börjar berätta.
När Tom kommer tillbaka är Bill färdig och håller på
och fixa sitt hår inne i ett av sovrummen, Tom går direkt
dit in och jag smyger snabbt efter tillsammans med G och G.
När vi kommer in ser vi hur Tom springer fram till Bill,
rycker åt sej Bills hårspray och ger Bill ett sprut rakt
i pannan.
– TOM KAULITZ! Skriker Bill.
Jag, G och G slänger oss på Sängen som står i rummet
och skrattar hysteriskt.
– Ja, käre broder, svarar Tom i lugn samtalston, vad vill
du?
Bill slet hårsprayen av Tom och ställde bestämd ner den
på byrån bredvid honom, sen började mina tvillingbrorsor
brottas med varandra.
G och G började flabba, och jag hängde med, vi märkte
inte ens att Saki kom in.
– Men pojkar! Ropade han och gick fram till Tom och Bill.
Han stod bredvid dom och såg ner på dom och sa;
– Borde inte ni göra er klara?
Tom och Bill slutade och ställde sej smått generade upp,
Bill fortsatte med sitt hår och Tom gick ut ur rummet.
- Ni också, sa Saki till Georg och Gustav.
G och G ställde sej upp och gick ut ur rummet.
Saki såg på mej, men sa inget, han gick också ut ur rummet.
- Rebecka, sa Bill, kan inte jag få göra i ordning dej?
Jag log och gick fram till honom.
- Visst, sa jag.
Bill satte igång, och när han var klar såg jag ut som honom,
fast inte riktigt i håret, och själva ansiktet.
- Nöjd? Frågar han leende
- Absolut, sa jag och kramade om honom.
Saki kom in;
- Limon är där nere, konserten börjar om 2 och en halv
timme.
Bill såg nervöst på mej, sen började han nynna på Durch
Den Monsun och gick efter Saki ut ur rummet.
Jag slänger en blick i spegeln, lägger till en hårslinga
och följer sen efter Bill.
- I’m Staring at a broken door
There’s nothing left here anymore
My room is cold
It’s making me insane
I’ve been waiting here so long
Another moment seems to’ve come
I see The dark clouds coming up again
Running trough the monsoon
Beyond the world, to the end of time
Where the rain wont hurt
Fighting the storm into the blue
And when I lose myself I think of you
Together we’ll Be running somewhere new
Trough the Monsoon
Just me and you
Vi var på konserten, Det gick jätte bra för Bandet,
Publiken var fantastisk och jag stog bakom scenen och
kollade på säkerhets vakternas TV som visade Konserten,
Jag fick ju inte riktigt se det live, men det var bra ändå!
- Och nu, Love is ded! I hold your letter in my
frozen hand
The last line was long As long as it burns
My look carries on.
- Hur tycker du att det går för dom?
Saki hade kommit in i rummet.
- Bra, svarar jag och ler mot honom, Vars ska vi ikväll?
- Jag tror det var Oslo, nej, det är om tre dagar, Imorgon
ska vi till Warszawa.
- Vars ligger det?
- Lär ni er ingenting i skolorna i Sverige? Det är Polens
huvudstad.
- Jaha, sa jag lite generat, Och i över morgon?
- Amerika!
Han sa det som om det vore super häftigt, och i och för sej var det ju också det..
(Näst Nästa dag)
Vi hade landat, och fått uppgifter om att det var
superfullt med fans på flygplatsens parkering, så vi
hade massor med Livvakter med oss när vi gick av planet.
Jag tyckte faktiskt att det var lite löjligt, med alla
dessa vältränade män runt omkring mej.
Jag rufsade till mitt blonda hår och gick sen efter Tom
av planet.
När vi kom ut på parkeringen hade polisen eller någon
ställt upp järnstaket och många säkerhets vakter fanns
där också.
Fansen var galna, Tom tog några tjejers nummer, alla i
bandet skrev autografer och jag höll mej nära Saki.
- Bill, Tom, Georg och Gustav, In i limon nu, ropade Saki
och försökte överrösta Fansens skrik, det lyckades sådär,
Bill, Georg och Gustav hörde, Men inte Tom. Han fortsatte
att gå omkring och flirta.
- Tom! ropade Saki, När Tom vände sej om och såg på honom
pekade Saki mot Limon. Gå du också och sätt dej i bilen,
sa han sen till mej, och jag gjorde som han sa.
När vi alla satt i Limon drog Tom upp en pappers lapp ur
sina stora byxfickor och läste igenom alla telefon nummer
han hade fått.
Bill, Jag och G och G skrattade åt honom.
- Vad? Utbrast han när han upptäckte att vi skrattade åt
honom.
- Inget, sa jag och låtsades sen hosta.
Bill, G och G skrattade bara mera.
Tom ignorerade oss.
När vi kom fram till hotellet var det fullt med fans där
också, Och jag är rätt säker på att Tom fick några fler
siffror på hans pappersbit.
När det var avklarat checkade vi in och vi fick inspektera
våra rum.
Jag, Bill och Tom fick ett tillsammans, och Gustav och
Georg fick varsitt.
- Pax för den största sängen, ropade Tom så fort dörren
till våran ”lägenhet” öppnades, sen rusade han in som en
galen tupp efter att få den bästa sängen.
- Så typiskt Tom, muttrade Bill.
Bill har svårt att sova på flygplan, det förvånar mej,
för jag somnar efter max tio minuter, men i alla fall
hade Bill inte sovit mycket inatt och ville därför bara
lägga sej ner och sova på momangen.
Det var just det han gjorde, han gick direkt in till
rummet Tom var i, och tydligen tänkte paxa, och la sej ner
på sängen, och somnade.
Tom vart galen, jag började skratta och satte mej vid
TV: n som fanns i våran lägenhet. Ett krav som Tom och
Bill hade haft var att det skulle finnas ett Play station,
så jag startade det också.
Så fort Tom hörde musiken till ett av spelen kom han
springandes.
- Inte tänkte du spela utan mej va? Sa han och slängde sej
ner bredvid mej i soffan och tog upp en kontroll.
Sen förlorade jag några gånger..
När Bill vaknade såg att ut som en levande zombie, och
jag och Tom satt fortfarande kvar vid spelet. Jag var
övertygad om att jag skulle vinna över honom åtminstone en
gång.
- Yes, jag vann igen! Ropade Tom.
- Får jag försöka en gång? Frågade Bill sömnigt.
Jag räckte fram min kontroll och skrattade sen åt hur
han såg ut.
Han var nog för trött för att bry sej, fast han var så
trött, så vann han! Det gjorde mej aningen sur.
- Jag tror jag tar mej en promenad på hotellet, sa jag
och reste mej upp.
”Pojkarna” mumlade bara något till svar.
Jag tog på mej skorna och gick ut i korridoren.
Sen gick jag mot hissen, tryckte på knappen och väntade
på att den skulle komma.
Det tog en stund, men när den kom gick jag in och kollade
hur många våningar det fanns, sju stycken, och vi bodde
på tredje, det fanns dessutom en våning som hette E,
Entré och T, som jag gissade var Takvåning.
Jag tryckte på E och tog mej en runda på nedersta plan,
det verkade som ett rätt tråkigt hotell, ingenting att göra.
Jag blickade ut genom fönstren och såg att solen höll på
att gå ner, Jag vart sugen på att se solnedgången, och
bestämde mej för att åka upp till takvåningen, vilket jag
också gjorde.
När jag kom upp på takvåningen blåste det kallt, och det
var bara ett tråkigt grått betong tak som jag stod på,
jag gick fram till kanten av taket och blickade ner mot
bilvägen där nere, jag var väldigt högt upp!
Jag huttrade till och såg upp mot himlen, orangeröd,
jag log och satte mej ned, jag vågade inte slänga benen
över kanten, så modig var jag inte…
En kall bris fångade upp mitt tjocka hår och lekte med
det nån sekund innan den drog vidare.
Jag reste mej upp, och gick mot hissen för att åka ner
till våran våning.
( Nästa morgon )
Jag vaknade av Toms steg, eller kanske det var Bills,
som gick till toaletten.
Min första tanke var att idag var det prick ett år sen
mina föräldrar dog, men jag slog bort tanken, idag var
Tokio Hotels största spelning på hela turnén, så jag
försökte tänka på det istället.
Jag plockade upp min mobil och tittade vilken tid det
var, 09.54, lade tillbaka den och funderade på vad jag
skulle göra nu..
Jag kastade täcket av mej, och slängde benen över
sängkanten
Jag hade bara ett linne och trosor på mej så jag
svepte täcket om mej, plockade upp mobilen och gick och
satte mej vid TV:n
Efter någon minut kom Bill ut från toan och vart
förvånad över att sej mej vaken.
- God morgon, sa jag och skrattade lite åt hans min.
Han sa ingenting utan stapplade bara vidare mot sitt rum.
Bill är morgontrött för alla som inte redan visste det.
Jag zappade runt mellan kanalerna. Är det bara jag som
vill ha något bra att titta på, på morgonen? Tydligen,
dom visade bara skitprogram..
Jag satt där och kollade på något musikprogram när min
mobil plötsligt började ringa, det var Fritz.
Jag vart genast på bra humör och tryckte på den gröna luren.
- Hej, sa jag glatt i luren.
Fritz grät.
- Hallå? Sa jag, Fritz vad är det?
Han harklade sej, men fortsatte gråta, sen sa han tyst;
- Förlåt..
Jag förstod inte…
- Vadå? frågade jag.
- Förlåt mej, Rebecka, sa han tyst.
- Fritz jag förstår inte, vad ber du om ursäkt för?
- Petra, mumlade han, Petra.
Jag fattade fortfarande ingenting.
- Vad är det med Petra?
- Vi…
- Ni vadå? Jag höll nästan på att bli orolig, Ni låg
inte med varandra va?
Han vart tyst.
- Svara då! Ropade jag i luren.
- Förlåt, sa han tyst.
Jag tog luren från örat och tryckte av samtalet, sen
stirrade jag rakt framför mej, utan att egentligen se
något..
Hade det här hänt för bara någon vecka sedan hade jag
nog inte brytt mej så hårt, men just idag så var det
ju som sagt precis ett år sedan mina föräldrar dog. Och
egentligen kändes allting bara skit..
- Varför? viskade jag, Varför måste jag bli sviken så
många gånger?
Jag gick tillbaka till min säng, letade fram ett par
mjukis byxor som jag hade haft dagen före, drog på mej
dom och en tjocktröja utanpå linnet.
Jag plockade upp mobilen som jag lagt på sängen medans
jag klädde på mej, sen gick jag mot dörren som ledde
till korridoren, satte på mej mina svarta converse och
gick sedan ut genom dörren.
- Hej, Rebecka!
Det var Georg.
- Hej, mumlade jag förvånad över att han var vaken.
- Hänger du med ner och äter frukost?
- Ehm.. Jag har redan ätit på rummet, svarade jag och
log mot honom.
- Hur tidigt vaknade du då? Sa han och skrattade.
Jag räckte ut tungan till honom på skoj.
- Jaja, jag måste gå ner nu, innan jag svälter ihjäl.
- Gör du så, svarade jag honom och stannade kvar vid
dörren när han gick mot hissen.
När jag såg att han hade gått in och dörrarna till hissen
stängts så började jag gå mot trapporna.
Jag skulle upp.
( Bill )
- Bill…
- Mhm..? Mumlade jag.
- Bill.
Jag stönade bara.
- Bill?! Någon ruskade på mej.
Jag öppnade ögonen.
- Vad är det Tom? sa jag irriterat.
- Vars är Rebecka? Svarade han oroligt.
- Inte vet jag, TV n kanske?
- Hon är inte någonstans i lägenheten, jag har letat
igenom den.
Jag som var nyvaken och mest irriterad på Tom för att
han hade väckt mej stängde ögonlocken och hummade bara
till svar.
- BILL! Ropade han och satte sej på min mage.
- Kliv av! Sa jag så högt jag kunde, öppnade ögonen och
försökte knuffa av honom.
- Vars kan hon vara?
Jag försökte andas så gått det gick och sa sen;
- Hon kanske äter frukost med Gustav eller Georg? Kliv
av mej nu!
Han såg fundersam ut, men valde att kliva av.
- Upp med dej, så går vi och frågar.
- Kan du inte göra det själv? Svarade jag trött.
- Om jag går, och du ligger kvar här, så kommer du att
somna om, Upp med dej!
Tom kände mej för bra..
Jag suckade, och kastade sedan av mej täcket, satte
mej upp och drog på mej ett par jeans och en T-shirt,
det som låg närmast sängen helt enkelt.
Vi stod utanför Gustavs dörr och knackade på.
Ett nyvaket; ”Kom in” Hördes och vi klev in.
Tom gick direkt fram till sängen och tittade ner på
Gustav som låg där.
Jag gick efter honom.
- Har du sett Rebecka?
- Eran syster, eller ett av dina ligg?
Gustav flinade trött.
Tom gav honom en lös örfil på skoj.
- Vad tror du?
- Eran syster har jag inte sett nu på morgonen, hur så?
Tom svarade inte, vände sej bara om, tog tag i min arm
och drog ut mej ur Gustavs rum.
Vägg i vägg med Gustavs rum låg Georgs, Tom gick direkt
till hans rum med mej efter, och knackade på.
Inget svar.
Han knackade igen, men ingen öppnade då heller.
- Han kanske är nere och äter? Föreslog jag.
Tom svarade inte, började bara gå mot hissen.
Jag småsprang efter honom.
- Nej, jag vet inte vars hon är? Svarade Georg på samma
fråga som Gustav just fått.
Jag nickade och Tom halade upp sin mobil från byxfickan
och knappade in Rebeckas nummer.
Han tryckte på högt ljud och lade den på bordet framför
honom.
Ett sorgset;
- Hallå?
Hördes från Toms mobils högtalare.
- Var är du någonstans? Sa Toms oroliga röst.
- På taket.. Viskade hon.
- Vad gör du där? Frågade jag och kände att jag började
bli orolig.
- Jag.. Jag..
- Rebecka, sa jag som smått förstod vad hon tänkte göra,
vi kommer upp.
Hon började gråta, jag lutade mej fram och tog upp
mobilen.
Sedan gick jag och Tom mot hissen, Georg reste sej
och följde efter oss.
- Jag springer och hämtar Gustav, sa Georg och gick mot
trapporna.
Tom nickade och tryckte på hiss knappen.
( Rebecka )
Medans jag står där på kanten med ansiktet mot hissen
och bara stirrar ut i tomma intet, börjar snön falla.
Jag ser upp mot himlen, den är mörk, och flingorna
som faller gör den så otroligt vacker.
Jag håller fortfarande luren mot örat och hör hur
Bill börjar sjunga på en låt; Don’t jump.
Över taken är det så kallt och så stilla
Jag viskar ditt namn
för du vill inte höra det nu
Stadens avgrund
förtär varje tår som faller
Där nere finns inget mer
Som håller dej kvar här uppe
Jag ropar efter dej i natten
Svik mej inte
Hoppa inte
Ljuset fångar dej inte
Det förråder dej
Hoppa inte
Jag påminner dej om dej och mej
Världen där nere räknas inte
Snälla hoppa inte
I dina ögon
Verkar allt så meningslöst och tomt
Snön faller ensam du känner det snart inte mer
Någonstans där ute
Gick du vilse
Du drömmer om slutet
Om att börja igen
Jag ropar efter dej i natten
Svik mej inte
Hoppa inte
Ljuset fångar dej inte
Det förråder dej
Hoppa inte
Jag påminner dej om dej och mej
Världen där räknas inte
Snälla hoppa inte
Jag gråter, ordentligt nu, och mitt ansikte blir bara
extra vått av snön som faller.
Jag trycker av samtalet, orkar inte lyssna på Bills röst
längre.
Folk måste tycka att jag är tokig, som funderar på att
ta livet av mej, bara för att Fritz varit med en annan
tjej, men det är så mycket mer.
Jag orkar inte ens försöka le längre, och vad ska jag
då vara kvar för, när jag inte ens kan bidra med ett leende?
Mobilen börjar ringa igen, och först tror jag att det
är Tom och Bill igen, men jag kollar på displayen, Fritz.
Jag harklar mej och svarar sen;
- Hallå?
Samtidigt som jag svarar kommer Bill och Tom ut från hissen.
- Snälla Rebecka, förlåt, viskar Fritz i luren.
Jag svarar inte.
- Jag tycker att vi är värda en chans till, kan vi inte
försöka?
( Bill )
- Det ända jag egentligen är värd, är att falla, och min
chans är nu, sa Rebecka i luren.
Hon tryckte av samtalet, släppte luren ner på betong
golvet och såg på mej och Tom.
Sen såg hon upp mot himlen och mumlade något.
- Rebecka, viskade jag med tårarna rinnande nerför kinderna.
Jag släppte henne med blicken för ett ögonblick och såg på
Tom, han grät han också, jag såg på Rebecka igen.
- Ni betyder allt, för mej, viskade hon.
Det såg ut som om hon bestämde sej.
Hon såg ner på sina skor, och föll bakåt
K o m m e n t e r a ? : )
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | kramllew - 9 dec 08 - 18:43- Betyg:  | Okej... *pekar ner återigen*
Nu har jag läst om den, och nu tycker jag (tro det eller ej 8D) att slutet är bra! :'D
*stolt*
Men dissare - svarar inte på msn... Men huh, kram! (btw, tyck fortfarande synd om lilla moi!!!!! x_O)
<3 | | kramllew - 9 dec 08 - 18:28- Betyg: | HAHHAHAHHAHA *pekar ner på din kommentar*
Jag & Julia skrämmer inte folket!? Dom håller med oss, bara att dom inte vågar STÅ FÖR DET!! HAHAHHAHA x_______X | | Nea96 - 7 dec 08 - 19:50- Betyg: | | den var ju heeeeemsk! (se det posetivt, den var hemsktbra) | | eddra - 5 dec 08 - 22:22 | | Ni skrämmer ju bort alla andra era konstiga små sötah navelludds saker >: ) | | kramllew - 5 dec 08 - 20:57- Betyg: | HAHHAHAHAHHAHAHAHAH - precis!
Som Julia sa - du tänker med LILLTÅN!!!!!!!! o_o x'D | | julia_love - 5 dec 08 - 18:03- Betyg: | Em Fahlgren tänke int med tån hon tänker med LILLTÅN..!
Du kan ju inte sluta nu för i helvete!
GAAAH!
Dödadödadödadödadöda...! *Vifta med båda armarna i lyften*
GAAAH!
Jag kommer över till dig med det samma..OCH DÖDAR DEI...!! | | kramllew - 5 dec 08 - 17:09- Betyg: | Okej, hej igen -.-' *pekar ner*
Jag måste bara skriva lite mer 'braiga' kommentarer!
Där nere vars de bara om hur jag ska tortera dig tills du gör en epilog! o____o
Men nej, HAH. Jag sa ju att jag skulle komma igen... (A)
Om man tänker efter så var detta slutet ganska bra skrivit! (även om jag inte gillade de x'D)
Jag menar, en del börjar bara sina novell och sedan tar de slut med en gång för dom tar självmord...
Men detta var ett üper bra slut juuh! :'D
jag ger dig en 5:a igen, hihi! ^^ | | missan - 5 dec 08 - 16:34- Betyg: | | den var jätte bra | | NeverBeLikeMe - 5 dec 08 - 16:30- Betyg: | O.o
Det är inte klokt hur duktig du är!
<3 <3 massa hjärtan från mig :'] | | kramllew - 5 dec 08 - 16:22- Betyg: | MEN FAN DIN BANANHUMMER!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! !!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
*gråter stora floder*
FAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAN, DU KAN JU INTE SLUTA NÄR HON DÖÖÖÖÖÖÖÖR!!!!!!!!!!!!!!!!!?
HAR DU INGET VETT, ELLER TÄNKER DU MED TÅN!?!!
Jag funderar på om jag inte ska komma med ormarna..... -.-'
Nu måste du göra en 'epilog' eller en FORTSÄTTNING i denna veckan!!!!!!!!!! o________O
Annrs får du sjunga Don't jump på min begravning!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Okej, mina negativa hm, kommentarer... x'D
Men den var skit bra ju! :'D Älskar'n, lång också!! ^^
Giilar ditt ordförråd och allt som du skriver! ;D
Tänk nu på det jag skrev där uppe, hm, du vill väl att jag ska börja din klass!!!!??? x____O
Men kram!<33 |
|
|
|
