Slå, slå så hårt du kan ! |
När jag sitter på en av de hårda trästolarna i
skolans tråkiga kemisal, känner jag mig trygg
Men så fort klockan slår över till 16.00 och skoldagen
har lidit mot sitt slut, blir jag osäker.
Jag står länge vid mitt gamla skåp och tar omsorgsfullt
fram alla läxböcker som jag behöver
Sen går jag två trappor ned och sätter mig i en av de
trasiga sofforna utanför vaktmästarens kontor,
och dröjer kvar en halvtimme extra
Jag kavlar upp ärmarna på min svarta tjocktröja och kastar
en blick på armbandsuret.
16.57, dags att gå hem.
Jag får en klump i magen, men tvingar ändå fötterna i riktning
mot den tunga dörren till entrén.
Väl ute möts jag av en ilande kyla som tränger igenom mina
kläder och smeker lekfullt min hud.
Jag ryser och huttrar till.
De vackra höstlöven dansar bekymmerslösa runt i luften
med hjälp av vindens kraft, och min lite för långa lugg
piskar mig hårt i ögonen.
Det svider i ansiktet av kylan som biter sig fast,
och av tårarna som lurar bakom ögonlocken,
men jag fortsätter att gå
Ryggsäcken känns bara tyngre och tyngre för varje steg jag tar,
och mina ben blir som gelé
Jag skymtar huset bakom de höga buskarna som omger det, och min
mage tycks vända sig ut och in av ångest
Jag stannar till utanför ytterdörren och tar några djupa andetag
för att ta mig samman..
Jag fumlar med nyckeln, men lyckas till slut att föra in den i låset
och jag hör det välbekanta klicket som blir när man vrider om den
Jag stiger in i hallen, ställer mina skor på skohyllan och smyger
upp med ryggsäcken på mitt rum på övervåningen
Ingen verkar vara hemma
Skönt
Jag kollar alla rum som finns i huset, för säkerhets skull
och till min lättnad är det tomt i allihopa
Kylskåpet står också tomt och gapar, så jag tar en titt i
skafferiet istället.
En burk med pesto, en halv påse med gamla chips från förra veckan,
två paket med Willy's-pasta, en äppelskrutt och så klart en hel
back fylld med spritflaskor med olika etiketter på..
Min mage gör åter igen uppror, men jag försöker att andas normalt
och tar fram burken med pesto
Ett knäckbröd från frukosten ligger kvar på diskbänken och jag tar
det i min fria hand och går upp på mitt rum
Den välbekanta doften av matrester, svett och en rad annat
som inte går att definera, slår emot mig när jag öppnar dörren
och sätter mig på den enda stolen som finns
Jag öppnar burken och brer på ett tjockt lager av den röda geggan
på mitt lilla knäckebröd. Det är tyst i rummet, tyst i hela huset.
Det enda som hörs är mitt knaprande, och min mage som ibland
ger ifrån sig ett dovt mullrande läte
Plötsligt bryts tystnaden, och det är inte mig mage,
utan de är fotsteg som jag hör
Jag blir kall inombords och alla hår på kroppen reser sig rakt upp
Han är hemma..
Jag bad en tyst bön om att det inte skulle göra så ont idag..
"Snälla, låt honom inte ta i så hårt..".
Stegen hördes allt starkare och snart stog han framför mig,
han luktade sprit som aldrig förr och hade ett fånigt leende
på sina spruckna läppar
Han gick ostadigt fram till mig och höjde sin vänstra hand,
som var prydd med ett antal ringar, och innan jag ens han tänka
låg jag på marken och det pulserade ut blod på golvet
Mitt blod
Mina händer sökte sig till min högra kind, de blev dränkta i blod
och smärtan uppenbarade sig. Det brände och pinade som bara den
där ringarna hade träffat..
Jag försökte att resa mig upp, men mina ben ville inte lyda,
så jag låg kvar på golvet och försökte skydda mig mot hans slag så
gott det bara gick
Han tog sats på nytt och måttade en spark mot min mage,
luften gick ur mig och det svartnade för ögonen en stund
Tårarna började rinna ned för mina kinder, men jag kände inte
längre smärtan
Jag tog emot några nya slag mot huvudet, och en hård spark
träffade mig i bakhuvudet
Det var blod över hela golvet, och det fanns blodstänk långt upp
på de ljusblå tapeterna med vita blommor på
Han fortsatte att mata på med nya sparkar och slag, men till slut
slutade han
Han lämnade rummet och gick ner i köket
En dag senare, runt 17.00-17.30, gick han runt i huset och letade
efter sin dotter, och efter några minuters letande fann han henne
Hon låg orörlig på golvet i sitt rum, och en röd/brun färg täckte henne,
och större delen av rummet
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | GothicQueen - 6 dec 08 - 12:14- Betyg:  | ush, jag led igenom alltet. Detta var ju hemskt! Gumman du har sån talang i skrivandet, en framtid ligger för dig,
men jag måste fråga som alla andra, handlar den om dig? <3
Tyvärr kan jag knappt förstå hur hårt och smärtsamt något sånt verkligen är att gå igenom, men jag VET att det gör ont. Ända in i själen och längre.. | | gbg_95 - 5 dec 08 - 19:31 | :'( dt e väl inte du...
Jättebraa skrivet men fan va sorgiet... | | honheterjenny - 2 dec 08 - 21:59 | jätte bra skrivet!
men usch vad hemskt,
det handlar väl inte om dig? | | Snurrsnurr - 1 dec 08 - 21:35 | fyfan, aj..
din pappa...?
är den sann?
lyssnar om du vill
och orkar prata! | | DarkFrends - 30 nov 08 - 19:51- Betyg: | Så hemsk men ändå så san det läskiga är hur san den är detr här händer ju faktiskt
Jag börjar gråta |
|
|
|
