Den mystiska katten del 2 |
Viktorias försvinnande
kära dagbok:
”Den där katten finns inte på riktigt” Sa jag till Viktoria. Då gick hon in på sitt rum för att hon blev arg och ledsen. ”Det kan hon gott få vara” Sa jag. ”Jessica!!!” Ropar Karin från köket. ”Har du sett Viktoria” Sa Karin. ”Ja, hon är på sitt rum och tjurar.” Sa jag. ”Okej då vet jag” Sa Karin. ”Men eftersom det är ditt fel att hon är ledsen så borde du säga förlåt.” Sa Karin. ”Okej” Sa jag. När jag gick till Viktoria så tänkte jag på vad mamma sa. ”Hur kunde mamma veta att vi hade bråkat när vi var uppe på övervåningen, och mamma på undervåningen. ”Ja, Ja” tänkte jag ”Hon hade väl hört att vi bråkade” Sa jag för mig själv. Men när jag kom till Viktorias rum så var hon inte där. ”Mamma !!!” Ropade jag. ”Mamma Viktoria är borta” Sa jag med skräck i rösten.
Fortsättning följer…
|
|
|
|
