från djupet av mitt hjärta [kapitel 2] |
Salut ! haha okej jag måste vara värdsbäst på att skriva dåliga slut xD men iallafall, läs oh kommentera gärna !:D
/evelin<3
Kapitel 2
i spegeln reflekteras din spegelbild
"Äntligen! Hur var din första dag på gymnasiet?"
Jag hann inte mer än innanför dörren förrens min mamma dök upp i hallen med ett brett leende och skrattgroparna tydligt synliga i hennes rynkiga ansikte.
"Bra." svarade jag och slängde väskan på golvet.
"Vad roligt! Vad har du för lektioner?" frågade hon.
Jag och min mamma var egentligen varandras motsatser.
Hon hade blont och nästan krulligt hår, mitt var mörkt brunt och mindre lockigt. Hon var alltid överdrivet glad och flummig, medans jag tog det lite lugnare och tänkte mer på saker än vad hon gjorde.
Jag var mer lik min pappa. Det sa alla, även mamma, fast hon inte tyckte om det alls.
Dom skillde sig när jag var fem och jag hade inte träffat min pappa sen åttan. Mamma vill inte prata om honom, eftersom hon menar att han övergav mig och att jag därför inte skulle ha någon kontakt med honom. Jag tror inte att han övergav mig, som hon säger. Jag tror att han är rädd för att mamma pratat illa, och lyckats vända mig mot honom.
Jag svarade inte på mammas fråga utan öppnade ytterdörren igen.
"Vi kan väl prata mer ikväll? Jag ska hem till Casey. Är hemma tio." sa jag och gick ut.
"Men..." mamma suckade."Okej, ta det försiktigt." hon pressade fram ett leende. Jag log tillbaka och stängde dörren.
Ibland tyckte jag att jag kanske var för hård mot henne. Hon försöker iallafall göra det så bra som möjligt för mig. Jag bestämde mig för att bli mer tacksam.
Det var inte långt till Casey, fem minuter att gå, men eftersom jag alltid cyklade tog det kortare tid. Staden vi bodde i var ganska liten och nästan alla kände alla. Den största byggnaden var skolan, som mer såg ut som ett slott enligt mig med alla våningar och klassrum.
Trots att Little Glorington var den minsta staden i England, och inte ens utmärkt på kartan, hade vi allt man behövde.
Mataffär, polis station och även brand station, ett mycket litet köpcenter, en grundsskola, ett gymnasie, ett sjukhus som var lite mindre än gymnasieskolan lite andra små affärer och tillochmed en slaktare.
Det var faktist en ganska mysig stad, och bara några mil från London. Jag stortrivdes.
Innan man kunde skymta Caseys vita stenhus var man tvungen att cykla upp för en brant backe, och brukade oftast gå med cykeln. Men idag kände jag mig stark och cyklade hela. Det var skönt att bara rulla ner för nedförsbacken på andra sidan.
Jag svängde in till höger och ställde in den röda cykeln i trädgården och gick för att plinga på, men Casey öppnade dörren innan jag hunnit gå upp för andra trappsteget.
"Hey beautiful, är du hungrig?" frågade hon och log brett.
Jag flinade och gick in i den lilla hallen.
"Utsvulten, hoppas ni har mycket mat hemma." sa jag och klev in i det varma huset.
"Alltid. Melinda kommer snart, hon åke precis."
Vi gick in och satte oss i det ljusa köket. Väggarna var vitmålade och golvet svart och vitt i ett shackrutigt mönster. I mitten stod ett bord med fyra stolar, och jag satte mig vid det närmast fönstret. Det hade redan börjat bli mörkt. Trots att klockan bara var fyra, men det var nästan vinter, så vi var beredda på att dagarna skulle bli mörkare ju närmare jul vi kom.
"Vad vill du ha att äta?" frågade Casey och öppnade kylskåpet.
"Är det där Ben & Jerry's?" frågade jag och lutade lite åt vänster för att se bättre.
Casey grimaserade.
"Mamma köpte det faktist till dig. Eftersom att när du varit här är all glass från Ben & Jerry's tagit slut. Nöjd nu eller?" sa hon och skrattade.
"Seriöst!?" utbrast jag glatt och räckte ut handen för att hon skulle ge mig glassen.
"Choklad, din favorit." sa hon och gav mig en sked också. Jag satte genast igång med att äta, medans Casey skakade på huvudet åt mig.
"Jag förstår mig inte på dig, du kan äta hur mycket glass du vill, men du blir aldrig tjock!" sa hon och satte sig mittimot mig. Jag slickade rent skeden.
"Hur menar du då?" frågade jag utan att kolla på henne.
"Du går aldrig upp i vikt, hur mycket glass har du inte ätit när du varit hos oss? Men du är fortfarande lika smal." fortsatte hon.
"Jag vet inte."
"Titta bara på mig. Inget illa för jag är nöjd med min kropp. Men jag skulle aldrig kunna sitta och äta en hel glassförpackning." Casey skrattade.
"Men du är inte tjock."
"Jag är mullig, och det trivs jag med."
Det var det jag gillade med Casey. De flesta tjejer hade aldrig kunnat acceptera lite mull på magen. Casey därimot var nöjd med sin kroppsfigur och klagade aldrig.
"Men det går väl i din släkt? Att ni har svårt att gå upp i vikt?"
"Du får det att låta som om jag är anorexi smal." gnällde jag.
"Det är du absolut inte! Men du har så jävla fin kropp, smal och vältränad. Du, jag och Melinda. Snyggaste brudarna på skolan eller vad?"
Vi skrattade och jag satte på locket till glassen.
"Sparar tills viktiga tillfällen." sa jag och ställde in den i kylen.
Casey var faktist riktigt söt. Rosiga kinder, stora bruna ögon och fylliga, röda, läppar. Hennes hud var brunare än min. Jag hade pärlevit hy, en av de saker jag ärvt av min mamma, och det var jag faktist stolt över.
"Hallå?" hördes en mörk röst och Casey tittade bakom mig.
"I köket." ropade hon tillbaka.
En kille, mycket lik Casey fast äldre, dök upp i köket. Han var betydligt längre än oss båda och hans muskler syntes igenom den tighta tröjan han hade på sig.
Precis som Casey hade han stora bruna ögon, men var mörkblond och man kunde tydligt se kindbenen i hans smala, bruna, ansikte.
"Tja." sa han och nickade åt mig.
"Hej."
Chris var Caseys äldre bror och gick sista året på Glorington High. Inte precis världens bästa namn på ett gymnasie.
"När kommer mamma hem?" frågade han Casey.
"Tio." svarade hon nonchalant. Han tittade på klockan.
"Jag drar ut, hälsa morsan om hon kommer hem innan mig." sa han och vände sig om.
"Nej."
Christ struntade i henne och gick ut i hallen, och nån sekund senare öppnades dörren, han hälsade på nån innan den stängdes igen. Melinda kom in.
"Asså din bror är riktigt snygg!" sa hon och flinade.
"Precis vad jag tänkte säga!" utbrast jag.
"Herregud ni behöver glasögon." suckade Casey men både jag och Melinda visste att hon var ganska stolt över att vara lillasyster till Chris.
Vi gick upp på hennes rum och jag slängde mig i den mjuka dubbelsängen.
"Åhh så skönt." stönade jag och sträckte på mig.
"Flytta på dig." sa Melinda och la sig bredvid mig.
"Nejnej det är lugnt, lämna igen plats åt hon som bor här."
"Naaauw Casey!" sa jag med bebis röst till henne.
Vi satte oss upp istället med ryggen mot väggen och Casey satte sig mittimot oss.
"Nu får du faktist berätta vad som är så speciellt med Ace som gör att du väljer honom istället för Blake." sa jag och försökte dölja nyfikenheten i min röst.
"Såja, ut med språket." manade Melinda på.
Casey bet sig i läppen.
"Men han verkar mer social än Blake. Jag menar man hör mest Ace prata högt än vad Blake gör. Och så verkar han rolig, och beskyddande, fast kanske lite blyg."
"Det där räcker inte långt Cas." fnissade jag. Hon suckade.
"Blake är så hemlighetsfull och mystiskt. Jag har aldrig sett honom prata med någon förutom sin bror. Han går alltid i väg efter lektionerna och håller sig för sig själv. Hur kul kille verkar det vara egentligen?"
"Det är ju det som är så himla sexigt Cas! Att han är så hemlighetsfull!" avbröt Melinda och jag höll med.
"Njae, jag vet inte. Jag gillar nog mer den personligheten som Ace har." envisades Casey.
"Fast egentligen är det ju svårt att veta hur dom är, eftersom dom knappt säger något. Visste ni förresten att dom är sjuksysterns barn?" sa jag.
"Va!?" utbrast Melinda och Casey samtidigt.
"Hur vet du det?"
"Hon sa det när jag var därinne. Ace liknar faktist henne lite."
"Ja, hon var väldigt snygg för att vara så gammal." sa Melinda och ryckte på axlarna.
"Så gamal kan hon inte varit? Fyrtiofem kanske?" sa Casey.
"Ja nått sånt." svarade jag.
"Såg ni hennes ögon? Så sjukt fräcka!" sa jag avundssjukt.
Vi fortsatte att prata om bröderna och det mesta mellan himmel och jord medans tiden flög iväg. Det var något som var konstigt. Varje gång vi pratade om Blake och Ace så glömmde vi bort tiden. Vi hade kunnat sitta en hel dag och bara kommit på snygga saker på Blake, eller i Caseys fall, Ace.
"Jag ska bara gå på toaletten." sa jag och reste mig upp. Casey och Melinda satt nu och gnällde över att dom ville ha sånna ögon som Ace och jag tyckte att den biten på samtalsämnet kunde jag missa.
Badrummet var inte stort. Det fanns bara en toalett och ett handfat. Men det berodde på att det badrummet var Caseys egna och det stora fanns på undervåningen. Egentligen behövde jag inte alls gå på toaletten, utan ville bara skölja kallt vatten i ansiktet. Jag öppnade skåpet och tog en treo som jag la i ett glas med vatten som fanns där inne. Medans tabletten sakta löstes upp granskade jag min egen spegelbild.
Min hy var verkligen porslinsfärgad, men jag såg blekare ut än vad jag brukade göra. Håret föll nerför axlarna i lockar som blev rakare ju längre ner det kom. Jag hade rak näsa, precis som pappa och även hans smala mun. Ögonen hade jag varken fått från mamma eller pappa. Det var bara jag i släkten som hade så blåa ögon. Havsblå men som blev mörkare längst ute.
Mamma sa jag hade fått det från hennes mormor, och det var inte precis negativt, eftersom det var ögonen som jag gillade mest på mig själv.
Tabletten hade lösts upp helt i vattnet och jag höll för näsan samtidigt som jag drack allting i fyra klunkar. Efter det grimaserade jag av smaken och sköljde ur glaset.
Jag tog håret bakom öronen och kupade händerna under kranen som jag sedan doppade ansikte i. Jag upprepade det tre gånger innan jag tog närmaste handduken och torkade mig på.
När jag sedan kollade i spegeln igen gav jag till ett tjut av rädsla och vände mig snabbt om.
Ingenting.
Ingenting förutom den vita kakel väggen fanns framför mig och jag andades lättat ut, medans jag satte handen för bröstet för att känna hjärtslagen återgå till normal takt.
Jag suckade, irriterad för att jag skrämt upp mig själv, och gick tillbaka ut.
"Vad hände med dig?" var det första Casey sa då jag satte mig i sängen igen.
"Vadå?" frågade jag.
"Du skrek som om du sett ett spöke." fnissade Melinda.
"Jaha, nej jag såg bara min egen spegelbild." flinade jag.
Jag hatade jag att ljuga för mina vänner, men jag hatade ännu mer att ljuga för mig själv. Även fast jag inte vill erkänna det, så var det inte bara mitt eget ansikte som jag hade sett i spegeln.
"Vad är klockan?" frågade jag.
Casey kollade på sitt skrivbord.
"Ähm... nio tror jag. Ser inte riktigt." sa hon och jag nickade.
"Första skoldagen var faktist rätt okej. Förutom bilden i slutet! Åhh påminn mig om att jag ska mörda tönten Norton." morrade Melinda och jag och Casey brast ut i skratt.
"Det var faktist inte roligt!" försökte Melinda men kunde inte hon heller hålla sig. Vi hade andvänt vattenfärg och Norton skulle vända sig om, han höll i en pensel, och Melinda stod bakom honom, så hon hade fått grön färg på sin vita blus hon haft på sig. Jag hade aldrig sett Norton bli så röd i ansiktet, och så utskälld han blev som just då.
"Nej stackare. Första dan i skolan, och bortgjord inför hela bildklassen." fnissade jag.
Melinda ryckte på axlarna.
"Är man skolans besserswiesser och klumpigaste tönt får man skylla sig själv." sa hon.
"Jag måste bara fråga en sak." började jag.
"Jag gissar på att det handlar om Blake?" suckade Casey men skrattade sedan.
"Herregud ni kan mig utantill." suckade jag.
"Du är som en öppen bok när det gäller känslor Jess." sa Melinda och flinade.
"Jätte kul, men hur länge har Blake gått i vår klass?"
Melinda och Casey tystnade. Jag hade själv inte tänkt på det innan, och vad faktist osäker.
"Han gick väl på vissa lektioner i nian har jag för mig? Åttan såg vi honom inte alls. Så nian väl?" sa Casey osäkert.
"Ja, jag har också för mig det." sa Melinda och jag höll med.
Casey kvävde en gäspning och det smittade av sig på mig.
"Fy vad jag är trött." sa jag.
"Mhm jag med." sa Casey och Melinda samtidigt.
"Vad var första lektionen imorn?" frågade jag.
"Du och jag har idrott Jess. Cas har inte du No?" sa Melinda vänd mot Casey.
"Snälla påminn mig inte! Om jag blir labbpartner med Norton i år igen tar jag livet av mig." suckade hon.
Jag och Melinda bestämde oss för att börja cykla hem eftersom klockan närmade sig halv tio, och tanken på att spendera mer tid med mamma dök upp i bakhuvudet.
"Ses imorn Cas."
"Ja hejdå Casey."
Sa vi och gick nerför trappan. Casey stannade kvar på ovanvåningen medans vi gick ner. Hon hade sagt en gång att hon tyckte det var onödigt att gå ner när hon ändå skulle tillbaka upp igen, och hon litade på oss så väl att hon visste att vi inte skulle ta någonting.
Det var isande kallt ute och det kändes som om nålar stack i kinderna, men jag älskade kylan, hade alltid gillat vintern mest på året, så det gick bra för mig. Melinda därimot som hatade vintern och allt som hade nånting med den att göra, klagade och hackade tänder hela vägen till mitt hus. Hon var mer en sommar tjej som hellre låg på stranden i bikini än åkte snowboard nerför en brantbacke.
"G-glöm inte idro-otts kläderna imo-orn." stammade hon och lyfte skakade en hand för att vinka hejdå.
Jag log bara brett mot henne och hon cyklade vidare.
Jag ledde cykeln till garaget och öppnade den vita porten.
Plötsligt fick jag den konstiga känslan av att vara iaktagen och jag kikade försiktigt över min höga axel . Inbillade jag mig eller stod det någon där borta vid gatolycktan? Jag vände mig om helt, men såklart så var det ingen där, och skuggan jag tycktes se var borta.
"Skärp dig Jessica!" sa jag ilsket till mig själv medans jag ställde in cykeln i garaget och stängde och låste garageporten igen.
Jag var nog på väg att bli paranoid. Att se en persons ansikte vart man än går kan omöjligt vara normalt. Att veta att nån kollar på en när man är ensam kan inte heller vara riktigt normalt.
Men att Blake skulle dyka upp och stå bakom mig i Casey badrum men sedan spårlöst försvinna när jag vände mig för att se efter, det var bara ren besatthet. Kunde jag verkligen vara så beroende av honom så jag tror att han befinner sig bredvid mig, när han säkert är hemma i sitt eget hus? Jag skakade på huvudet innan jag stängde dörren och beredde mig på ett förhör från min mors sida.
k o m m e n t e r a < 3
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | DracoLove - 30 nov 08 - 15:28- Betyg:  | Som jag trodde så var den här delen lika bra som den förra ;D
Älskar sättet du skriver på, det är så annorlunda, och påminner mig om en viss bok som jag inte minns namnet på ... ^^
"Snälla påminn mig inte! Om jag blir labbpartner med Norton i år igen tar jag livet av mig.suckade hon."
Där överdrev hon väl lite, va? :D:D
Nu ska jag läsa nästa del !! :D:D:D
// Polly | | Mangasagan - 29 nov 08 - 22:56- Betyg: | | Men blasjijhh, vad BRA DU ÄR!!! <3 Mera | | MsAnanas - 29 nov 08 - 20:09- Betyg: | | Yay vad bra! :D Ganska mycket Twilight stil över det, men jag bryr mig ärligt talat inte om det, skit bra!!! | | Chillaah - 29 nov 08 - 17:01 | madelene: 24 ord, tack så mycket, du gör mig glad :*<333333333333333
lannaH: åååh puss på dig :* tack så jätte mycket <3 | | LannaH - 27 nov 08 - 19:40- Betyg: | O k e j , j a g s k a <3
Jag tyckte den var jätta bra :D =D Vill ha en ny del så fort som möjligt <3 Och efter som du nu skrivit flera delar, så kan du väl bespara dig själv misshaget med att bli bombaderad av mejl där det står "Snälla, en ny del? :D", och bara lägga ut en ny del, N U ! ? ;D <3
// Hanna
Ps. Sorry för tråkig kommentar xD | | Maadelen3 - 25 nov 08 - 20:02- Betyg: | Muy bueno! =D
This novell is unbeliveble good, do you know that, Miss Löfgren? We have never read anything as good as this for a long, long while. The ending was absolutly fine, as usuall! =D You never do anything wrong with your writing, and I know that you know that! =D
I wouldn't stop reading if this where a book, do you know that? Nah, you know it now, anyway! =D
So fucking amazing good this is, I really don't know what to say! It's så perfect, but well, the whole you are perfect! =D So then it isn't wierd that this is perfect, right? =)
Well I don't really know what to write because my english isn't really that good, and I don't want to take this in swedish..
But I'm afraid I have to..
SÅ JÄKLA UNDERBART EVVE! =D SÅ SJUKT HIMLA BRA ALLTSÅ! =D
DET Går fan inte att beskriva med ord hur bra du skriver, på SERIÖST! ;o Så fedt med bra alltså! ;o AAAH!
GAH! Du måste skriva mer och lägga ut mer, NU! BUMS! PRONTO xd!
OOOOH, IT'S NOW OR NEEEVEERRRRR! <3
SKRIV DÅDA OCH SÅ LÄGGER DU UT MER SÅ BLODISIGELN MADDE FÅR LÄSA ÄNNU MER =D JAA!
SKRIIIIIIIV ;) =D <3<3<3<3<3<3<3<3<3<3 <3<3<3<3<3<3<3<3<3<3 <3<3<3<3<3<3<3<3 |
|
|
|
