en tråkig sommardag |
Från fönstret strilar solen in på den kliniskt rena, beiga soffan. Man ser knappt att den
är använd, tyget är inte smutsigt någonstans och det ser inte ut som om någon suttit
i den. Framför soffan står ett glasbord, också det utan skavanker; inga repor, ingen
smuts. Bordet står på en röd matta, det är det enda som ger rummet färg, väggarna
är caffelatte-färgade, och golvet är av ekparkett. I fönstret står det en terrakottafärgad
kruka med en vit orkidé i. Fönsterbrädan är av svart marmor och inte ett dammkorn
syns på den. Runt fönstret hänger ett par skira, vita gardiner. En fluga surrar och en
liten duns hörs varje gång den flyger in i fönsterrutan i ett försök att ta sig ut. På
balkongen utanför fönstret står det ett bord och två stolar. Längs ena kortsidan på
balkongen står det en kombinerad förvaringsmöbel och soffa. Möblemanget är i teak
och på sittplatserna ligger det dynor i himmelsblått med mörkare blåa, tunna ränder.
Balkonggolvet är av betong och är kallt att stå på. Balkongräcket är lite vingligt och
över nästan hela tegelväggarna växer det murgröna. Så trots den moderna
inredningen ser man att huset är gammalt. På tomten står det en stor svart
studsmatta med blåa kantskydd. På den hoppar två ungdomar, en tjej och en kille.
Runt mattan springer en svart labrador och skäller av upphetsning från de hoppande
ungdomarna.
Över tomten kommer en kvinna gående, barnen höjer varsin hand som en hälsning.
Kvinnan gör likadant och ler matt mot dem, innan hon drar ihop ansiktet till en grimas
som om hon försöker hålla tillbaka tårarna. Hon skyndar på stegen och kommer in i
rummet. Hon slappnar av och då strömmar tårarna fram. Hela hon skakar. Hon sätter
sig på soffan, hennes ögon är sådär rödkantade som de bara kan vara om man har
gråtit mycket. Kvinnan fortsätter att gråta och hennes hår faller ner framför ögonen
när hon böjer ner huvudet och vilar det i sina händer. Hennes hår är välskött och de
rödbruna slingorna ser nygjorda ut. Hennes naglar är välmanikerade och rödmålade.
Hon är medelålders men hennes hy är fast och utan rynkor. Hennes läppar är plutiga.
Precis som hennes bröst är de stela och förstora för hennes kropp. Varken brösten
eller läpparna är äkta. Hon är vältränad men inte musklig. Hon har smal midja och
det gör bara att hennes bröst ser ännu mer onaturliga ut. På höger långfinger har hon
en dyrbar silverring med en grön sten på. Hon har ingen ring på vänster ringfinger
men man ser en svag skiftning i solbrännan att det för inte så länge sedan suttit en
ring där. Hon tar ett djupt andetag och lugnar ner sig lite. Hon böjer sig ner och tar av
sig de högklackade, mörklila pumpsen.
Hon reser sig upp och barfota går hon ut på balkongen och tittar ut över vattnet. Hon
ser hur solen reflekteras i det mörka vattnet. Två svanar guppar omkring en bit ut, de
håller sig tätt intill varandra, som om de var ett par. Kvinnan torkar en tår som rinner
längs kinden och vänder bort huvudet och tittar istället bort mot badviken där barn
och ungdomar i alla åldrar simmar och leker. Hon suckar tungt och tittar åt andra
hållet. Där ser hon bara vassen som vajar i takt med den lätta sommarbrisen.
Kvinnan huttrar lite, inte för att det är så kallt utan mer för att hon var nervös för
något. Hon tittar ner på ungdomarna som nu har lagt sig ner på studsmattan för att
vila. Kvinnan ropar att de ska komma. De reser sig upp och börjar gå. Tjejen är
normallång och lite för smal för sin längd, hennes hår är långt och blont men man ser
att det inte är naturligt. För närmast hårbotten ser man en rand av mörkare hår.
Hennes hy är täckt av foundation och ögonfransarna är målade med mascara. Hon
har ett vitt linne och en ljus, blommig kjol med hög midja. Hennes naglar är precis
som kvinnans välmanikerade, skillnaden är att flickans är ganska neurala. Flickan
böjer sig ner vid en svart handväska som står vid studsmattan. Hon tar upp en mobil
och knappar snabbt in ett sms och lägger sedan tillbaka den i väskan. Killen är
mycket längre än sin syster och har svart, spretigt hår. Hans ögon är svartkantade av
kajalpenna. Han ser dyster ut i sina svarta kläder och kedjor som hänger runt
höfterna. Han har stora, svarta, bylsiga byxor även fast det är sommar. Han har ett
par hörlurar runt halsen och sladden leder till byxfickan där det ligger en svart ipod,
av nyaste modell.
Syskonen kommer in i rummet och tittar undrande på kvinnan som nu står framför
dem. Kvinnan tar ett djupt andetag och säger sedan med gråt i rösten: ”jag förlorade,
ni kommer att bo med er pappa.”
|
|
|
|
