Ännu en gång: tack för era kommentarer! <3
Här kommer nästa del. Hope you enjoy it :*
TJUGOETT
Skulle det här bli en vana?
Att sitta uppe när jag var här och inte kunna sova?
Jag försökte inte ens. Jag ville inte sova. Mitt inre sprudlade och det snurrade i huvudet. Jag skulle inte ens kunna sova om jag försökte. Jag hade knäna uppdragna mot hakan. Mina händer hade greppat om mina bara och kalla fötter. Sakta vaggade jag fram och tillbaka. Att sitta still var omöjligt.
Jag tittade mig omkring i rummet och försökte urskilja hur mycket klockan som satt på väggen var. Med min dåliga syn såg jag inte ens visarna och gav upp. Jag hade glömt min mobil i hallen och försökte låta bli att gå efter den nu. Att smyga upp och bana sig fram i mörkret var väldigt lockande, men jag hade bestämt mig för att vara en duktig flicka nu. Med det menade jag att jag skulle låta Bill vara. I alla fall nu, mitt i natten när han låg och sov.
Hur lyckades jag blanda in Bill i det här?
Det var nog inte svårare än att om jag skulle gå upp så skulle jag inte gå och hämta telefonen - jag skulle gå in till Bill. Den oförståndiga, förälskade delen av mig ville inget hellre, men som tur var fanns den där spärren kvar. Och jag skulle inte gå in till honom.
Innan han försvunnit in till sitt rum, när vi för en gångs skull varit ensamma, hade han smekt mig över kinden. Jag hade ryst av att känna hans hand mot min kind och han hade lett.
“Sov gott”, hade han sagt. “Och om du inte gör det får du gärna väcka mig.” Han hade låtit retsam på rösten, för han visste att jag inte skulle anta utmaningen.
Men inbjudan lät väldigt bra nu.
Och innan jag hunnit bestämma mig bestämde kroppen åt mig genom att lämna soffan och täcket bakom sig. Benen började sakta gå från vardagsrummet och ut till korridoren. Jag kunde inte förstå att jag gjorde det, men plötsligt hade jag knackat på hans dörr och slinkigt in i rummet.
Jag stannade och lutade ryggen mot dörren. Bills ögonlock var slutna och han andades sakta. Jag log svagt och tog ett steg framåt. Skulle jag väcka honom? Han verkade sova så fridfullt… Jag sträckte fram handen och strök bort håret som fallit ned i hans ansikte. Det ryckte lite i hans mungipa och jag skrattade lågt. När han slog upp ögonen drog jag generat bort handen.
Han såg förvirrat på mig, men så fort han hämtat sig log han mjukt.
Inte ett ord lämnade hans läppar. Han makade bara på sig så att jag skulle få plats att lägga mig ned bredvid honom. Dumma Axel, det här var ju vad du inte skulle göra. Utan att andas la jag mig bredvid honom under täcket. Bill vred på sig så att han låg på sidan, precis som jag, och tittade på mig länge. Jag kunde nästan höra hur fort mitt hjärta slog. Bill lindade en av mina blonda hårslingor runt fingret.
Underneath the Sea fanns inte. Det var bara jag och Bill som existerade nu. Vi såg på varandra. Andades. Levde.
”Kunde du inte sova?” sa han lågt.
”Jag var inte så bra på att försöka”, mumlade jag.
Han log igen. Han log visst hela tiden. Obesvärat och avslappnat, lycklig.
”Förlåt att jag väckte dig”, ursäktade jag och skämdes lite. Hade han velat sova egentligen?
”Tack.” Han slöt ögonen. ”För att du väckte mig. För att du kom.”
En våg av kärleksfulla känslor sköljde över mig. Hur kunde en människa vara så underbar som Bill?
”Vad tänker du på?” Han hade ögonen öppna igen och han talade långsamt och harmoniskt.
”Va?”
”Du såg… fundersam ut. Du verkade nästan bekymrad. Är du ledsen för något?”
Jag skakade på huvudet. ”Nej, jag… tänkte bara. Vad var det du och Tom bråkade om?”
Han tvekade och vek undan med blicken.
”Du rodnar”, påpekade jag.
”Trevlig omväxling va?” flinade han och innan jag hann reagera så böjde han sig fram och pussade mig på näsan. ”Och nu är det du som rodnar.”
”Jaha”, sa jag förvirrat, med hjärtat i halsen.
Fokusera.
”Vad… menade ni? Vad var det om?”
Bill såg återigen besvärad ut och det gjorde mig ännu mer nyfiken. Jag väntade tålmodigt. Han suckade.
”Förra hösten, vintern, hade Georg en tjej… Lise, hette hon. Hon var sprallig och alltid väldigt glad och Tom och jag älskade att retas med henne. En gång tvingade vi henne att svara på en massa jobbiga frågor… pinsamma frågor menar jag. Inte för att hon tyckte att det var direkt pinsamt. Nej, hon skröt om det och det. Däremot tyckte Georg att det var hemskt pinsamt! Han satt röd som en tomat och vägrade säga något på hela kvällen.” Han skrattade åt minnet.
”Varför tyckte Georg att det var pinsamt?” frågade jag, antagligen mer intresserad än jag borde vara.
”För att alla pinsamma saker vi frågade Lise hade med honom att göra också. Du kan väl föreställa dig… Tom som var i sin värsta tjej-period – han tänkte inte på mycket annat – och det var främst hans frågor. Helt vansinnigt snuskiga frågor. ”
Jag borrade ned ansiktet i lakanet för att han inte skulle se att jag skrattade. Det gjorde han ändå och försökte med lättsamma händer vända upp mitt ansikte igen.
”Och du var inte delaktig i det alls? Frågorna alltså?”
Nu blev han röd om kinderna igen och vägrade titta på mig. ”Nej.”
”Det var du visst”, retades jag. ”Jag slår vad om att dina frågor inte var ett dugg bättre än Toms!”
Han lutade sig närmre mig och såg mig djupt i ögonen. Han var så där läskigt nära nu att det rusade i huvudet. ”Nej, de var faktiskt värre”, sa han allvarligt.
Jag flinade. ”Men sen då? Georg hade en tjej och ni ställde henne konstiga frågor och hon gillade att svara på dem?”
”Eh… Georg tyckte att jag var orättvis. Han sa att jag skulle ha reagerat likadant om det varit jag istället för honom. Så vi slog vad.”
”Slog vad?” sa jag, fast jag började förstå.
”Slog vad om min reaktion när det var tvärtom. Så jag lovade att när jag hade en flickvän skulle de få fråga lika korkade saker.”
Jag kunde inte låta bli att le.
”Och du förlorade vadet.”
”Det verkar så ja. Men det gör inget. Georg och Tom kommer vara på mig hur länge som helst om det, men struntsamma. Jag tror inte du hade gillat det.”
”Var det… för min skull du vägrade?” sa jag förvånat.
Bills ögon var varma. Han flyttade sig närmre mig och tog mitt ansikte mellan sina händer. Hans varma andedräkt slog emot mig och jag såg förbluffat på när han lutade sin panna mot min. Fortfarande leende.
”Klart det var för din skull. Trodde du något annat?”
”Jag förstår inte…” sa jag och tvingades blinka häftigt flera gånger. ”Varför…” Han väntade medan jag försökte få min röst stadig igen. Jag harklade mig. ”Du kan säkert få precis vem du vill. Du är känd, du är vacker, du är underbar på alla möjliga sätt. Ingen kan förtjäna någon som du. Jag förstår inte”, upprepade jag.
Hans panna trycktes fortfarande mot min och hans svarta hår kittlade mig strax ovanför ögat. ”Spelar det någon roll, om det så hade varit sant? Just nu är det bara du jag vill ha. Kan du inte förstå det?” Han fyrade av ett snett, retsamt, men seriöst, leende.
Jag svalde hårt. ”Nej”, sa jag med en röst som nästan brast. ”Nej.”
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) |
lillolisen - 15 dec 08 - 18:09- Betyg:  |
| :'O |
| HorseGirl - 5 dec 08 - 23:52- Betyg: |
| jätte bra^^, när kommar nästa?? |
| PsychicPlay - 5 dec 08 - 21:58- Betyg: |
preciiis när jag skulle läsa detta..
så kommer det upp nån jävla skylt sak där det stod att dom hade problem
med sina servrar! fatta att jag blev sur. .___.
MEN! nu har jag läst det.. helt sjukt fantastiskt asså! <3
åh, jag vill oxå ha en egen bill. <3 |
| HilfMirFliegen - 4 dec 08 - 20:21- Betyg: |
| Åh, så underbart! <3 |
| Matildaaaz - 3 dec 08 - 09:26- Betyg: |
| braa:) |
| Lovely__ - 2 dec 08 - 15:24- Betyg: |
| Bästbästbästbäst!<3 |
| sandruskapuska - 1 dec 08 - 21:44- Betyg: |
| Naaaw, sött vackert. kärlek<3 |
| Justmyfault - 1 dec 08 - 21:21- Betyg: |
så oTROLIGT Bra!
bäst!
skitbra! |
| RowsahKanin - 1 dec 08 - 20:42- Betyg: |
| Wow vad bra. Helt otroligt. Perfekt. <3 |
| gbg_95 - 1 dec 08 - 19:38- Betyg: |
| skiitbra!!! du bara måste lägga ut en ny del snart, gillar verkligen sättet du skriver på:D |
| DuBistMineEngel - 1 dec 08 - 18:32- Betyg: |
ABSOLUT bästigast!
bästbästbästbästigast |
| kramllew - 1 dec 08 - 18:26- Betyg: |
o_o
Otroligt bra duuuu! :'DD |
| Swejk - 1 dec 08 - 18:21- Betyg: |
| IIIIIIIIH!! Maila när nästa kommer? <3333 |
