På dikta.se används cookies. Genom att surfa vidare godkänner du att cookies används. Läs mer. Godkänn

	Kärlek		Barn		Sorg		Senaste		Senast kommenterade
	Vänskap		Humor		Övrigt		Noveller		Slumpa fram ett verk

Noveller

Melindas liv - del 1

I dag fyller jag, Melinda Nilsson, 17 år. 17 hela år har
gått sen den dagen jag för första gången såg världen.
Om ett år får jag äntligen flytta här ifrån, i från det
jag lever i. Mitt liv är nästan normalt, eller det är
normalt. Om man bortser från att jag bara lever med min
mamma. Mamma säger att min pappa och bror omkom i en storm
i Miami. Deras hotell hade rasat på dom. Jag tog fram ett
par vita stuprör, en rosa tröja och en vit kofta,
satte på mig kläderna som satt jätte bra på mig och gick
sedan i i badrummet, sminkade mig och fixade till mitt blonda
hår. Som i dag fick bli tuperat. I köket låg det ett paket
och en lapp.

Förlåt Mell älskling, men var tvungen att åka tidigt och
ville inte väcka dig tidigt när de är din födelsedag och allt.
Puss Mamma.

I paketet låg en smink väska full med smink. Mamma vet
verkligen hur man gör mig på bra humör! *Pling plong*
Jag rusade till dörren för att öppna, det var Markus.
-Grattis älskling, sa han och gav mig en bukett med rosor.
Jag tänkte vi kunde gå ut och äta i kväll så kan du få din
present då, fortsatte Markus.
-Tack Markus, rosorna är jätte fina och jag äter gärna middag
med dig i kväll.
-Föresten jag kör dig till skolan i dag baby, sa Markus.
-Tack kan vi åka nu?
-Visst,gör allt för dig.
Jag måste ha världens mest underbara kille eller hur?
Vi har vart tillsammans i tre år. Ända sen jag flytta hit
till Karlstad.

I skolan väntade Bella, Nathalie och Stina på mig,
vi skulle ha matte.
-Hej Mell, grattis på födelsedagen, sa Stina
-Ja grattis på dig unge sa Bella och Nathalie med en mun.
Undra hur länge dom övat på den där repliken tänkte jag
och ett leende spreds på mina läppar.
-Tack småbarn, svara jag och vi alla gick in på lektionen.

- God morgon ungdomar och välkommen till dagens matte lektion,
i dag ska vi arbeta med boken och ni måste ha gjort minst 20
tal innan lektionen är slut.
-Men är du dum eller? skrek Mia, 20 tal på en timme!
Det är ju fan omöjligt!
-Mia såna ord använder vi inte, sa matte läraren lugnt
-Jag säger va fan jag vill fattar du det jävla kärring?
- Mia, om du inte slutar så får du gå till rektorn,
sa matte läraren men nu lite argare.
-Visst jag går dit fri villigt, så slipper jag din jävla
lektion. Skrek Mia innan hon smällde igen dörren.
-Nån mer som har något att säga eller kan ni börja jobba?
Alla vart knäpp tysta och börja arbeta.

Tiden flöt iväg och det blev lunch, i matsalen satt Jonas.
Jonas som var hennes bästa kompis, bättre än hennes gäng.
Det var bara han som visste vad Mell sett för tre år sen.
-Hej Jonas.
-Hej på dig gumman, och grattis.
-Tack, får jag sitta här? Fråga Mell och nickade mot stolen
brevid Jonas.
-Visst slå dig ner.
Mell satte sig ner och börja peta i potatismoset.
-Hur ska du fira din födelsedag då?
-Jag och Markus ska ut och äta mer vet jag inte.Du har inte
lust att hänga med hem efter skolan och hjälpa mig välja
kläder, vi kan kolla på nån film också eller något.
-Gärna, möts utanför skolan klockan ett?
-Ja det gör vi.
Mell hade fortfarande inte rört maten så Jonas frågade om hon
inte skulle äta lite. Jonas visste allt om Mell, okej nästan
allt. Allt utom att hon hade anorexia, hon kunde bara inte
säga det till honom för då skulle han vara som en hök över
henne så fort det va dax för mat.
-Jag är inte så hungrig, svara hon.
-Okej, ät lite ändå. Men jag måste gå nu ha det bäst Mell
så ses vi senare. Jonas reste sig upp och gick.
Hah! Han kan glömma att jag tänker äta. Aldrig någonsin ska
jag äta. Mat är till för dom som vill gå upp i vikt,
inte för blivade super modeller som mig.

Kvart över ett låste Mell upp dörren och hon och Jonas gick
in i lägenheten.En ny lapp låg på bordet.
Hej Mell gumman. Va hem på lunchen och åt, hoppas du blev
glad för presenten. Lämna 1000 kronor så du kan köpa något
du vill ha.Jobbar sent i dag Kram från Mamma.
-Mell får jag fråga en sak?
-Visst varför inte?
- Tack, varför sa du inte något till polisen om vad du såg
för 3 år sen?
-För att jag inte vågade.
-Mell du måste, din mamma borde få sitta i fängelse resten
av livet.
-Polisen misstänkte inte att det var mamma, dom hade ju redan
skilts och mamma köpt lägenhet här så mamma sa att vi vart
här.
-Vad har det med de här att göra? Det du såg är värdefullt
för polisen Mell. Jag älskar dig vännen, kommer stötta dig
vad du än gör.
-Jag kan inte, jag har inga bevis och hon kommer döda mig!
-Nej gumman det kommer hon inte.
-Vart ska jag bo om hon inte finns här?
-Hos mig?
-Mm, det tror du Soc går med på?
-Nej...
Mell brast ut i gråt och snyftade fram:
Hur mycket jag än hatar henne, hur mycket jag än vill se
henne i fängelse ja till och med död så kan jag bara inte
säga något till polisen. Jonas höll om henne, utan att säga
något. Efter en stund öppnades ytterdörren och nån steg in.
Jonas släppte Mell, men det var för sent. Markus stog där och
bara kolla med hat i blicken på Mell och Jonas.
-Fy fan för er, fy fan Mell. tre år helt bort kastat på en
hora som dig! Trodde jag betyde något för dig men nej då.
Det är över Mell, så jävla över.
-Markus ly...
-Käften vill aldrig mer se dig! Markus vände sig om och gick.
Mell brast i gråt andra gången på fem minuter. Jonas stog
som förstenad och kolla på dörren som Markus nyss försvunnit
ur.
-Mell?
-Gå.
-Men lyssna, jag vill inte lämna dig nu
-Jag klarar mig Jonas, gå nu!
-Mell...Jonas tog ett steg mot Mell
-Gå!!
Jonas börja gå sakta mot dörren.
-Men va fan gå då! Lämna mig ifred!
Han gick snabbare och stängde dörren efter sig.
Jag fattar inte, vad har det tagit åt mig. Jag skriker åt min
bästa kompis att gå när det enda jag vill är att han ska
hålla om mig och säga att allt ska lösa sig. Och Markus,
varför fick jag inte berätta? Är jag inte värd något för
honom längre? Tydligen inte. Tårarna bara rann, mascaran är
säkert långt ner på kinderna nu. Det här va den värsta
födelsedagen någonsin, eller nej näst värsta. Den för exakt
tre år sedan, då hennes mor mördade hennes älskade bror
Daniel. Mell bara orkade inte mer, sprang upp på sitt rum och
stängde dörren.

Mell öppna ögonen, hon måste ha somnat. Hon kolla på klockan
03.26. Hon mindes kvällen, minns Markus ord, vad hon skrek åt
Jonas, hur värdelös hon var. Ingen idé att somna om nu
tankarna var för många. I stället startade hon datan och
logga in på msn. 18 stycken inne.

Markus, Mell du såra mig hårt! (u) säger:
Fattar inte att du kunde Mell!!

Markus, Mell du såra mig hårt! (u) har loggat ut.

Jonas var också inne.

Melinda Nilsson (L) säger:
Hej bästa Jonas.

Jonas || Va fan är det med dig Mell? säger:
Mm, vad vill du?

Melinda Nilsson (L) säger:
säga förlåt.. "/ jag va dum.

Jonas || Va fan är det med dig Mell? säger:
Tänker inte förlåta dig bara så där om du tror de!

Jonas || Va fan är det med dig Mell? har loggat ut.

Blockad av dom 2 jag absolut inte trodde jag skulle bli
blockad av. Vad har jag gjort för att förtjäna detta?
Tårarna börja rinna igen. Hon logga ut från msn stängde av
datan och gick o la sig igen. Somnade gjorde hon också för
när hon öppna ögonen igen var det ljust ute.

Så de här var del 1. Novellen kommer nog bli ungefär 3
delar, men självklart kan de bli fler om ni vill läsa och
kommentera. Vill inte ha några smygläsare, så nu får ni ta
och skriva något. =)

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)

Hundiz - 27 nov 08 - 16:20

mejla <3

because - 26 nov 08 - 22:19- Betyg: