Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

Jag trodde jag kände dig... på riktigt del 1

31 september
Idag var jag med Marcus, vi gick runt lite på stan och satt sedan på Clara’s i två timmar, minst.
”Jag kommer verkligen att köra på no-provet” klagade han och begravde ansiktet i händerna. Hans cendréfärgade hår föll fram över pannan på honom när han gjorde så.
”Nej då” försäkrade jag honom på samma sätt som jag alltid gör.
”Jo visst… och du har väl ingenting att oroa dig för, som vanligt, för lärarna älskar dig och du är en av de värsta pluggisar jag någonsin mött” sade han och log emot mig.
Jag räckte ut tungan åt honom, eftersom min mentala nivå är densamma som en femårings.
”Jag är bara lite pluggis” försökte jag sedan försvara mig. Men han skrattade bara och tog sedan en tugga av sin enorma kanelbulle.
”Vad gör mig till en sådan pluggis då?”
”För det första, du pluggar varje dag. För det andra, du har alltid typ MVG på alla prov. Och för det tredje, du har glasögon. Det vet vi ju alla att man får av för mycket läsning”
”Oj, nu minns jag plötsligt varför du kommer misslyckas på provet, du suger på biologi” svarade jag. Antagligen lite vassare än jag tänkt mig, för hans grönblåa ögon tittade plötsligt på mig med en smått oroad blick. Sedan, innan jag hann reagera, så flyttade han sig närmare mig i det illa båset så att han kunde lägga en arm om mina axlar och dra mig intill sig. Och jag visste att jag tyckte lite för mycket om det, att jag tyckte mera om den där kroppskontakten är jag borde.
”Förlåt hörru’, du vet att jag inte menade så, men…” började han ursäkta sig, men jag avbröt honom.
”Det gör inget, du vara bara uppriktig”
Uppriktig ja, det är något jag önskar att jag också var, mot mig själv, om honom.

5 oktober
Får man verkligen lov att älska när en killkompis kramar en på morgonen? Går och se fram emot det ögonblick då hans vältränade armar, för en kort stund, låser fast en mot hans bröstkorg? Får man längta efter det ögonblicket en hel dag?
En hel helg?

10 oktober
Får man verkligen lov att bli kär i sin bästa killkompis? Han som berättar allt för en, han som vet allt om en själv? Honom som man känt, enda sedan sjunde klass?
Man borde inte få… men det får man.

11 oktober
Kärlek borde förbjudas, bannlysas, jagas land och rike runt och sedan brännas på bål. Idag på gympan så kom det några tjejer från parallell klassen, och när Marcus var med dem så kändes det som om jag svalt en kattunge som nu bestämt sig för att den ville ut, och klöste mig desperat på insidan av magen.
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)


Skriven av
Ivoire
29 nov 08 - 17:59
(Har blivit läst 72 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord