Kärleken är starkare än livet - Oneshoot |
Månen lyser fullt ovanför i honom, och den mörka himlen är klädd med gnistrande stjärnor.
Löven på marken under hans fötter har mist sin vackra höstfärg och blänker nu svarta.
Med tårarna rinnandes ner längs kinderna och flämten i halsen springer han igenom skogen.
Varje steg han tar blir tyngre och tyngre, men fortsätter springa ändå.
Pulsen ökar i hans bröst när han får syn på trädet.
Minnena från förr kommer tillbaka och såret i hans hjärta rivs upp på nytt.
Han stannar framför den höga tallen och ser det han fruktar efter bara en sekund.
Initialerna som dom tidigare hade ristat in tillsammans sitter fortfarande kvar.
Flashback
''Gillar du mig?''
''Det vet du redan svaret på.''
''Jag vill höra dig säga det.''
''Jag gör mer än gillar dig.
Jag älskar dig.''
''Hur mycket älskar du mig?''
''Jag älskar dig mera än vad ord kan berätta.
Jag ska aldrig svika dig, det vet du?
Jag lämnar dig aldrig.''
''Jag vet. Jag älskar dig.''
''Hoppar du, så hoppar jag Adrian.
Och så förblir det.''
Klumpen i halsen växer, och han fortsätter springa, bort från trädet.
Han kommer djupare, och djupare in i den mörka skogen, fast han vet inte varför han springer.
Eller jo, det vet han visst. Han flyr ifrån sanningen, att det enda han någonsin brytt sig om, har lämnat honom.
Sin andra halva har han precis förlorat, och i sitt hjärta likaså.
Det finns ingen anledning för honom att leva utan sitt hjärta, det är en omöjlighet.
Inte hade han ens tänkt på att ta sitt eget liv, aldrig hade han förstått det.
Men nu, efter det som hänt, och vad som aldrig kommer tillbaka, förstår han.
Önskan att försvinna, och att kanske möta sin andra hälft i en annan värld, var allt hade i tankarna.
Efter vad som kännts som en evighet av springande kom han ut på en gata.
Det plötsliga ljuset från gatlyktorna sved starkt i ögonen på honom.
Han började gå på den upplysta, asfalterade vägen fast han inte visste vart den skulle leda honom.
Längs vägen stog lägenhetsområden uppradade på led.
Det satt människor ute på balkongen och rökte, ljus som blinkade från en tv letade sig fram ur ett fönster.
Och musik ljöd genom en balkongdörr.
Blåsten från det kyliga höstvädret fick honom att frysa mera än någonsin förut.
Tänderna hackar på honom, och han skakar i hela kroppen.
Ljuset från trappuppgången på en av lägenheterna ser väldigt lockande ut.
Med ivriga steg går han mot porten och kliver in över tröskeln. Långsamt börjar han gå upp för trappan.
Dörren längst upp i trapphuset stog upplåst, han gick ut.
Vinden piskar håret i ögonen på honom, fast han bryr sig inte.
Fast det svider och gör ont så kommer inga tårar. Sorgen inom honom tog dom sista han hade kvar.
På himlen syns nu fler stjärnor, och månen lyser starkare än innan.
En känsla av trygghet sprider sig inom honom där han nu står.
Nedanför honom lyser den lilla förorten upp av lampor, och bilar som kör på vägarna.
Ju fler minuter som går, ju mindre tvekar han.
Med armarna utsträckta likt vingarna på en fågel, kliver han fram till kanten av taket.
Andetagen han tar är djupa, och fyller honom med en vilja att flyga ut i luften.
Fast ögonen på honom är stängda, letar sig ändå en tår fram från hans vänstra öga.
'' Vi lovade varandra Adrian, och jag bryter inte mina löften.
Vi ska visa världen att kärleken är starkare än livet.''
Kort därefter dök en ny stjärna upp på den svarta natthimlen.
Flashback
'' Max, det är någon på telefonen som vill prata med dig.''
Han tar upp telefonen och trycker den mot örat.
'' Ja, hej det här är Max.'''
'' Hej Max, hur mår du?''
'' Jo tack, jag mår bra antar jag.''
'' Så bra. Jo Max, visst stämmer det att du står Adrian Sundberg väldigt nära?''
'' Ja, det stämmer. ''
'' Okej, jo det är så här. Max, vi kommer med tråkiga nyheter.
Din vän Adrian, avled sorgligt nog igår kväll.
Han tog sitt liv, blodsförlust.
Stackars pojke, han hade tydligen inte haft det så lätt.
Jag blev ombedd att meddela dig det här.
Beklagar verkligen.
Hejdå Max, ta hand om dig. ''
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 4.7) | | AFireInside - 9 jan 09 - 18:47 | Svar, alexz_th:
Okej, men detta är en novell. I noveller ska man inte ha så mycket beskrivningar.
Heartbeat:
Hehehe jadu, I know sry xD<3 | RowsahKanin - 29 nov 08 - 13:22- Betyg:  | | Aj. Perfekt. <3 | | Justmyfault - 29 nov 08 - 13:09- Betyg: | | Jättebra! :) | | 0_x - 29 nov 08 - 11:59 | | jättebra ;D | alexz_th - 29 nov 08 - 01:46- Betyg:  | | Bra, väldigt bra faktiskt. Men du skulle kunna förbättre detaljerna lite tills en annan gång. kram< 3 |
|
|
|
