Without you I'm nothing - del 3 |
Efter litet tänkande nu ikväll så bestämde jag mig för att publicera den treje delen av Withput you I´m Nothing och jag ber om ursäkt tusen gånger om för att jag inte har skickat in den tidigare, trots att den var klart redan då del två skickades in, men mitt fel och nu hoppas jag att ni läser och för guds skull, kommenterar! Era kommentarer lyer upp dagar!
Del 3
Maximilian,. Jag kommer aldrig att glömma. säger:
Igår bestämde mamma, pappa och rektorn att det var dags för mig att börja i skolan igen. Jag börjar imorgon. Jag vill verkligen inte det, för vart ska jag gå när jag känner att tårarna tycker på insidan? Vart ska jag ta vägen när jag känner att jag bara vill vara ensam? Jag har inte ens en vän där. Mina såkallade klasskompisar skiter totalt i mig, så därför skulle jag ju kunna storböja direkt i klassrummet om jag vill det, men jag vill faktiskt inte göra det. Jag vill inte visa mig ännu svagare än vad jag redan är. Om jag håller allt det där svaga inom mig så kanske jag blir starkare, vem vet? Usch, jag håller på nu såsom jag gjorde efter att pappa dött. Fast nej, ändå inte. Då intalade jag mig själv att han skulle komma tillbaka. Nu vet jag att du aldrig kommer att göra det. Det är så mycket värre den här gången. Ditt liv vägde mer än vad hans liv
Maximilian,. Jag kommer aldrig att glömma. säger:
gjorde. Du var den som fick upp mig ur skiten och du var den som gjorde mig glad. Du var den som lirkade fram skrattet ifrån mig och du var den som jag fick känna riktigt kärlek ifrån. Han, pappa alltså, han var "bara" min pappa. När jag hade honom så var ingenting fel. Han gjorde det där sakerna som man gjorde mellan far och son. DU vet, sparkade boll, var ute och fiskade, pratade om blommor och bin. Okej, det där sista kanske inte var sådär uppskattat ifrån min sida, men det var ändå något som vi två gjorde. Han och jag. Men, han var ändå ingen person som jag valde att älska. Det var så självklart att man skulle älska sina föräldrar. Det gjorde man bara. Men dig, dig valde jag att älska. Eller valde och valde. Jag kunde ha låtit bli att träffat dig och därmed sluppit kärleken mellan oss. Men jag gjorde ett val och jag är,
Maximilian,. Jag kommer aldrig att glömma. säger:
trots att du är stendöd, glad att jag gjorde det. Du gav mig mitt liv tillbaka, men sedan tog du tillbaka det. Ville du inte att jag skulle ha det bra? Du lovade mig en gång att du skulle göra allt för mig, men hur fan kan du göra det nu? Du är en riktigt stor svikare du. Men inte ens de här tankarna kan få mig att hata dig. Aldrig att jag skulle kunna göra det. Du var och kommer förbli mitt allt. Det är bara det att jag kommer att behöva lämna plats till några andra, för jag har bestämt mig. Jag ska leva klart mitt liv, bli pensionär och sedan se tillbaka på den tid som vi hade tillsammans. Då, när jag ligger där och vrider mig i krämpor, då ska jag hata dig för att du gjorde så att jag aldrig tog mitt liv då när jag ville det. Men det är lång tid till dess och nu ska jag bara älska dig. Fast jag kom just på att det kommer att bli lite svårt att älska dig.
Maximilian,. Jag kommer aldrig att glömma. säger:
Jag kan ju aldrig veta vad du kommer att svara. Fast jag vill nog inte ens veta vad du ska svara i vissa fall. Jag vill tillexempel inte veta vad du tycker och tänker om mitt skrivande just nu. Jag vill inte veta att du faktiskt tycker att jag bara upprepar saker och ting hela tiden. Men om jag fick välja mellan att få veta allt det där och få dig tillbaka så skulle jag göra det. Nej, nu ska jag inte sitta här och älta att du aldrig mer kommer att komma tillbaka inte, nej nu ska jag börja oroa mig för skolan. Jag undrar faktiskt hur mycket saker som har förändrats sedan jag var där sist. Det var ju trots allt snart tre månader sedan jag hoppade av, eller du dog eller hur jag nu ska uttrycka mig. Kanske har det kommit en snygging till klassen vem vet? Inte för att jag skulle kunna bli intresserad och så, för jag saknar ju dig, men det skulle ju vara kul om det hade börjat någon ny som kunde prata lite med mig.
Maximilian,. Jag kommer aldrig att glömma. säger:
Jag är så jävla rädd Nicklas. Jag vet inte vad jag ska ta mig till. Jag vet inte vad jag ska ha för kläder på mig i morgon, jag vet inte hur jag ska bete mig eller något. Jag vet inte ens varför jag är rädd. Det är ju inte så att jag är rädd för att bli utanför, nej, för det har jag blivit så många gånger att jag är härdad. Men jag tror att jag är rädd för att folk kanske ska börja prata om dig. Fånligt jag vet, men om de gör det så vet jag inte vad jag ska säga. Jag klarar inte ens av att svara Elias när han säger något om dig. Då springer jag bara upp till mitt rum och slänger mig i sängen och kramar åt kudden hårt. Ibland biter jag mig även i handen. Det hjälper faktiskt tillfälligt. Saknaden efter dig är så stor ska du veta. Det går inte att hålla den inom mig ibland. Jag måste göra något för att få något annat än dig att tänka på. Så kanske är det inte
Maximilian,. Jag kommer aldrig att glömma. säger:
så dumt att börja i skolan ändå. Jag hoppas att jag får en jäkla massa läxor att göra och allt sådant skit, för då kan jag koncentrera mig på något annat än dig. Inte för att jag inte kommer att sluta tänka på dig, för du kommer alltid att finnas där i mitt bakhuvud, men kanske kan jag slappna av lite grann. Det är nu bekräftat, jag har blivit helt puckad efter din död. Sitter här och säger att jag kanske kan slappna av om jag får en massa läxor, men nu när jag tänker efter så inser jag att det faktiskt är sant. Jag kan inte slappna av för jag tänker på dig. Jag vill veta om du har det bra där uppe eller om du har det lika jobbigt som jag. Vill veta om du ångrar dig eller om du faktiskt tycker att det är kul att se mig plågas såhär. Okej, det där var taskigt, men ändå. Jag tror att du tittar på mig där uppe, det tror jag faktiskt. Jag tror att du ser ner på mig
Maximilian,. Jag kommer aldrig att glömma. säger:
och det gör att jag hela tiden måste tänka på hur jag ser ut och så vidare. Det är så dumt, men jag kan inte låta bli att hela tiden tänka på vad jag ska ha för kläder på mig, för du kan ju se mig. Jag vill inte göra någonting som gör att jag ser löjlig ut, jag vill inte vara löjlig inför dig. Det är så otroligt dumt, men när vi var tillsammans med varandra så spelade det ingen roll om jag gjorde bort mig eller så, för det gjorde inget helt enkelt, men nu. Nej, usch, min mardröm är att göra bort mig totalt. Jag bryr mig inte om de folk som ser mig göra det här, utan det som jag tycker är pinsamt är om du ser mig. Du är min idol och jag ser upp till dig, bokstavligen, och därför vill jag inte göra bort mig. Allt jag önskar är att du bara kunde komma tillbaka och hämta mig så att vi kunde sitta där uppe på stjärnorna och se ner på alla tillsammans.
Maximilian,. Jag kommer aldrig att glömma. säger:
Minns du Nicklas, den gången då jag egentligen inte skulle komma till dig? Då jag skulle bort på någon middag eller vad det nu var och så skulle jag inte dit ändå, minns du? I alla fall så kom jag att tänka på det nu. Jag minns att jag tog elva tåget till dig och var framme strax efter midnatt. När jag steg av tåget så stod du där och sträckte fram dina arma mot mig. Jag tror att jag aldrig har uppskattat en kram ifrån dig lika mycket som jag gjorde då. Jag behövde verkligen den, för som du minns så var det den när natten som min pappa dog. Du fanns där för mig och det visste jag. Jag vet inte hur länge vi egentligen stod där, du och jag, men tillsist ansåg du att det var dags för oss att komma in i värmen. Det var lättare sagt än gjort om man säger så. Vi gick där, hand i hand, på den asfalterade vägen och tittade upp mot den alldele
Maximilian,. Jag kommer aldrig att glömma. säger:
s stjärnklara himlen och det var bara vi två utomhus. Det var ju i och för sig inte så konstigt med tanke på att klockan var nästan halv ett på natten och de flesta låg inne och sov då, eller egentligen var det nog konstigt, för det var ju trots allt en fredagskväll och der brukade i alla fall vara några folk ute, men nej, inte den natten. Det var då du visade mig vilken stjärna som du alltid hade förknippat mig och alltid tittade på när du saknade mig. Jag kan bara säga att jag blev otroligt rörd av att höra de orden ifrån dig. När vi kom fram till din lägenhetsport så var den låst och självklart hade du glömt nycklarna inne. Varken din mamma eller pappa var hemma så det var helt enkelt bara att sätta sig någonstans och vänta tills klockan blev sex, då porten skulle öppnas. Vi gick och satte oss på en gunga i lekparken precis bredvid huset och där
Maximilian,. Jag kommer aldrig att glömma. säger:
satt vi. Jag i ditt knä och vi pratade hela natten. Jag minns att när vi satt där så kände jag min riktigt, riktigt avslappnad. Jag hade nog aldrig varit sådär avslappnad tidigare. Det var som om det verkligen blev vi just den natten och det var då som jag insåg att jag verkligen älskade dig djup. Ingenting skulle få mig att gå ifrån dig den natten och jag tror att ingenting skulle få dig att gå ifrån mig heller. Det var verkligen vi två då. Jag hade fel när jag sade att vi inte hade någonting gemensamt. Vi två hade stjärnhimlen tillsammans. Den var ett tecken på oss två. Ett tecken på vår kärlek och när jag ser på den idag, så jag kan inte låta bli att le. När jag ser på den så tänker jag bara på allting underbart som vi gjort tillsammans. Då ser jag inte den där dagen som blev vår sista tillsammans. Det slog mig just att vår sista dag tillsammans är en av de
Maximilian,. Jag kommer aldrig att glömma. säger:
värsta i hela mitt liv. Dagen då jag fick reda på att du var död, din begravning och pappas begravning kommer före, men sedan är den nog värst. Det var så hemskt att stå där mitt bland alla dina vänner och höra deras ord. Nu förstår jag att de ljög, men eftersom att du inte sade emot dem då så kunde jag inte göra annat än tro på dem. Jag ångrar verkligen att jag gjorde det nu. Det är mitt största misstag, att jag inte litade på dig. Du var den jag älskade mest på denna jord och så litade jag inte på dig, trots att du lovade gång efter gång att det dem sade var falsk. Det är läskigt hur lätt det kan vara att tro på fel sak bara någon har rätt sak att säga. Tro mig när jag säger det här, men nu i framtiden kommer jag aldrig att helt lita på någon och om jag väl gör det så ska jag se saken ifrån dennes händer.
Maximilian,. Jag kommer aldrig att glömma. säger:
Jag minns en gång då jag var liten. Var väl runt en fem-sex år gammal och pappa och jag var ute och lekte i sandlådan som vi hade i vår trädgård. Jag hade tagit med mig min finaste hink. Det var den blåa med mörkblåa valar på. Jag älskade de där valarna, för de var så vackra och hade sådana fina leenden. Jag sade det till pappa flera gånger och han skrattade och började berätta flera sagor om de där djuren. Jag önskar att jag var äldre när han berättade dem, för jag kommer nästan inte ihåg en enda. Det är så synd, för jag vill ha något som påminner mig om min pappa och hans sagor var nog en av de sakerna som stod oss närmast. Det var bara vi två så fick veta vad dem handlade om och vad som hände. Ibland fick mamma vara med, men bara om hon bad oss riktigt snällt och bjöd på glass. Päronglass, skulle det vara.
Maximilian,. Jag kommer aldrig att glömma. säger:
Jag åt alltid päronglass när jag var liten. Liten och liten, jag åt det enda tills pappa dog. Jag klarar inte av att äta den glassen utan att tänka på honom och då blir det ofta så att jag börjar tjuta. Jag tjuter för ingenting. Det är så patetiskt, men just nu orkar jag inte bry mig. Det jag egentligen vill komma fram med det här är att om jag börjar tjuta över en glass för det påminner mig om pappa, hur i helvete ska jag då klara av att leva mitt liv? Allting jag gör påminner mig om dig. Du finns alltid där och jag kommer inte att fixa skolan imorgon. Kan jag inte bara få någon typ hjärtattack och dö inatt? Då slipper jag gå till skolan och då får jag träffa dig. Två flugor i en smäll liksom. Okej, jag vet att jag lovade att jag skulle leva för dig och bl.a. bl.a. bl.a. men jag ORKAR INTE. Jag vill inte leva utan dig Nicklas. Jag vill vara vid din sida.
Maximilian,. Jag kommer aldrig att glömma. säger:
Jag önskar bara att du vore här...
Jag ska sova nu Nicklas. Jag ska sova och inte ägna dig en enda tanke till förens jag vaknar i morgon. Det har jag bestämt mig för...fast jag kan inte styra min drömmar och jag drömmer alltid om dig, ska du veta. Jag saknar dig din fjant och jag älskar dig. Snälla... kom tillbaka till mig...?
Japp detta var då del tre och del fyra kommer väl nån gång i framtiden..kommentera!
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | Andastyst - 19 okt 09 - 23:16- Betyg:  | *grinar som en hemlös kangaruunge med malaria*
Buhuuuuuuuuuu, jag vet inte om jag vill läsa mer. Han kommer
säkert träffa nån ny och så blabla och sen så tänker han på
Nicklas ibland och bara, "Ja, vi hade det ju trevligt." NEJ!
Max och Nicklas ska aldrig få skiljas från varann, det har
jag bestämt. Så det så. Men nu ska jag så klart läsa vidare,
svårt att slita mig fast jag vill. Vill inte läsa om Max's
sorger, vill läsa om hans och Nicklas kärlek. :'( *snyft*
Säger det än en gång - Superbäst novell!! <3 <3 <3 | | viunderregnmoln - 15 mar 09 - 22:08- Betyg: | | asså jag viill bara hoppa in i berättelsen och trösta honom jag får kramp den är så bra | | love__ - 13 jan 09 - 22:46 | | så j*vla bra!!! jag sitter och storbölar :O <3<3<3 | | DrownedDoll - 6 jan 09 - 19:15 | | Jag ÄLSKAR den Q__Q jag gråter som fan<3 | | LisaHoglund - 1 jan 09 - 15:53- Betyg: | | Jag älskar när du övergår sådär snyggt från en sak i hans berättelse till en annan, som om de sitter ihop. Till exempel när han först pratade om skolan och sen gick över till pappan, det var så fint gjort. Och jag älskade delen där du fick in glassen och vad det hade att göra med Nicklas... Den är så UNDERBAR <333 | | Mangasagan - 21 dec 08 - 23:17- Betyg: | | Åhh<3 Den här novellen får mig att böla och det fortsätter jag gärna med om det innebär att man får läsa din jävligt bästiga novell ^^<33 | | Elon_B - 9 dec 08 - 20:12- Betyg: | | GAAH, jag kan inte låta bliii att ge dig mycket suuura blickar xD Jag saknarsaknarsaknar NICLAS ! <33 :( Dumma dumma dej ! Nu är ju Maxii jätteledsen :'/// vill att han ska bli glad juue ! (men bara pga. att Niclas börjar leva igen ! xD 8-) ) thihih, <333 Nästa del, now now now :D:D:D *värsta drogen juu!* :D <333 | | jisatsu - 8 dec 08 - 19:16 | Alltså, jag sitter och väntar påa tt Nicklas ska svara, liksom, "hjälp mig..." eller nånting sånt, bara för att jag inte kan släppa att Nicklas är D-E-A-D.
Tack vare dig.
Men annars, jättebra ^3^"
Du förstår nog att orden jag vill säga inte existerar än ? ^^ | | NeMriA - 5 dec 08 - 15:26 | alltså UHUUU -.- jag snyftar ihjäl mig för alltså.. .GAH"! jag kommer inte på något att säga -.-
älskar novellen <3 | | -951111 - 3 dec 08 - 16:19- Betyg: | SNÄLLA !?!? KAN DU INTE ÅTERUPPLIVA NICKLAS ? ;(((((( BUHU ;(
jätte bra, som vanligt :) <33 FAST JA VILL ATT NICKLAS SKA LEVA ;((( | | Maadelen3 - 3 dec 08 - 06:46 | "Jag önskar bara att du vorre här..."
EMELIE! ;o i am so dead,.
sjukt vad bra, iallafall!
men nu ska du skriva mer och du får en kort kommentar, eftersom jag ska väcka syster, äta frukost och plugga ännu mer till provet idag ;s
men sjukt bra! =D
<3<3 |
|
|
|
