With an ending of love, del 2 |
okej, håller på med del 3. men har varit på konfaläger i helgen å inte hunnit skriva + att nu kväver skolan mig, kanske blir seg i skrivandet. men ska bort nu, men kommentera gärna! =D
till min horsirre för att hon kommer behöva't! ;)
Rummet jag skulle stanna i var soligt, som om de trodde att jag skulle trivas bättre då. Väggarna var vita och väggen med fönstret som vätte mot den stora trädgården var gul. Möblerna var, om möjligt, ännu ljusare. Allting verkade gå i vitt, och någon enstaka sak i någon annan färg. När man gick in i rummet så kändes det som om man lade ett pussel och alla bitar såg likadana ut, utan några enstaka som skiljde sig från mängden.
Folket i familjen, och i staden för övrigt, var ungefär som rummet, alldeles överdrivet glada. De trodde kanske att deras glädje skulle smitta av sig på mig. Men där hade de dock fel. Fast helt logiskt borde det ju vara, det är ju inte särskillt många som vill vara glada dagarna efter de slitis isär från sina älskade föräldrar.
”Melanie, kan jag få komma in?” frågade Marissa mjukt och knackade löst på dörrens ena kant. Jag nickade stumt och fortsatte att kolla sint ner i boken jag hade med mig. Hon steg ljudlöst in i rummet och satte sig i den beiga fotöljen som stod i ena hörnet.
”Vi tänkte att du kanske ville se någon film med oss”, sa hon och svalde lätt. ”Alex har hyrt någon film och vi håller på att göra popcorn där nere nu.” Jag nickade än en gång, fast nu kollade jag äntligen upp från boken. En lättad suck hördes från Marissa eftersom hon förstod vad det betydde. Jag skulle följa med ner.
Som hennes släptåg så gick jag sakta ned för trappen in till det stora, öppna vardagsrummet. I den bruna soffan så satt han, guden i människoform. Alex var den kille som alla tjejer i hela staden dreglade efter, och man fick en obotbar makt om man umgicks med han. I det fallet så hade jag tur, eftersom han envisades att ta hand om mig varje dag vi var utanför huset. Han vägrade att lämna min sida ens för en liten stund. Då kunde jag känna en lättnad och slappna av när vi gick genom skolan, jag behövde inte vara osäkert över att gå ensam.
”Gillar du den här filmen, Mel?” frågade han och höll upp ett välbekant filmfodral. Jag nickade näst intill hysteriskt och log med hela ansiktet. Det kändes konstigt, jag hade inte lett på ett sådan sätt på flera månader, och helt plötsligt så kommer ett par främlingar in i mitt liv och det blir genast bra. Det var bara för bra för att vara sant.
Att se filmen med min nya så kallade familj hade inneburit både skratt och tårar. Under ungefär halva filmen så började mina tankar än en gång komma ifatt mig och jag tvingades att inse att jag hade börjat att faktiskt gilla dem. Efter ett par dagar i samma hus med ett par människor med samma sprudlande glädje och trygghet som de så kunde man inte neka till att man faktiskt mådde bra. I alla fall så mådde man bra den tid man var tillsammans med dem. Men att sedan ligga ihopkrupen i sängen under natten var det jag verkligen gruvade mig för, eftersom det var då de värsta tankarna kom igen och igen, och igen. De kunde bara inte lämna en ifred.
"Den här filmen, den är så bra", utbrast Marissa och slog ut med händerna i en dramatisk gest. "Jag vet inte riktigt, men jag tror faktiskt inte att jag någonsin har sett en bättre film, om jag ska vara ärlig." Jag log. Orden som kom ut ur Marissas mun skulle hur lätt som helst kunnat vara mina egna, eftersom detta var en av mina favoriter.
"Mel, imorgon efter skolan, har du lust att följa med och kolla på matchen då?" frågade Alex med ett litet leende lekandes över läpparna. Jag nickade tankfullt. Om jag följde med honom, då kanske jag skulle få se honom spela. Kanske..
Överallt runt omkring henne så vimlade det med folk. Deras rödmålade ansikten kunde inte visa tydligare vilket lag de hejade på; West High Giants, som var skolans fotbollslag. Matchen skulle börja om en dryg halvtimma och alla började nervöst sätta sig på sina platser medans de pratade med vännerna runt omkring dem. Ett par av det andra lagets fans satte sig längre bort på läktaren, men de flyttade sig snabbt av alla blickar de fick från skolans elever. Det var tydligt att de inkräktade på fel terretorium, och det värsta de kunde göra var att sitta kvar.
Tiden gick fort där jag satt med Alex och hans vänner, och snart så hade matchen börjat. Giants hade redan gjort fyra mål medans Warriors, laget de mötte, inte hade hunnit göra något ännu. Av erfarenhet så visste jag att det inte skulle vara så länge till, det brukade det aldrig vara.
Ett mål till gjordes, och sedan ännu ett. Tio minuter senare så låg Warriors i ett djupt underläge då de fortfarande inte hade gjort några mål. Fast chansen fanns fortfarande där.
Domaren blåste av matchen, och nu var det halvlek. De flesta på läktarna började röra på sig mot kiosken för att köpa en dricka, eftersom man började bli ganska uttorkad. Men jag satt fortfarande kvar, alldeles förstenad. Jag hade just sett någon jag inte kunde förvänta mig att se, i alla fall inte på detta stället. Hennes vackra ansikte hade verkat lysa upp hela planen som hon stått på. Det ljusa håret hade glimmat till under solens starka strålar och man såg henne tydligt. Hyn verkade onormalt vit bland alla solbrända pojkar och flickor som gick tvärs över hela området, men ingen verkade reagera på henne. Ingen, utom jag.
Alex hand vevades fram och tillbaka i luften alldeles framför mitt ansikte och jag ryckte förvånat till. Hur länge hade jag varit borta?
"Så, skönt att du är tillbaka, Mel", sa han och flinade stort. Försiktigt så log jag tillbaka medans jag började tvinna håret mellan fingrarna. Alex fortsatte med en frågande min i ansiktet. "Vad var det egentligen? Du verkade som så borta." Jag suckade.
"Jag trodde bara att jag såg någon.." Jag svalde hårt och valde mina ord, noga. "Någon som jag kände från förut." Alex kollade på mig och fick samtidigt en rynka mellan ögonen och jag förstod att han inte skulle släppa det riktigt så lätt. En känsla av att han skulle ta upp det senare, då vi var lite mer avskilda, gick inte att undgå. Långsamt tog jag ett par andetag och försökte förbereda mig på frågorna som skulle komma senare.
Resten av matchen så kunde jag inte fokusera mig på spelet längre, det enda som rörde sig inuti mitt huvud var tankarna på vad jag nyss hade sett.
Plötsligt så reste sig alla upp och jag kollade mig förvånat omkring. Ett par armar sträcktes mot mig och jag reste mig långsamt upp. Vi följde med strömmen ned för läktarna och snart så var vi nere på plan mark. Alex tog ett fast grepp i min handled och drog mig tvärs igenom folkmassan. När vi tillslut så kom ut ur klumpen av folk så vände han sig mot mig med ett undrande uttryck i ansiktet.
"Vem var det du såg?" frågade han och jag kunde se hur nyfikenheten speglades i hans ögon tillsammans med rädslan. Rädslan att hans nyfunna syster skulle få det dåligt, igen.
"En vän, från där borta", sa jag och svalde. "En som hjälpte mig ett tag."
"Vad heter hon, och vad gör hon här?" frågade han tvärt. Jag suckade.
"Jag vet faktiskt inte om det var hon", svarade jag trotsigt. Han kollade på mig med en så uppfodrande blick att jag bara var tvungen att fortsätta. "Det var.." Jag avbröt mig tvärt och kollade djupt in i ett par svarta ögon utan slut.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | hanochhon - 7 dec 08 - 12:26- Betyg:  | MADDE!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
SLUTA INTE SKRIVA SÅDÄR BRA NÅGONSIN DÅ FÅR JAG INGET LIV!:O
det var alltså HUR BRA SOM HELST!! :DDD fyfan. Joohoo,jag
har typ missat serien innan (a) MEN NU SKA JAG LÄTT LÄSA:DD
Saknar dig Maddooong <33 ===))) | | ThisIsJustMe - 5 dec 08 - 23:33- Betyg: | men lilla äckel barn!!
Sluta skriva så otroligt bra!!
Eller sluta inte men dela med dej av din talang va??
Ge till dom fattiga!! INte fattiga på pengar utan på
talang dårå!! T.ex mig!!!
Du kan ju inte skriva så himlansch bra bara förstår du väll?
Du måste ju dela med dig lite oxå!!
Fortfarande till mig dårå!! XD
NU har jag läst alla i denna serie(som är utlagda) så då finns
det väll bara en sak att säga:
SKRIV MER DITT LILLA....MORGONTROLL!!!!!
NU!!! Inte sen inte om ett tag NU!!! Hör du det va??!! :D
Tjenamors tomebloss! XD | | Mp3 - 3 dec 08 - 21:41 | | Jag förstår inte hur jag har kunnat tillåtigt mig själv att missat denna delen?1 Denna var sjukt fantastiskt underbart bra och jag vet inte vad jag kska säga, men M_YCKET BRA BÄSTE MADDS, som alltid <3 | | Chillaah - 30 nov 08 - 13:52 | ååååh jamieboy du äääger :*
riktigt bästig du är!
och låt inte skolan störa fööör mikkät(a'
pussss på dig bögjamie, en av diktas ägigaste(trion):*<3333333 |
|
|
|
