; Det finns saker man inte kan berätta för någon. |
"Det finns saker man inte kan berätta för någon, saker som
man inte kan låta någon få reda på. Saker som man gör när
man mår så dåligt att man bara vill dö. Ingen får någonsin
veta vad jag gör mot mig själv, speciellt inte du Niklas.
Om någon får reda på vad jag gör så dör jag, fort som fan!"
Linda slog igen dagboken och gömde ansiktet bakom händerna.
Hon satt i skräddarställning på det ljusa trägolvet som hon
och Niklas hade lagt in i hennes rum förra sommaren.
Hon stönade högt och lade sig ner på golvet och sträckte
ut benen.
- Jag får inte börja gråta, muttrade hon för sig själv.
Hon hade själv valt att känna den här smärtan. Smärtan som
fick henne att tänka på något annat än honom ett tag,
hjälpte henne att glömma hålet i bröstet om så för ett litet
tag. Hon vände på huvudet och tittade på kockradion på
skrivbordet bredved henne.
Tre minuter över åtta.
Hon stönade och reste sig upp, kollade på de blåa tapeterna
som täckte väggarna.
Det var alltid samma procedor. Först ett par mjukisbyxor
som hon hade varje dag, sedan vadsomhelst med långa ärmar.
Det fick inte synas att hon skadade sig själv, absolut inte.
Ångesten fanns alltid i magen, som en stor klump som tog
upp all plats i magen, som var beredd att sluka alla lyckliga
känslor såfort som möjligt.
Hon stängde dörren och började gå genom hallen, skyndade sig
förbi dörren som alltid stod på glänt, men tvekade och såg
sig över axeln. Hon suckade och vände sig om och öppnade
dörren.
Det var alldeles för välstädat i rummet, Niklas skulle aldrig
ha det såhär... Hon blinkade bort de envisa tårarna som
trängde fram i ögonvrårna.
Samma visa varje dag. Hon satt i mattesalen och lyssnade
ointresserat på läraren där framme som förklarade något om
pi. Hon brydde sig inte om någonting längre, och hennes
huvud var fyllt av tankar på Niklas. Varför hade han hoppat
framför tåget? Varför han hade lämnat henne visste hon inte,
men hon var så ledsen och rädd, hon klarade sig inte utan
honom längre, hon hade nått sin gräns.
"Varför Niklas? Varför ger du mig inget annat val än att
följa dig? Älskade storebror - VARFÖR?"
Hon slog igen dagboken och lade den i jackfickan, fimpade
sin allra sista cigg och började gå uppför trapporna.
Nionde våningen. Hon öppnade den olåsta dörren till taket
och klev ut i blåsten. Stegen bar henne till takkanten där
hon vände sig med ryggen mot marken nedanför.
-Niklas, jag kommer, sade hon och lutade sig bakåt och föll.
|
| Kommentarer | | miaoa - 4 dec 08 - 20:12 | | Vakker <3 |
|
|
|
