Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

familjekaos [del 2/2]

På julafton öppnades plötsligt dörren, och där stod hon. Iklädd en svart vinterkappa, svarta jeans och mörkröda vinterkängor. Ett par sekunder stod allt stilla. Sedan hände allting så fort. Hon tog ett par steg framåt, och omfamnade mig. Jag kommer ihåg precis hur hon kändes, hur hon doftade, hur hon andades… Sedan reste hon sig, gav mig en liten klapp på huvudet, tog ytterligare ett steg framåt, och gav pappa en örfil. Innan någon hunnit reagera var hon borta igen. Trots att det var det enda som hände, räckte det för att hon skulle ta sitt hat tillbaka. Det var sista gången jag såg henne.
Pappa började gråta. Han sjönk ned på knä med händerna för ansiktet. Mamma sjönk ned bredvid honom och kysste honom på pannan. Det var egendomligt att se den kvinna som jag hela mitt liv kallat för storasyster, helt plötsligt visa öppet att hon var hans fru, och att hon älskade honom.
Jag rymde hemifrån så fort jag gått ut högstadiet. Jag började jobba som servitris på en restaurant i en annan stad. Jag hade lägenhet, jobb, och jag trivdes med min tillvaro. Men jag kunde inte sluta tänka på det som hänt. Jag var, och är, stämplad för livet. Det är klart att andra skulle hanterat det olika, men jag står för det jag gjort.
Nu hyr jag ett rum hos en ensamstående mamma med en dotter, i utkanten av Norrköping. Jag trivs bra, och jag är så god vän med båda två. Jag får betalt de kvällar jag är ensam med dottern, men tjänar det mesta av mina pengar som modell & frilansjournalist. Ja, visst låter det ofattbart, men det är sant! När jag fick jobbet som modell trodde jag att jag drömde, jag blev så glad! Jag har aldrig tyckt att jag är speciellt söt, men tydligen är jag väl det. Jag väntar hela tiden på att något ska komma som rubbar min tillvaro, för det känns som att det är för bra för att vara sant.
Jag har inte längre någon kontakt med min mamma, inte efter pappas självmord. Ja, han begick självmord. Efter att jag också stuckit hemifrån började han droga. Mamma försökte få honom att sluta, men det var lönlöst. En gång missbrukare, alltid missbrukare, även om man kan vara ”nykter” missbrukare.
Ja, en gång blev det väl för mycket för honom. Han hade tagit droger, och mamma och han hade precis grälat. Han tog bilen och körde rakt in i en husvägg. Både bilen & pappa brann upp, och därför upptäckte aldrig polisen att han hade drogat. Mamma lades in, och därmed var min familj upplöst.
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)
RowsahKanin - 28 nov 08 - 18:17- Betyg:
Aj, det där gjorde verkligen ont "/ Men mycket, mycket bra skrivet du är verkligen duktig! :D Och bra handling, om du tänker fortsätta så mejla gärna till miiieh i så fall :) Kram <3

Skriven av
sundancekid
27 nov 08 - 20:19
(Har blivit läst 43 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord