Tårar från en ängel |
Den vinterkvällen efter skolan är en dag inte många skulle vilja minnas, och minst av alla vill Ida komma ihåg den. Men ett minne kan inte raderas. Ett minne sitter kvar. Helst av allt ett sådant minne. Hon kom ihåg det så väl, varje minsta lilla detalj. Att hitta mamma död i sin säng. Ska en 16 årig tjej få ha sådana minnen eller helst av allt, ska hennes 4 åriga lillasyster få ha ett sådant minne av sin mamma?
Hur ska de överleva tanken på att inte ha någon mamma. Och att ha en alkoholist till pappa.
- Ska vi hitta på något idag? frågade Tessan mig på vägen hem från skolan. Vi bor på samma gata hon och jag. Det har vi gjort så länge vi kan minnas.
- Aa visst, har ändå inte något för mig. Jag visste att Tessan visste att jag inte ville hem till min alkoholiserade pappa som bara drack och drack. Han slår mig till och med, men det vet hon inte om. Jag har fortfarande lyckats gömma alla blåmärken så hon inte märker dom och om hon märkt något säger jag alltid att jag gått in i en stol eller en dörr.
- När slutar du franskan då?
- Vid halv fyra. Men hänger du med till dagiset och hämtar syrran innan vi går?
- Visst. Då syns vi vid ditt skåp vid halv fyra.
- Okej.
Tjugo i fyra är vi på väg till dagiset för att hämta Tindra. Tindra är min lillasyster
Tindra är den gladaste lilla människa jag känner. Jag tror ingen kan vara gladare än henne.
Jag trodde att när mamma dog så skulle Tindra bli nedstämd och innåtdragen, men hon var bara ledsen första veckorna efter mamma dog. Jag tror inte riktigt hon förstod vad som hände. Hon trodde väl att mamma reste bort bara.
- Iiiiiida! Hör jag någon som skriker, när jag stänger grinden till dagiset efter mig och Tessan. Ida, Ida kom får du se min teckning jag gjort idag.
- Hej Tindra. säger jag och Tessan i kör.
Hon drar oss med in i målarrummet där hon tydligen suttit ett bra tag för det ligger teckningar gjorda av henne överallt på det stora bordet tillsammans med alla kritor och andra pennor.
- Vi måste gå nu Tindra. Vi ska hem till Tessan.
- Okej. Jag ska bara ta mina teckningar.
- Varför ska vi alltid gå till Tessan efter dagis? Det gör vi ju varje dag. Varför kan vi inte gå hem?
- För att jag inte vill hem till ett tomt hus. Nu ljög jag, det var inte tomt i huset. Pappa var ju där, men jag ville inte hem till honom. Om han var full så skulle han bara slå mig, så det är bättre att vänta tills jag vet att han har somnat. Då är det bara att smyga in och lägga sig utan att han märker något.
- Okej, men jag är hungrig. Kan jag få en macka när vi kommer till Tessan?
- Visst.
När vi steg in genom Tessans dörr kom det som en våg av värme i mitt ansikte. Det var nästan för varmt från att ha kommit in från den iskalla kylan. Tessan gick in i köket till sin mamma för att se om det fanns något att äta till oss, och samtidigt gick jag och Tindra in i Tessans rum och satte oss på sängen och väntade.
Jag gick hem mätt och belåten med en trött syster på armen. Hon hade somnat strax efter att hon ätit sin smörgås.
Hemma var det tyst som i graven. Pappa hade nog gått och lagt sig tidigt ikväll eftersom klockan bara var tio, eller så var han inte hemma överhuvudtaget. Han kanske satt någonstans och söp sig full.
Dörren var stängd till hans rum. Jag gick och lade Tindra i sin säng och sedan lyssnade jag mot pappas dörr om han sov och då plötsligt slogs dörren upp mitt i ansiktet på mig.
Han skrek en massa konstiga ord som jag inte förstod någonting av.
Sedan blev allting svart.
Han hade slagit mig hårt med knytnäven rakt i ansiktet, över min mun. Jag kände blodet pumpas ut i läpparna och börja svullna. Den sprack lite så det rann lite blod ner för läppen ner på tröjan.
- Det var bara en ren reflex, sa pappa efteråt. Det blir så när man är full, hade han lagt till för att jag inte skulle tro att han gjorde det med flit.
Men det började jag nästan tro nu. Att han gjorde det på flit alltså. För slagen kom allt oftare och full var han varje kväll och ibland till och med på dagarna. Det började bli svårare och svårare att dölja blåmärkena och svullnaderna. Och den här svullnaden kommer inte heller att bli så lätt att gömma för Tessan. Hon kommer fråga varifrån jag fått den och då måste jag ljuga för henne, igen. Jag skulle egentligen vilja berätta allt för henne. Allt om min pappa, om mina blåmärken och om varför jag och Tindra alltid vill komma hem till henne efter skolan och alltid gå hem efter tio. Men jag är för feg för att berätta för då kanske hon berättar för sin mamma som sen kanske berättar för någon annan så att det till slut når fram till pappa och då slår han mig ännu mer. Även om jag vet att Tessan aldrig skulle göra så mot mig, så törs jag inte.
Jag såg ut som ett UFO när jag kom till skolan dagen efter. Hela min överläpp var svullen och röd. Jag kunde knappt prata och ingen frukost hade jag kunnat äta för smärtan var för stor när jag rörde munnen. Tessan frågade som sagt vad jag gjort och jag ljög så klart och sade att jag snubblat och slagit i munnen. Det såg ut som om hon trodde mig men jag vet inte längre om hon gör det.
Jag sa inte så mycket den dagen.
Vi gick som vanligt hem till Tessan efter skolan. Tindra somnade runt åtta tiden men jag väntade ändå till efter tio för att vara lite säker på att pappa sov eller inte var hemma.
När jag fått upp Tindra i min famn, vaknade hon till och frågade mig en fråga som chockade mig lite:
- Är mamma en ängel? Jag var så chockad för jag trodde inte hon förstått innan att mamma verkligen var död och inte skulle komma tillbaka mer. Efter ett tag viskade jag till henne:
- Ja, mamma är en ängel. Och hon vakar över dig dag och natt.
Vi sa hejdå till Tessan och gick hem.
När vi kom hem låg pappa i soffan och sov. Jag böjde mig ner för att knyta upp skorna. När jag tittade upp igen stod Tindra vi pappas sida. Jag viskade att hon inte skulle väcka honom, men hon hörde inte. Så hon väckte pappa med att säga:
- Pappa, pappa. Vet du att mamma är en ängel? Hon ser mig hela tiden säger…
Hon fick inte avsluta meningen. Han slog henne hårt.
Hårt, så hon flög tvärsöver rummet och låg nu avsvimmad på golvet.
Jag skrek åt pappa att nu får det fan vara nog. Jag sprang fram till Tindra, tog upp henne i min famn.
Pappa satt kvar och såg på sina händer, helt chockad. Han sa förlåt, men jag brydde mig inte.
Det hade gått för långt den här gången.
- Det var en ren reflex, sa han för att försvara sig.
Jag bar med henne genom huset, ut genom dörren och sprang med henne över gatan till Tessans hus.
Det regnade ute.
Det var Tessans mamma som öppnade. Hon blev helt förskräckt över att se mig med en medvetslös, blöt Tindra i armarna.
Tessans mamma tog Tindra i sin famn och bar in henne i finrummet och lade henne i soffan. Hon gick och hämtade en våt trasa, gav den till mig och bad mig badda hennes panna med den. Samtidigt tog Tessans mamma telefonen och ringde en ambulans.
När ambulanskillarna kom tio minuter senare var tindra vaken, men de ville ändå ta med henne till sjukhuset. Jag satte mig där fram med den som körde. Han ställde många frågor om hur det hände, varför det hände och många andra frågor.
Där bak i ambulansen hade Tindra fått något på fingret som ambulanskillen sa kollade andningen och samtidigt visades siffror på en dator bredvid och han förklarade att om den visade mellan 95 och 100 så andades hon helt normalt.
På sjukhuset fick vi träffa en doktor, som sa att allt var bra med henne förutom såret hon fått på hakan.
När hon mådde lite bättre, fick vi träffa en kvinna som sa att hon kom från socialen och sa att vi skulle få komma till en ny familj som kan ta hand om oss.
Jag frågade om jag skulle få träffa Tessan igen, och hon sa att vi inte skulle behöva flytta från stan.
När Tindra och jag var ensamma i rummet frågade hon:
- Grät mamma när hon såg vad pappa gjorde mot mig?
- Alla änglar grät, Tindra. Hur skulle de inte kunna? De älskar dig för mycket. Titta ut genom fönstret får du se hur mycket de älskar dig, säger jag till henne.
- Det regnar ju bara!
- Ja där ser du. Alla änglars tårar faller för dig idag.
Tindra blundar och säger lite tyst:
- Mamma. Det är okej nu. Du behöver inte gråta mera. Det är bra.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | empalove - 3 dec 08 - 17:22- Betyg:  | | vackert | | Justmyfault - 2 dec 08 - 22:08- Betyg: | jättebra!
verkligen! | | Matildaaaz - 2 dec 08 - 20:47- Betyg: | | otroligt bra ! | | ofin - 2 dec 08 - 20:04- Betyg: | | den var grymt bra, du fick med mycket känslor...<3 | | Melowa - 2 dec 08 - 16:26- Betyg: | | Den vär värkligen fin ^^, specielt slutet | | DracoLove - 2 dec 08 - 15:16 | Den var ganska bra .. (:
// Polly |
|
|
|
