Udda & Utsatt [del.65] |
Tack för kritiken som jag fick på min förra del.
Ska göra något åt det i nästa del, så ni behöver inte klaga på den här delen, eftersom jag fick kritiken efter att jag hade börjat ^^
Läs och kommentera, det här är en extra lång del ... xD
// Polly
Udda & Utsatt [del.65]
(Aaron)
- Tafsa på mig !! Snälla , tafsa på mig !!
Aaron gav den fulla , lättklädda tjejen på festen en förvånad blick , och skakade sen på huvudet.
Hur mycket hade hon fått i sig egentligen ??
- Jo , men snälla kom igen då !! utbrast tjejen sluddrigt , tog tag i Aarons högerhand så att han tappade ena kryckan , och tryckte sen hans hand hårt över sitt ena bröst.
Aaron blev en aning röd i ansiktet. Vad höll hon på med egentligen ??
- Sluta ... mumlade han generat , och drog tillbaka sin hand igen. Sen tog han upp kryckan som han hade tappat , och skyndade därifrån.
När han hade kommit en bit bort från tjejen , så andades han ut.
Varför blev han så generad när han umgicks med tjejer för ?? Varför kunde han inte vara sån som han var när han umgicks med Markus och Winston , för då vågade han ju iallafall snacka , men när det för engångs skull kom fram en tjej till honom , så hamnade han i chocktillstånd ...
Aaron suckade irriterat. Varför måste han klanta till sig hela tiden för ?? Han hade ju varit jätte nära att för första gången få "kontakt" med en tjej , och så hade han bara stuckit därifrån !!
Snabbt letade han reda på Winston och Markus , och han hittade de inne i köket.
- Jag går nu , mumlade han , och vände sen för att gå tillbaka ut i hallen.
- Nej , vänta !! utbrast Markus. Det är väl klart att du inte kan gå hem när ditt ben är brutet , jag ringer mamma , och säger åt henne att hämta oss ...
- Det behövs inte , sa Aaron. Ni ska väl inte behöva gå ifrån festen bara för att jag vill det ...
- Vi har ju ändå varit här ganska länge nu , förklarade Markus. Skulle faktiskt vara skönt att komma härifrån när alla börjar bli fulla och jobbiga ...
Eller hur , Winston ??
- Mm , verkligen , instämde Winston. Jag gillar ju inte att festa speciellt mycket ...
Aaron , Winston och Markus tog sig ut i hallen , och medans Aaron & Winston tog på sig sina skor , så gick Markus för att leta reda på Jack , så att han kunde meddela honom att de skulle gå.
Några minuter senare, så hämtade Markus mamma de med bilen, och hon frågade Aaron var han bodde , så att hon kunde skjutsa honom hela vägen hem.
Aaron visade vägen, och så fort de var framme vid lägenhetsområdet som han bodde i , och skämdes så mycket för , så gick han ur bilen det fortaste han kunde med sin kryckor.
- Hej då , mumlade han. Tack för skjutsen ...
Markus , Winston och hans mamma sa hej då , och Aaron smällde igen bildörren , och skyndade sig framåt på sina kryckor. Bilen körde iväg , och Aaron kände avundsjukan välla upp inom honom när han såg efter den.
Markus och Winston skulle hem till sig nu ...
Hem till sina perfekta familjer ...
De hade båda snälla föräldrar och syskon , inte för att det var något fel på Jimmy då , men iallafall ...
De bodde grannar i hemtrevliga villor , och kunde umgås med varandra hur ofta de ville , de visste allt om varandra , eftersom de hade känt varandra så länge , och de gick till skolan tillsammans varje dag , där de dessutom inte var ett dugg mobbade ...
Och sist men inte minst , de hade troligen inte någon alkoholistpappa som de blev slagna av , och var rädda för som Aaron och Jimmy ...
Aaron suckade nedstämt , och slog in koden , så att han kunde komma in i lägenhetens trapphall.
Sedan tog han hissen upp till tredje våningen , och haltade långsamt fram till dörren där det stod Jacobson , på ... Det var alldeles mörkt i trapphallen , och han tog fram sin nyinköpa mobil , för att smsa Jimmy.
Ifall han inte var hemma , så tänkte han absolut inte gå in , för han ville ju inte vara ensam med Lasse i lägenheten precis ... Klockan var ju ca halv 12 , så han måste ju vara ganska arg och uppretad nu , och så var ju Aaron full dessutom ...
Undra hur Lasse skulle reagera , för han hade ju aldrig sett Aaron full förut ...
"Jag är utanför nu." , skrev Aaron i smset , innan han skickade iväg det till Jimmy , och det dröjde bara några sekunder tills han fick svar.
Bra,kom in då,farsan blir galen annars,
men jag ska se till att han inte rör dig..."
Aaron svalde av nervositet när han läste smset , men försökte att lugna ner sig. Jimmy hade ju skrivit att han skulle se till så att Lasse inte rörde honom , och det var ju knappast troligt att han ljög , eftersom han ofta brukade försvara Aaron ...
Tillslut så tog Aaron ett djupt andetag , öppnade försiktigt dörren , och gick in ...
(Oliver)
När Oliver och William började närma sig kvarteret som de bodde i , så stannade Oliver medvetet till , och William , som höll ett hårt tag om hans jacka för att kunna släpa honom framåt , gav honom en förvånad blick.
- Vad är det ?? undrade han.
- Jag ... vill inte hem ... snyftade Oliver med sin sluddriga röst. Jag .. jag vill inte ...
William suckade och såg sig om på det övergivna villaområdet. Ljusen i alla husen var släckta , men gatulamporna var tända , och trots det så var det ändå ganska så mörkt ute , och det var full med höstlöv utspridda på den enkelriktade gatan ...
- Vad ska vi göra då ?? frågade William besvärat , och tog ett hårdare tag om Olivers jacka , så att han inte skulle falla i marken.
Oliver snyftade till.
- Kan inte jag få sova hos dig ?? undrade han. Jag klarar inte av att ... gå hem ... , Linus kommer bara skrika åt mig för att jag är sen , och mamma ... mamma ...
Han avslutade inte meningen , och William gav honom en medlidsam blick.
- Det är klart att du får sova hos mig , sa han tröstande , och de började sakta gå framåt igen.
Allt kommer att ordna sig ...
Oliver tvivlade på det , men han orkade bara inte säga emot. Han var nedstämd och trött , och ville bara lägga sig och sova , så att han kunde glömma bort allt det jobbiga för en stund ...
När Oliver och William var framme vid Williams blåa envåningshus , så låste William försiktigt upp dörren , och både han och Oliver gick in i hallen för att ta av sig ytterkläderna.
William fick ta av Olivers ytterkläder åt honom , eftersom Oliver bara stod som förstenad i hallen , med ett nedstämt och olyckligt uttryck i ansiktet.
William sjönk ner på golvet för att knyta upp Olivers skor.
- Lyft på foten , sa han , och det tog några sekunder för Oliver innan han verkade fatta vad William menade , men tillslut så lyfte han ändå lite på högerfoten , så att William kunde slita av honom skon.
Sedan lyfte han på nästa , och William slet av den också.
William släpade in Oliver på sitt rum , och stängde dörren efter de.
- Morsan börjar jobba tidigt imorgon , så vi måste vara tysta , förklarade han. Åh , just det ...
Kommer snart , ska bara hämta en madrass ...
Han gick ut ur rummet igen , och Oliver sträckte ut sig på Williams säng sålänge.
Han var verkligen jättetrött , men glad över att han inte hade behövt gå hem. Det skulle bara kännas jobbigt , när han visste att han , Amanda och Linus ändå snart inte skulle få vara kvar där längre ...
De där äckliga idioterna från socialen hade ju bestämt att de måste flytta till en fosterfamilj ...
Det dröjde bara några minuter innan William kom tillbaka med en madrass , lakan , kudde och täcke.
Oliver skulle precis resa sig från sängen för att hjälpa honom och bädda , men William stoppade honom.
- Jag gör det , erbjöd han sig , och Oliver fick fram ett svagt leende , och såg tacksamt på honom.
William var verkligen en riktigt kompis ...
- Schysst ... sa han frånvarande , och la sig ner i Williams säng igen , samtidigt som han slöt ögonen.
Han började verkligen få riktigt ont i huvudet nu ...
- Jag kan sova på madrassen , erbjöd sig William när han hade bäddat klart.
- Nej , men jag kan flytta på mig ... började Oliver , men William avbröt honom.
- Det behövs inte , sa han avfärdande. Ligg där du ligger ...
Plötsligt hördes ett svagt skällande , och William såg ursäktande på Oliver.
- Ska bara ta ut Max lite här utanför , sa han , och skyndade sig att lämna rummet , innan Max hann väcka hela huset. Oliver såg efter honom , samtidigt som han kände hur ögonlocken blev allt tyngre och tyngre , och tillslut så somnade han ...
(Aaron)
Precis som Aaron hade anat , så var Lasse på honom så fort han kom innanför dörren där hemma.
- Varför sa du inte att du skulle på fest ?? frågade han rakt på sak , och Aaron svalde nervöst.
- Jag ... vet inte ... mumlade han nervöst.
- "Vet inte ??" upprepade Lasse argt , och smällde igen ytterdörren hårt efter Aaron.
Det är otroligt vilka värdelösa små barn jag har fått !! fortsatte han. En 14-åring som festar och dricker sig full & en 17-åring som inte kan ta ansvar för sin lillebror !!
Aaron svalde gråten som höll på att välla upp inom honom , men han höll ändå med sin pappa.
Han var värdelös ...
Jimmy var det helt klart inte , men det var Aaron ...
- In i köket med dig !! utbrast Lasse hotfullt , när Aaron inte sa något. Och ställ dig vid väggen ...
Aaron förstod genast vad det var Lasse skulle göra , men det gjorde honom inte mindre rädd.
Han såg Lasse gå in i sitt sovrum , och han tog långsamt av sig sin huvtröja , så att han stod i bar överkropp.
Han hade aldrig blivit slagen med bältet förut , bara med knytnävarna , men nu var det tydligen hans tur att få uppleva Jimmys nästan dagliga smärtor ...
Aaron lutade sig mot köksväggen , med sina kryckor i ett hårt grepp , och han kunde höra Jimmy komma ut från sitt sovrum. Han gick raka vägen in i köket , endast iförd svarta kalsonger , och gav Aaron en medlidsam blick.
Han hann inte säga något förrens Lasse kom tillbaka med bältet , och han hånlog åt Jimmy.
- Vill du se på när jag slår Aaron ?? frågade han roat , och Jimmy blängde med avsmak på honom.
- Det är okej , fortsatte Lasse. Du har ju redan fått din del för idag ...
Aaron gav Jimmy en nedstämd blick , och förstod genast att han verkligen skulle förtjäna det här ...
Jimmy hade ju fått stå ut med den där smärtan idag igen , så då var det väl på tiden att det blev ombytta roller ...
Lasse slog första rappet , och Aaron fick svårt att hålla sig still pg.a den olidliga smärtan.
Det sved ordentligt över stället på Aarons rygg där bältets metallclip hade träffat , och Lasse slog en gång till på exakt samma ställe. Aaron stönade högt av smärtan , och Lasse hann med 3 rapp till innan Jimmy , som hade stått och kollat på med förtvivlad min , stoppade honom.
- Låt honom va !! utbrast han irriterat , och Lasse stannade upp mitt i en rörelse.
- Vad fan är det du säger ?? sa han hotfullt , och Aaron kunde se att Jimmy såg en aning tveksam ut innan han fortsatte.
- Jag sa att du ska låta honom vara , upprepade han. Han är bara 14 år , slå mig istället ...
Lasse fnös.
- Så du menar att Aaron inte behöver lära sig en läxa ?? sa han hånfullt. Får han stryk nu , så kanske han slipper bli ett jävla fyllo i framtiden , och du vill sätta stopp för det !! Eller du kanske vill ha ett fyllo till lillebror , är det det du vill ??
- Nej ... mumlade Jimmy nervöst. Men det blir inte bättre av att du slår honom ...
Aaron svalde nervöst , och gav sin pappa en försiktig blick , samtidigt som han kände efter lite på ryggen där samtliga 5 rapp hade träffat. Han förstod inte hur Jimmy vågade säga emot Lasse på det där viset , det skulle ju bara bli värre då ... Men samtidigt så tyckte han att Jimmy var oerhört modig som gjorde det , trots att han visste att han skulle få mera stryk ...
Hans rygg måste ju va helt sönderslagen vid det här laget ...
- Och vadfan vet du om det ?? utbrast Lasse argt. Vet du inte hur bra det hjälper med stryk ??
Min farsa slog mig för minsta lilla misstag som jag gjorde , och efter det så upprepade jag aldrig de igen , så varför skulle det inte hjälpa ??
Jimmy svarade inte , utan tog istället några tveksamma steg bakåt.
Lasse tänkte precis vända sig till Aaron igen , och fortsätta slå honom , men Jimmy gick emellan.
- Snälla , slå mig istället !! sa han bedjande , och Lasse ilsknade till. Är det så du vill ha det så !! utbrast han.
Men skyll dig själv ifall din rygg blir ännu mer sönderskavd !!
Han slet tag i Jimmy , och tryckte upp honom mot väggen med hans rygg mot sig , så att han kunde komma åt att slå , och Aaron stirrade chockat på hans nedblodiga rygg.
Hur kunde Lasse vara så grym att han tänkte ge Jimmy ännu mer stryk , när det inte ens fanns en enda ledig yta på hans rygg , som inte var täckt av variga sår , han var ju förfan störd i huvudet ... !!
Lasse började slå Jimmy med bältet det hårdaste han kunde , och Aaron kände hur det högg till inom honom varje gång metallclipet träffade Jimmys rygg , och Jimmy utstötte höga stön av den plågsamma smärtan.
Det skvätte små blodstänk från Jimmys sår ner på golvet , och Aaron började känna dig illamående.
Vad skulle han ta sig till ??
Han vågade inte säga emot Lasse , så som Jimmy hade gjort , och det var ju därför som han var så misslyckad och värdelös jämfört med Jimmy ...
Han tänkte bara på sig själv , en jävla egoist var han , som lät sin bror plågas på det här viset , men vad skulle han göra då ??
- S ... slå honom inte ... fick han fram tillslut , men Lasse bara blängde på honom.
- Gå in på ditt rum , Aaron , sa han varnande , och Aaron kunde inte göra annat än att lyda.
Han tog upp sina kryckor från golvet , som han hade tappat greppet om när Lasse hade slagit honom , och tog sig motvilligt in på sitt rum.
Eftersom han inte ville möta Jimmys blick , så vände han sig inte om en enda gång , utan stirrade envist ner i golvet.
När han hade kommit in på sitt rum , så stängde han försiktigt dörren efter sig , och sjönk därefter ner på sängen.
Det dröjde inte lång stund förrens han började gråta , och ljuden som han kunde höra trots den stängde dörren , gjorde ju inte saken bättre.
Ett rapp , ett stönande , ännu ett rapp och ett stönande till ...
Allt bara fortsatte , och tårarna rann ner för Aarons kinder. Det här var ju hans fel , som valigt !!
Hade han inte gått på Jacks fest , så skulle ju inget av det här ha hänt , varför måste han vara så jävla egoistisk hela tiden ??
Han såg sig omkring i rummet , fick syn på ett glas med vatten som stod på hans nattduksbord , och drack snabbt ur det , innan han slängde glaset i golvet , så att det gick sönder.
Sedan stack han ner handen bland alla vassa glasbitar som fanns kvar av glaset , och tog upp den som han tyckte kändes mest vass ...
Han tog ett djupt andetag , och drog sedan till det hårdaste och snabbaste han kunde med glasbiten rakt över sin högera handled.
Det sved till , och blod började välla ut ur det smala & avlånga märket som glasbiten hade orsakat ...
Aaron snyftade till , och skar sig en gång till. Hårdare den här gången ...
Mer blod vällde ut , och Aaron slappnade av en aning , samtidigt som han betraktade det röda blodet , som rann ner för armen på honom , och droppade ner på överkastet ...
Vilken otroligt skön känsla det här var , Aaron förstod inte varför han inte hade gjort nåt sånt här tidigare , skadat sig själv alltså ...
Han gjorde en djup skåra över handleden en tredje gång , och den här gången sved det till extra mycket ...
Han betraktade ännu en gång hur blodet vällde fram , och försökte förtvivlat stänga ute ljuden som hördes från köket , samtidigt som han skakade i hela kroppen av gråt.
Kunde det inte ta slut någongång ?? Det kändes som om de fasansfulla ljuden hade hållt på i all evighet , trots att de egentligen bara var några minuter ...
Aaron hann med att göra en fjärde skåra med glasbiten , innan ljuden tystnade helt från köket , och han skyndade sig att plocka upp alla glasbitarna från golvet , och slänga ner de i en av sina byrolådor.
Han skulle komma på ett säkrare gömställe senare , men inte just nu ...
Han torkade snabbt bort alla tårarna i ansiktet , och sträckte sedan ut sig på sin säng , för att lyssna efter minsta lilla ljud ...
Han kunde höra att Jimmy gick in i sitt rum , som låg vägg i vägg med Aarons egna och stängde dörren efter sig , och bara några sekunder senare , så stängdes dörren till Lasses sovrum också ...
Aaron reste sig tveksamt upp , och öppnade försiktigt dörren till sitt rum. Det var släckt överallt ...
Eftersom han var så hungrig så att han kunde dö , så gick han ut i köket för att hämta sin dagliga kvällsmat som han inte hade ätit än , en skiva av det torra , äckliga rostbrödet , utan smör eller pålägg , för de hade de inte haft hemma på minst en vecka ...
Efter att ha fått i sig brödet , så drack Aaron lite vatten , innan han stapplade fram till Jimmys rum med de eländiga kryckorna. Han ville bara att det brutna benet skulle läka någongång , för det var otroligt jobbigt att tvingas använda sig av kryckor hela tiden ...
Han knackade försiktigt på Jimmys dörr , och Jimmy , som verkade fatta att det var Aaron , eftersom Lasse aldrig brukade knacka innan han gick in i hans rum sa:
- Kom in.
Aaron öppnade försiktigt dörren , och stapplade in i Jimmys rum.
Jimmy låg på mage i sin säng , med täcket tillräckligt långt ner så att det inte skulle nudda såren på ryggen , och höll på med sin mobil , samtidigt som han så diskret som möjligt torkade bort sina tårar med ena handen.
Aaron kunde inte undvika att se såren på hans rygg , eftersom hans mobil lös upp hela rummet.
Såren såg verkligen vidriga ut ...
- För ... förlåt ... mumlade Aaron nedstämt. Det var ju jag som förstörde allting ... Jag fattar om du hatar mig ...
Jimmy vred på huvudet , och mötte hans blick.
- Varför skulle jag hata dig ?? undrade han förvånat. Det var inte du som slog mig ...
- Nej , men ...
Aaron suckade.
- Om jag inte hade gått på den där festen , så ... så skulle ju det här aldrig ha hänt ... försökte han.
- Försök inte lägga skulden på dig själv , när det är farsan som är helt sjuk i huvudet , sa Jimmy avfärdande.
Allvarliga psykiska störningar måste han ha , verkligen ...
- Hur är det med ... ?? undrade Aaron , och nickade åt Jimmys rygg.
- Äh , det är okej , mumlade Jimmy. Inget att bry sig om ...
- Du måste ju tvätta av såren , sa Aaron. De kan bli infekterade ...
Jimmy suckade lite lätt , och det syntes på honom att han inte tyckte om att känna sig hjälplös och omhändertagen.
- Det blir de nog inte , sa han , och försökte låta övertygad. Sen fortsatte han att hålla på med sin mobil.
Aaron suckade inombords. Att Jimmy alltid skulle ta så lätt på såna här saker !! Det kunde ju vara allvar ...
- Jag kommer snart , meddelade han , och skyndade ut i badrummet.
Där tog han lite papper som han blötte ner i kallt vatten , innan han skyndade tillbaka till Jimmys rum.
- Det behövs inte ... försökte Jimmy , men Aaron ignorerade honom , och satte sig på hans sängkant.
Sedan tog han pappret och duttade lite försiktigt med det runtomkring de variga såren. Jimmy ryckte till av smärtan , men lyckades se helt oberörd ut.
- Gör det ... ont ?? undrade Aaron.
- Inte speciellt , sa Jimmy , men Aaron såg på honom att han ljög.
Förresten , fortsatte Jimmy , innan Aaron hann ställa mer frågor om hans sår.
Jag ska vara med Olivia och Samuel imorgon , men har du också någon att vara med , så att du slipper vara ensam hemma ... ??
Aaron visste varför Jimmy passade på att vara med kompisar just imorgon , för det var alltid bäst på de dagarna som Lasse var ute och drack , och därmed inte brydde sig om vad Aaron och Jimmy gjorde därhemma ...
- Jo , det har jag väl ... sa Aaron tveksamt , och kom att tänka på Winston och Markus.
Han hade ju Markus mobilnummer , så han skulle ju bara kunna smsa och fråga ...
- Vad bra , sa Jimmy , och log lite svagt för första gången på hela kvällen. Då slipper jag ju oroa mig för att du är hemma själv och har tråkigt ...
