21. Nach dir kommt nichts |
Kapitel tjugoett
Förlåååååååt mig (A)(A) <3333
en kort och inte alls särskilt bra del, men jag MÅSTE sova nu, och jag tänkte... Bättre sent än aldrig? och bättre lite än inget? (A) Jag ska bättra mig, jag lovar <3
En liten kommentar skulle sitta fint (A) xD<3
kram
Don't you forget about me
Dagarna gick, och Bill höll sig mest instängd i sin lägenhet. Han kände inte för att gå ut, roa sig, eller över huvud taget göra någonting som påminde honom om sitt gamla liv. Att bli påmind om det, var samma sak som att begå mentalt självmord.
Den tiden var över nu. Och det skulle aldrig mer komma några tider som hans senaste tio år hade varit.
Han var helt enkelt tvungen att förtränga alltihop, och låtsas att Tom bara var på en… mycket långvarig utlandsresa. Han skulle komma tillbaka.
För vem kunde lämna sin egen bror i sticket?
T o m
Hur kunde han göra så? Överge sin tvillingbror. Var det rättvist? Var det rättvist på ett enda litet vis?
Efter allting de genomgått tillsammans? Sida vid sida, hand i hand. Tillsammans.
Som bröder.
Hur kunde han bara ge upp det? Hur kunde han lämna hemlandet och bestämma sig för att aldrig återvända, över en dag?!
Julia.
Julia Julia Julia Julia Julia, ekade hans hjärna.
Som om hennes namn skulle få honom att förstå bättre.
Det gjorde det inte.
Ja, han tyckte om Julia.
Kanske älskade han henne till och med, för hon hade varit en av hans allra närmsta vänner under den tid som hon bott tillsammans med hans bror. Men det gav henne inte rätten att stjäla brodern ifrån honom?
Varför kunde de inte dela på honom, som de faktiskt hade gjort tidigare. Varför skulle hon få allt, och han ingenting?
Var det för att Tom faktiskt, i verkligheten älskade henne mer än vad han älskade Bill?
Eller var det bara en tillfällig hangup som inom kort skulle ta slut.
Vem kunde veta?
Han gjorde det i vilket fall inte.
Han önskade bara att de båda två, plötsligt en dag skulle tå där utanför hans ytterdörr, och bara vänta på att han skulle öppna så att de kunde krama om varandra igen.
Han hade varit utan Julia, sin bästa vän, i ett halvår. Och visst saknade han henne, det vore ren och skär lögn att påstå någonting annat.
Men det behövdes bara tre dagar av Toms frånvaro för att han skulle bryta ihop totalt, och inte vilja gå utanför sin trygga lägenhets väggar.
Det var underligt, men sant.
Och det gjorde mer ont än han någonsin hade föreställt sig, att han inte skulle få höra sin brors tassande fotsteg över vardagsrumsgolvet. Sådär som han smög när han under det senaste halvåret kommit att tänka på saker under nätterna, och inte kunnat somna innan han fått tala ut om det.
Då hade allting handlat om Julia.
Och tydligen var just den biten inte alls förändrad.
En gäll signal skrek i den stilla lägenheten. Bill hade ingen lust att resa sig upp från sin uppvärmda plats i soffan framför TVn, men bara hoppet av att det kanske var hans bror som stod utanför dörren, och väntade på att bli välkomnad in i värmen och kärleken igen, fick honom att studsa upp och med stela men snabba ben, ta sig från vardagsrummet till tamburen.
Han nästan slet upp dörren och med hoppfulla och uppspärrad ögon såg han rakt på personen där utanför. ”Hej din ignorante lilla rockstjärna. Du svarade inte när jag ringde, så jag gissade att du var totalt deprimerad och i desperat behov av mycket såsiga nudlar, så jag letade rätt på stans bästa kinakrog, och beställde med lite take-away. En extra stor portion för dig. Kyckling med cashewnötter, och innan jag går härifrån ska du berätta exakt varför din lägenhet endast innehåller syrefattig och instängd luft, samt ha ätit upp alltihop. Du kan få ta av min jacka också, när vi ändå håller på”, log en rödkindad Emma mot honom, och han kunde inte annat göra än att chockat, le tillbaka mot henne.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | sandruskapuska - 4 dec 08 - 00:52- Betyg:  | agagga
sött
diggar henne grymt mkt. o hon kör med bill som hon vill (rimmar ^^ <3) | | Mp3 - 23 nov 08 - 00:44 | | haha jag diggar Emma, hon är stengrymm ! :D <3<3<3 och massa bra du! | | prickigthallon - 21 nov 08 - 22:00- Betyg: | | Men ååååh! Vilken söt människa! En sån skulle man ha utanför sin dörr när man mådde dåligt ^^ Fast kanske inte med just nudlar XD | | JennnyJ - 20 nov 08 - 18:22- Betyg: | HAhaa naaaw, Emma känns lite som en pigg och frammåt Luna version x)
Säger vad hon tycker och tänker, gör som hon vill och är allmänt social utan att bry sig om hon tränger sig på xD
Älskar henne redan X'D
Kram JvJ, som FORTFARANDE måste plugga men som aldrig pallrar sig till böckerna *sucka* | | RowsahKanin - 20 nov 08 - 08:18- Betyg: | | Herregud vad bra :''D Så hemskt fruktansvärt duktigt skrivet, man blir helt chockad :'O Wow. :'') <3 | | LoveMusic - 19 nov 08 - 23:01- Betyg: | Vilket underbart fantastiskt slut! Jag ÄLSKAR hennes karaktär, hon är heeeeeeeelt underübermegabästigast. Hon ska bli min förebilld xD och så ska Bill också bli det för att han är så duktig att han saknar sin bror så mycket (ehmm, fråga inte ens om den meningen) och sen så ska Tom bli min förebild för att han följer kärleken. Och så får vi inte glömma Gustav för att han är världsbäst på att trösta lämnade rocksångare. För att inte tala om Georg. Han ska också bli min förebild, och det är för att han inte är med i den här novellen, och jag känner sympati.
Men den som ska bli min största förebild är du. Bara för att du kan skriva så bra som du faktiskt kan. Alla personligheter bara strålar av genomskinande och ja, underbarhet.
Jag vet att du har mycket att tänka på nu, såhär två dagar innan Twilight-premiären(!), men snälla, skynda dig att skriv. Jag vill veta mer om Emma.
Allt blev så... mycket intressantare när ännu en kom in i bilden, och speciellt med den attityden. (det märks inte alls att jag gillar hennes sätt att vara, va?)
Mästerligt |
|
|
|
