Brustet hjärta |
Det är midnatt, Emma hör rådhusets klocka slå 12. Hon går på den gamla stenbron som är över en liten kanal. Emma tittar ut över himmelen och ser stjärnorna bilda ett brustet hjärta. ”Det var det ända rätta” sa hon för sig själv.
Ton tänkte på David. Sitt F. D. Hon hade krossat hans hjärta när hon sa att hon gjorde slut. Lite senare frågade hennes nu varande pojkvän om han fick chans på henne. Självklart sa hon ja. Han var trevlig, snäll och snygg. David var ingenting mot honom. David var ensam, tyst och höll bara med om allt. Han ville bara vara med henne hela tiden. Till slut orkade hon inte mera. Han hade inte pratat med henne sedan dess. Förutom i går kväll då han bad henne att möta honom i skogsgläntan utanför stan. Hon tyckte att han lät konstig. Hans röst var hes och skrovlig. Det vara bara några meter kvar nu. Men när hon kom fram så var det ingen där.
– Hallå? Är det någon här?
– Hej Emma. Sa en skrovlig röst.
– David är det du?
Då kom han fram från en buske bakom henne.
- Vadå då? Känner du inte igen mig?
Emma snodde runt. Davids hår var rufsigt, långt och fullt med löv och kvistar. Hans ögon var stora och rödsprängda.
- Vad har hänt med dig?
- Jag har blivit vad du har gjort mig till. Ingenting.
- Vad pratar du om? Emma bet sig i läppen.
- Hahahaha.. Davids skratt kunde Emma inte beskriva. Det ända som hon tänkte då var att det lät som et kom från en skräck film.
- Vet du vad jag ska göra med dig? Frågade David.
- Vad? Darrade Emma.
- Jag ska döda dig. Sa David med sitt fulla allvar i rösten. Emma bet hål i läppen av skräck.
- Ja, Det är klart jag ska döda dig. Flinade David. Det var vad du gjorde med mig den dagen du kaxigt sa att du gjorde slut. Du dödade mig då Emma. Du dödade mig.
- NEEJ! NEEJ! Emma försökte skrika och springa sin väg men innan hon han komma någonstans så kände hon Davids händer mot halsen. Hon försökte andas, hon drevs till panik. Men när hon drog sin sista suck försvann David och lämnade inga spår efter sig.
Än idag får unga flickor telefon samtal av en kille med skrovlig röst. Rösten bjuder ut dem till gläntan i skogen och varje gång hittar polisen dras döda kroppar. Dödade på samma sätt, Strypta. Och av mördaren finns det inga spår av. Det sägs att det är David som dödar flickorna. Men vem är det egentligen som tror på spöken?
|
|
|
|
