från djupet av mitt hjärta [kapitel 1] |
har varit bortrest dåva. och har skrivit FYRA kapite, på denna *känner mig stolt* och här är då ett lååångt kapitel 1 :D
så läs gärna(a'
och nu är det såhär att jag har andningsproblem , och kommentarer är mitt syre (a)
ps. slutet blev helt fuckad :O ds.
pusssss:*
kapitel 1
när man tror att inget kan bli värre
Första dagen på skolåret. Första lektionen matte. Jag trodde inte det kunde bli värre än att gå upp klockan 6 och att behöva stå ut med mammas tjat om hur första dagen i skolan skulle bli. Så fel man man kan ha.
När jag satt i de låga stolarna i sal 409, längtade jag nästan tillbaka till mammas irriterande prat.
"Har du packat allt du behöver Jess?", "Är du inte nervös?", "Är du nu säääker på att det är matte första lektionen?", "Inget annat du behöver?"
Det lilla rummet fylldes sakta av människor, många som jag kände igen sen nian, och tillslut dök en små mullig tjej upp i dörröppningen. Hon syntes direkt, hennes röda, korta, spretiga hår var svårt att missa. Och hon utstrålade en energi som ingen annan. Hon log brett mot mig och började skutta fram till den platsen jag satt på vid.
Jag gav henne en stor kram och kände en svag doft av mango.
"Trodde aldrig att Mrs Beckler var den första läraren vi skulle ha, första dagen på terminen och allt. Ska vi slå vad om att hon bryter i hop innom en halvtimma?" fnissade hon och jag skrattade.
"Normala människor brukar säga Hej när man träffas men om du föredrar detta sättet så visst, funkar bra för mig med." jag flinade.
"Oj, hehe...Hej Jess. Men sätter du emot?"
Hon log brett och såg på mig med sina stora, ivriga, bruna ögon.
"Du är sjuk Cas." suckade jag och tog upp matteboken ur min väska."Kanske därför jag gillar dig så mycket..."
Casey grinade mot mig och tog sedan upp sin bok och släppte den med en duns på bordet.
"Kommer inte Melinda?" frågade jag.
Hon ryckte på axlarna och kastade otåliga blickar mot dörren.
"Vet inte, Mike var väl sen med att hämta henne, som vanligt."
"Låter troligt. Bor hon inte hos sin mamma denna helgen?"
"Nej hennes mamma är bortrest tills nästa vecka."
"Vad tittar du efter?" frågade jag och följde hennes blick och såg skymten av en brunhårig person gå förbi klassrummet. Jag kände hur kall jag blev innombords när han tittade in för att se om det var rätt klassrum, och hur hoppet sjönk när han gick vidare.
"Åhh fan också!" morrade Casey."Vi brukade alltid ha matte med Blake förra året varför har det ändrats nu!?" klagade hon och en finnig kille som satt vid bänken framför, vände sig om och himlade med ögonen mot henne.
"Seriöst vad är det för speciellt med han?" frågade han han med nasal röst.
"Vadå bara för att du inte har tjejer springandes efter dig Norton." svarade Casey spydigt.
"Jag kan tala om för dig att inga tjejer skulle våga springa efter när Ace följer honom överallt." fortsatte han.
"Och då jag kan tala om för dig inga tjejer skulle våga springa efter dig heller pågrund av alla sjukdommar dom kan bli smittade av."
Hon gav honom en sista blick som tydligt sade var-det-något-mer? Norton blängde på henne innan han vände sig tillrätta igen.
En smal kvinna kom in i salen bärandes på en massa böcker. Hennes slitna ansikte och gråa hår fick henne att se betydligt äldre ut än var hon var.
"Jag sätter inte emot." fnissade jag tyst i Caseys öra.
"Eller hur! Visst ser hon ut till att kunna börja lipa när som helst!" viskade hon tillbaka och jag nickade.
Det var ingen vacker syn att kolla på läraren. Hon hade stora påsar under ögonen och med de tunga ögonlocken kunde man nästan jämföra henne med en zombie.
"Är jag sen?" hördes en ljus röst och allas blickar drogs mot dörren som fortfarande var öppen. Jag log brett åt tjejen som andfått lutade sig mot handtaget och med det blonda ruffsiga håret uppsatt i en slarvig knut. De gröna ögonen strök över klassen och stannade på oss. Melinda skrattade och sprang och kramade om mig och Casey innan hon satte sig vid bänken bakom oss.
Mrs Beckler låtsades inte om henne utan fortsatte bara att ointresserat bläddra i en bok.
"Gud hon ser ju ännu värre ut än vad hon gjorde förra året." mummlade Melinda och tog upp sin bok utan att släppa Mrs Beckler med blicken.
"Hon är nog den ända läraren som följt oss sen åttan. Har vi någonsin haft en annan lärare i matte sen hon kom till hit?" frågade Casey.
"Det jag tycker är konstigt är att hon är den ända som följt med en klass till gymnasiet. Vi kommer ha nya lärare i alla ämnen på denna skolan, förutom hennes lektioner alltså." sa jag.
"Ja, det är ju inte fullt nor...herregud! Blake-varning!" sa Melinda ur mungipan och stelnade. Jag ryckte till och vände försiktigt på huvudet. Han stod och pratade med Ace, och jag kunde inte släppa blicken från honom. Han tittade åt sidan och såg med sina , nästan svarta ögon rakt in i mina för några sekunder medans han fortsatte prata med sin bror. Hans blick mörknade och jag rös.
Casey stötte till mig med armbågen och jag vaknade som ur en trans.
"Då kanske han ska gå i vår klass trots allt?" mumlade Casey för sig själv.
"Inte helt fel direkt, eller hur ?" sa jag och vi alla tre skrattade.
"Nej, då har vi nått att göra under mattelektionerna iallfall...kolla på Blake." fnissade Melinda.
En svag kyla spred sig i rummet och jag kände hur håret på mina armar reste sig. Blake gick förbi och satte sig längst bak i klassrummet, vid fönstret.
"Asså han blir bara snyggare och snyggare för varje dag som går." suckade Casey och jag och Melinda instämde.
"Han kanske är bög? Han verkar ju knappast intresserad av tjejer." fortsatte hon.
"Han verkar knappast vara intresserad av någon." muttrade jag och slog upp första sidan i matteboken för att se vad vi skulle jobba om. Klockan var över 8 men Mrs Beckler hade inte sagt till ännu, så klassen antog att dom skulle jobba själva.
"Seriöst matte första lektionen, jag trodde inte det kunde bli värre." suckade jag och skrev en etta i min skrivbok.
"Jag önskade att jag hade kommit lite senare, jag var tvungen att gå till skolan! Men om du blir trött i hjärnan vet du vem du kan låta blicken vila på." Melinda log brett.
"Varför fick du gå till skolan?" frågade Casey.
"För att pappa aldrig kom! Och när klockan var tio i så började jag liksom tröttna på att stå ute, så jag gick." suckade hon.
"Men Mike har väl aldrig varit den som alltid kommer i tid ? Och det är något som du ärvt från honom." sa jag och flinade.
"Kul Jessica!"
Lektionen gick väldigt långsamt. Och jag kunde inte låta bli att kasta nyfikna blickar över axeln på Blake, som satt och stirrade ut igenom fönstret mesta delen av lektionen.
Ingen annan gjorde nått heller. Jag, Casey och Melinda satt och pratade om vad vi gjort under sommaren och hur vi trodde första året på gymnasiet skulle bli. Vårat prat avbröts av en skakig röst och alla blickar drogs frammåt.
"Eftersom att nästan ingen av er verkar få någonting gjort så är det väl meningslöst att sitta kvar här? Ni som inte känner för att få höga betyg i mitt ämne, kan ni vara snälla att lämna klassrummet så att de andra för jobba ifred?." sa Mrs Beckler.
Mer än hela klassen reste sig upp och gick ut från lektionen.
"Hon verkar i allafall ha blivit snällare, innan hade hon aldrig låtit oss gå bara sådär." sa jag och ryckte på axlarna medans jag gick längs korridorerna mot våra skåp.
"Jag tycker iallafall att hon borde få sparken. Bli inlaggd på ett psyksjukhus och få hjälp mot depression." muttrade Casey.
"Drömma kan man." suckade jag, och syftade inte bara på Mrs Beckler. Blake gled nämligen snabbt förbi och styrde stegen mot skolans portar som ledde ut på skolgården.
"Åhh jag blir galen!" morrade jag och öppnade ilsket skåpet i en väldig fart så det smällde till i skåpet bredvid.
"Vadå Jess?" frågade Melinda, säkert förvånad efter mitt plötsliga utbrott.
"Jag vet inte! Det är precis det! Att jag inte vet, det gör mig galen..." Jag suckade och slängde in matteboken tillsammans med väskan i skåpet och stängde igen.
"Någon vaknade tydligen på fel sida. Är du säker på att det inte är du som borde läggas in på psykhem istället med dina aggresiva uttbrott?" skrattade Casey.
"Jätte kul." muttrade jag och hörde på Melindas klingande skratt hela vägen till cafeterian.
"Förresten innan jag glömmer...ska ni hänga med hem till mig efter skolan? Morsan jobbar sent ikväll så vi har huset för oss själva till tio."
"Visst. Ska bara prata med mamma innan, för hon lär väl ha tre a4 papper med frågor om första dagen i skolan när jag kommer hem, och jag det slipper jag gärna." skrockade jag.
"Det går bra för mig. Pappa bryr sig inte så mycket om vad jag gör efter skolan, bara jag kommer hem innan 11 så är han lugn och fin." sa Melinda.
"Då säger vi så. Så kan vi ligga på mitt rum och bara kåta oss i Blake och Ace precis som alltid." sa Casey drömmande.
Jag och Melinda ryckte till.
"Ace?! Sen NÄR kom Axe in i bilden!?" utbrast jag, kanske lite för högt för den enda personen som var i cafeterian förutom oss vände sig om och fnissade.
"Lite högre tack? Jag tror inte dom på tredje våningen hörde dig!" fräste Casey."Nejmen han är faktist väldigt het."
"Han är läskig!" viskade Melinda.
"Är han inte alls! Lite kanske, men hade inte ni velat ha ett sånt muskel berg bredvid er?"
"Nej inte ett sånt muskel berg som skulle kunna krossa mig." flinade jag.
"Att du alltid ska överdriva Jess! Men har ni sett hans ögon? Liksom riktigt is blå! Inte alls som Blakes." sa Casey, fortfarande med drömmande röst.
"Jaja, du är nog den enda jag vet om som väljer Ace istället för Blake." sa Melinda.
"Det har jag inte sagt att jag gör! Blake är ju betydligt snyggare än vad Ace är. men Ace är mer....äsch jag vet inte, svårt att förklara."
"Då får du tid att tänka på det tills ikväll för då ska jag och Mel veta vad du har för tankar om Ace!" flinade och jag knuffade till henne med armbågen. Casey skrattade.
"När börjar vår nästa lektion?" frågade Melinda.
"Ingen aning. Men klockan är bara halv nio så minst en halvtimma till kan vi ta det lugnt."
Det blev en pinsam tystnad, men sedan började Casey och Melinda ett samtals ämne jag höll mig utanför från. Istället satt jag och tittade rakt fram, in i den trista gråmålade väggen som fick mig att nästan vilja spy, medans jag var djupt inne i mina innersta tankar.
En ung man, stod i en dörröppning. Hans långa muskolösa gestalt skakade och han hade knytnävarna så hårt knutna, att knogarna börjat vita. Hans ansikte syntes inte, pågrund av det vita ljuset som starkt sken bakom honom och skapade en mörk skugga i hans ansikte.
"Stanna här, vi försöker uppehålla dom." rösten var mörk, vacker på något sätt, och fick mig att rysa av välbehag. Jag hade hört honom innan, men jag kunde inte placera vart i huvudet.
"Jag följer med."
En ännu mer välkänd röst hördes och jag såg mig själv tafatt göra ett försök att gå mot honom. Allt runt omkring mig började långsamt snurra och det blev suddigare och svårare att se vad som hända att jag var tvungen att kisa.
"Nej! Du måste stanna här!" röt han och satte upp en hindrande hand."Jag har svurit en ed att beskydda dig, du får inte lämna detta rummet förrens vi är tillbaka Jess!"
"Jess?"
"Jessica !"
Jag slog upp ögonen. Casey och Melinda kollade ner på mig med nervösa blickar. Jag andades snabbt och häftigt, och hade svårt att lugna ner mig. Jag visste inte vart jag var och paniken började sprida sig.
"H-hur mår du?" frågade Melinda bekymrat. Jag svarade inte, mitt huvud höll på att sprängas, och jag var fortfarande för förvirrad för att kunna placera vart jag befann mig.
"Vi får nog ta henne till sjuksystern Mel." sa Casey försiktigt och tog ett lätt tag om min arm och drog upp mig på fötter.
När vi gick längs korridorerna, och jag såg dom röda skåpen runt omkring mig, började det sakta klarna att vi var i skolan.
Melinda öppnade en dörr av ljust träd och klev in, fortfarande med ett fast tag om min arm.
En vacker kvinna i fyrtio års åldern, med en tjock knut av svart hår, satt bakom en bänk och fyllde i massa papper men såg upp av den svaga vindpusten som ven genom rummet då vi kom in. Hon reste sig snabbt för att hjälpa mig till en säng med vita lakan som jag kunde sätta mig på.
"Käre nån, vad har hänt här?" frågade hon och kollade på Casey och Melinda.
"V-vi..." stammade Casey fram, och ryckte hjälplöst på axlarna. Tydligen visste hon inte vad hon skulle svara och tyckte att det var ytterst pinsamt.
"Vi vet inte." fyllde Melinda i. Kvinnan höjde ögonbrynen och kollade sedan på mig igen.
"Har inte ni lektion flickor? Om ni inte vill bli uppskrivna på skolk är det nog bäst ni ger er iväg till lektionen. Jag tar hand om er vän. Mrs Dawson, har jag rätt?" frågade hon mig, och jag nickade.
Casey och Melinda började sakta gå mot dörren igen med bekymrade ansiktsuttryck men tillsist var dom borta.
"Vet du vad som hände?"
Jag öppnade munnen för att svara, men inga ord kom. Kvinnan räckte mig ett glas med kristall klart vatten.
"Drick det här så känns det nog lite bättre."
Jag tog allt i två klunkar och torkade mig runt munnen med handryggen.
"Såja, då försöker vi igen. Vet du vad som hände?"
"J-jag tror jag svimmade." fick jag fram, och jag hörde hur svag och ynklig min röst lät.
Innan hon hann svara flög dörren upp och Ace kom inrusande tätt följd av Blake, båda med allvarliga miner.
Kvinnan såg förvånat på de unga killarna som, med snabba steg, gick fram till henne.
"Vad har hänt?" frågade Ace.
"Hur vågar ni!?" väste hon och hennes ögon smalnade."Det hade kunnat vara vem som helst här inne och så kommer ni inrusande som två ...!" sa hon upprört med blev avbruten av Blake.
"Charmayne," sa han lugnt och gick förbi henne, mot mig.
"Blake, du borde iallafall veta bättre än att bara storma in sådär!"
"Jag ber om ursäkt, ska tänka på det tills nästa gång." sa han ointresserat med de svarta ögonen fästa på mig. Kvinnan verkade inte höra tonfallet i hans röst utan började skälla ut stackars Ace, men som såg minst lika ointresserad ut.
Det var svårt att veta vart jag skulle kolla när jag visste att han hade blicken på mig, så jag valde att se rätt på tillbaka på honom, trots att jag visste hur min kropp skulle reagera.
Och precis som vanligt så kändes det som om jag drunknade i hans ögon. Som om han grävde djupt ner i mitt hjärta med blicken.
Jag kände rodnaden sakta sprida sig över mina kinder, medans en hand av is tog ett hårt grepp om hjärtat och hur kylan spred sig i alla celler.
"Nog med ditt tjaffs Charmayne, är det hon eller inte?" viskade Ace men jag kunde klart och tydligt höra honom pågrund av tystnaden det blev efter kvinnans, som jag hade uppfattat hette Charmayne, snabba pladder. Blake släppte mig med blicken och himlade med ögonen.
"Du kan verkligen inte säga det högre Ace? För jag tror inte att det spelar någon roll nu när hon ändå hört vad du sagt." morrade han.
"Men om hon nu inte hade hört det så har du redan avslöjat allting..." började Ace.
"Åhh sluta nu! Båda två!" avbröt Charmayne och viftade irriterat med handen."Ni beter er som småbarn."
Blake blängde på sin bror och hoppade sedan smidigt upp på katedern där han satt blickstilla med blicken på Ace.
"Ursäkta," sa jag med tunn röst, och allas blickar vändes mot mig."Men vad pratar ni om?"
"Åhh ingenting käre du. Blake, Ace, skulle ni vilja gå härifrån så att jag kan få ta hand om flickan?" Charmaynes tonfall hade ändrats totalt och hon log ett falsk leende mot dom. Blake hoppade ner, kastade en sista misstänksam blick mot mig, innan han följde efter Ace ut igen.
"Jag ber så hemskt mycket om ursäkt Mrs Dawson men mina söner har tydligen inte lärt sig vad gott uppförande betyder." sa hon ursäktande och kom fram till mig.
"Dina söner?"frågade jag förvånat.
"Ja. Jag tror nog du känner Blake redan, han går i samma årskurs som du skulle jag tro, och Ace går sista året." sa hon och log.
Hon var verkligen vacker. Och när jag tänkte efter lite lik Ace. Och jag fastnade direkt för hennes mandelformade, safir blå ögon.
"Hur känner du dig?" frågade hon.
"Bra, kan jag gå tillbaka till lektionen?" frågade jag.
Hon tvekade. Men gick sedan och hämtade en blankett från sitt skrivbord och skrev sin underskrift.
"Drick mycket vatten, egentligen borde du nog stanna här och vila lite men känner du att du klarar att gå på lektion?"
"Jag klarar mig."
Hon log.
"Lämna detta till läraren, och glöm inte att dricka mycket."
Hon räckte fram pappret och snuddade lite vid min hand då jag tog emot det. En stöt gick igenom kroppen och vi båda ryckte åt oss våra händer igen.
Charmayne tittade på mig och det var svårt att gissa vad hon tänkte.
"Ehm...Tack så mycket." sa jag snabbt och gled ut från rummet.
Ace och Blake stod på andra sidan korridoren när jag kom ut, och dom stirrade på mig. Blakes ögon smalnade då jag höjde på ögonbrynen mot honom, och de två bröderna slank graciöst in till det stället jag precis kommit ut ifrån. Jag suckade irriterad och fiskade upp mobiltelefonen och knappade in ett kort meddelande till Casey.
Efter bara någon sekund fick jag svar.
engelska sal 108, hur mår du?
Jag svarade inte utan la ner mobilen i fickan igen och började skynda sal 108.
Den sista tiden av den lektionen, fick jag förfrågningar om vad som hade hänt och om jag mådde bra.
Det konstigaste var att jag inte såg skymten av Blake och Ace på resten av skoldagen.
kommentera (aaaa)<3
/ evelin
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | HorseGirl - 30 nov 08 - 16:42- Betyg:  | | skit bra^^, | | DracoLove - 30 nov 08 - 13:25- Betyg: | Riktigt bra ;D
Den här delen var mycket välskriven, och det märks att du har lagt ner mycket tid på att skriva den ^^
Tillräckligt lång var den också, och slutet var inte alls konstigt ... ^^
"Då säger vi så. Så kan vi ligga på mitt rum och bara kåta oss i Blake och Ace precis som alltid.sa Casey drömmande."
Roligt xD
Nu har jag hela två delar till att läsa, och jag förmodar att de är lika megabra som den här, du har talang ;D
// Polly | | Mangasagan - 29 nov 08 - 22:47- Betyg: | Men åh <3 Jag fastnade direkt för den här, den blir liksom inte seg eller tråkig eller nåt sånt där, bara helt underbar <3
M E R A!!! <333 :D | | Chillaah - 29 nov 08 - 18:15 | adhara: taack :DDD<3
Xoonie: haha danköö^^ jag har fyra kapitel färdiga så lägger ut efter hand ;):D<33
madde: hahah oh herregud jag tror mitt ansikte spricker snart xD som jag sa till dig innan så sitter jag och skrattar för mig själv xD tack så mycket cäpäkåmpis <3 men jag minns inte att jag sagt det där ;) BRABRABRA SKRIV KVINNA !!<33333
11agusti: tack :D ja jag förstår :D<3
MsAnanas: tack :DDD | | MsAnanas - 29 nov 08 - 17:27 | | Svin bra! :D | | 11augusti - 24 nov 08 - 21:11- Betyg: | Den var riktigt bra :D Den är inte så seg som endel kan vara i början, utan kom igång med engång. Om du förstår vad jag menar ^^
Maila när nästa del kommer? :) | | Maadelen3 - 24 nov 08 - 19:26- Betyg: | Evelina darl (;
Otroligt magnificó miss löfgren, unbeliveble as usual! =D
verkligt otroligt underbart! =D'
Seriöst, slutet var väl inte allst konstigt ? =) Jag tyckte det var jättebra =D och det slår jag vad om att de andra tyckte med :) :) :)
Som vanligt så var denna delen väldigt bra, mycket författareisk :) den var som en.. *smaka på orden* förförisk sommarbris på våren som man bara rycks med i ;) helt förbannat bäst, allså! =D
Evelina: Egentligen så vet jag inte om det är bra, lixom, jag tyckte som att den var lite konstig..
Madde: Keft kvinna och lyssna på mig du skriver alltid fucking cepe underbart och det kommer du alltid att göra så du har absolut inget annat att säga om det för du har ingen tala i detta ämne, förstår du det?
Evelina: Ja, du har nog rätt.. =D
BRA EVVE DU HAR ÄNTLIGEN FÖRSTÅTT! =)
Helt fucking cepebra du skriiv, lägg ut mera va, eller, skriv mer, eller på nån annan! =D
Bara för att du skriver så cepebäst så vill jag oxå göra det så jag ska träna upp mitt skrivsätt så jag ska skriva lite nu =D
så ursäkta min korta kommentar menjag vet att du blir glad ändå flr jag är braaa, så jaja :D
FUCKING BRA DU SKRIIIV! =D <3<3<3<3<3<3<3<33 | | Xoonie - 24 nov 08 - 18:45- Betyg: | H E R R E G U D ! Har jag hamnat i himlen!? Nej, nej, just det, då skulle det ju redan väntat en ny del på mig.. Fast, det kanske det gör? Hm, elr inte :/ Äsch, S K Y N D A M E D N Ä S T A D E L !
Suuuuuper bra <3 Jävligt bra, asså!
// Hanna | | Adhara - 24 nov 08 - 18:26 | SÅ JÄVLA BRA! :D FORTSÄTT ANNARS DÅ!.......! ;)
<3<3<3
/Adhara |
|
|
|