Han tystnade när han upptäckte de fyra såren som Aaron hade lyckats åstadkomma med glasbiten på sin högra handled , och Aaron täckte generat över de med vänsterhanden.
Hur hade han kunnat glömma att dölja det där egentligen ?? Så klantigt av honom , nu måste ju Jimmy tycka att han var jättetöntig och värdelös !!
Han mötte försiktigt Jimmys blick , och Jimmy suckade bekymrat.
- Gör aldrig om det där , sa han bedjande. Tänk om du hade lyckats den här gången , vad skulle jag ta mig till då ??
Man är ingen utan sin brorsa ...
Aaron kände värmen sprida sig inom honom för första gången på länge. Vad skönt det var att få veta att åtminstone någon i ens liv brydde sig om en ...
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | Harrypotterlover - 4 feb 09 - 19:00- Betyg:  | Vet inte vad de andra gnällde över på den förra delen. Mins inte ens om jag skrev något, men, spelar roll för denna delen var så full av känslor. Du kan verkligen skriva samangängande och perfekt när det handlar om just detta ämnet.
//Sara | | Dalvana - 6 dec 08 - 20:38- Betyg: | Åh ... jag HATAR verkligen deras pappa. Han är så egoistisk och känsokall.
Jag har bara lust att ta fram han bälte och slå honom tills han dör, eller
nått, hih. Och jag tycker verkligen att Jimmy är underbar. Han ställer upp
för Aaron och bryr sig verkligen om honom. Jag är helt kär i denna novell
eheh. Jag vet inte vad jag ska skriva. Den är fantastisk. | | _mos_ - 4 dec 08 - 09:50- Betyg: | asbra! Jag vet inte vad som saknades förra gången men du fick tillbaka det den
här gången iaf! haha förlåt för att jag typ, ger kritik men inte förklarar vad jag
kritiserar, dåligt av mig. Fortsätt iaf :) | | HeIsHot - 3 dec 08 - 16:48- Betyg: | | jättebra | | beckesnack - 3 dec 08 - 12:05- Betyg: | | Skitbra! mejla<3 | | YouAreNeverAlone - 2 dec 08 - 19:39- Betyg: | Denna delen var jättebra! Men hemsk också.
Började nästan att gråta :S
Mejla nästa del är du snäll:D | | RedOceania - 2 dec 08 - 12:07- Betyg: | Ja vad ska jag säga... Det var så man grät, verkligen!
Det här är så synd, för de hade ju kunnat ta itu med problemet och gå till polisen eller socialen ganska enkelt.
Men eftersom deras pappa har manipulerat dem och utfört härskarteknikerna på dem, så är de alldeles för rädda för att våga anmäla.
Så blir det ju, för man påverkas oändligt mycket av hur man blir behandlad!
Jimmy är en stark person, han bryr sej otroligt mycket om din bror, det är fint.
Aaron är räddast, och han vet inte riktigt hur han ska göra, så han skadar sej själv.
Detta är jätte mänskligt, eftersom han känner att han inte kan uttrycka sej på något sätt och då måste han göra något,
han vill känna något, även om det är smärta...
Anledningen, som är mycket sorglig, till att folk skär sej, är ofta för att de inte får någon uppmärksamhet och de känner sej
ensamma även om de är omgivna av männiksor. De vill då få ut något, en känsla, eftersom de känner sej förtryckta och instängda
i sej själva osv.
Mycket bra skrivet, allt blir som en film i huvudet för mej. ;)
Tack för denna långa del!
/T | | sandruskapuska - 1 dec 08 - 22:12- Betyg: | Ahh, blir arg på deras pappa.
Men ler åt deras starka band.
Skrattade åt tjejen i början xD
<3<3<3 Du e super<3 | | vissenros - 1 dec 08 - 22:03- Betyg: | superbra!!!
Vill läsa mer nu!! den är verkligen jättebra<33 | | Justmyfault - 1 dec 08 - 21:29- Betyg: | | jättebra!! :) | | Melowa - 1 dec 08 - 20:14- Betyg: | | Snälla, hundavalpsögn* Skriv mer nu? ^^, | | PlEaSeKiLlMe - 1 dec 08 - 19:59 | | jag vill läsa mera nu!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!<3333333333333 33333333333333333333333333333333333333333333333333 33333333333333333333333333333333333333333333333333 333333333333333333333333 |
|
|
|
