På dikta.se används cookies. Genom att surfa vidare godkänner du att cookies används. Läs mer. Godkänn

	Kärlek		Barn		Sorg		Senaste		Senast kommenterade
	Vänskap		Humor		Övrigt		Noveller		Slumpa fram ett verk

Noveller

3 bokstäver - KÄR [8]

Jeremy
Självklart kunde jag inte ropa på henne. Vad hade det tagit åt mig egentligen? Jag hade precis gjort bort mig så det räcker och blir över för en hel livstid, och så susar tanken genom huvudet på mig ifall om jag borde ropa på henne. Idiotiskt! Det här stället fick mig att bli helt korkad.
Jag skrapade med skospetsen i marken och såg henne försvinna bort. Det tog inte länge förens mörkret ätit upp hennes kropp och hon försvunnit. Jag vände mig om och fortsatte gå.
Gick i sömnen, hur kunde man säga något SÅ dumt? Det var verkligen inte likt mig.
Och det var konstigt att hon förstod att jag ljög. Eller, kanske inte, men ändå.
Jag kom fram till en liten gångbro över en smal å. Järnräcket såg halt och kallt ut, ändå hoppade jag upp på det. Stjärnorna speglade sig som små ljuspunkter i vattnet som lugnt och stilla rann fram.
Allt var så annorlunda här.
Polarna i Göteborg, de var som en del av mig, fast ändå inte.
Det skrämde mig på något vis att veta att de var där hemma, hemma för dem, som inte längre var hemma för mig.
Jag såg deras rum framför mig, Marco, Henke, Olle, Rasse. Alla rum som jag så ofta suttit i. Bott där nästan lika mycket som jag bott hos mig själv. Såklart låg de i sina sängar.
Henke hade säkert somnat med huvudet i en av alla jävla porr tidningar han läste som tokig. Jag kunde inte annat än skratta halvhjärtat för mig själv.
De skulle inte vara ett dugg utvilade när de kom till skolan om några timmar. Skulle ha kunnat sova minst 5 timmar till. De skulle sitta och gäspa i skolbänkarna, med klassen. Med 9D, min klass..
Och Karin som de skulle ha i SO första lektionen skulle bli skitförbannad. Hon skulle försöka tvinga på dem en massa hemläxor och skit, men det vara bara Rasse och kanske Olle som skulle göra dem.
Marco skulle ha skyllt på fotboll och innebandy träningar.
Som vanligt,
allt skulle vara som vanligt för dem.
Fast det var helt nytt för mig.

Johanna
Det kanske var dumt att säga så? Att det var okej att tänka? Jag kanske inte skulle ha gått därifrån bara? Fast om han ville ha kvar mig skulle han väl ha ropat, skulle han inte det? Tänk om han blev sur, för att jag sa så? Han kanske tycker att jag inte har rätt att säga sånt? Tänk om han tycker att jag är en stor idiot nu? Eller han kanske inte ens bryr sig? Han gick väl bara tillbaka hem?
Fast gick i sömnen, värre ursäkt har jag väl aldrig hört i mitt liv! Såklart han ljög. Fast varför ljög han? Vad gjorde han ute, så tidigt på morgonen? Tänkte han, precis som jag?
Plötsligt var det bara ännu mer tankar som snurrade i mitt huvud. Jag som alltid varit den där tjejen som gjorde alla läxor, skötte det jag skulle. Var kompis med de flesta, men inte alls en av de där coola. Aldrig varit kär.
Förrens nu.
För det var såklart jag var kär!
Plötsligt blev jag arg på mig själv. Och inte bara mig själv. Jättearg på allt. Jag drog ilsket i Nitros koppel. Fick inte ens skuldkänslor för att jag tog ut min ilska på honom. Jag förstod inte vad den kom ifrån. Jag sparkade till ett träd. Fick ont benet och blev bara ännu argare. Så arg att tårar började rinna nerför mina kinder. Vad hade det tagit åt mig?! Hur fan kan den där Jeremy komma och bara vända allt totalt jävla upp och ner?! Vad i helvete har Malin för rätt att också tycka om honom?! Fan! Varför var jag tvungen att tycka om just honom?! Just nu! Är det någons fel att mina betyg sänks så är det han! Han borde dra åt helvete! Och jag, jag borde ligga i min säng och sova, och istället går jag här!
Jag började gå.
Jag skulle fan hem och sova och när jag vaknade skulle jag vara mig själv igen.

Fast jag inte sovit alls den natten, skulle jag till skolan. Bara för att övertala mig själv om att jag skulle ta mig igenom det här.
Men det första jag såg när jag öppnade skolporten var ett par fantastiska gröna ögon som förvandlade mina ben till spaghetti,
och då förstod jag.
Det fann bara en väg ut ur det här.

Hans flickvän kunde gå och hänga sig.

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)

jagkanintegunga - 12 jan 09 - 19:30- Betyg: