- Kärlek, lögner och bekymmer.. del 9 |
del 9 här nu då, hoppas ni gillar den och tack för alla kommentarer! Fortsätt gärna kommentera och inga smygläsare,tack.
Brad och jag vaknade sent följande dag, jag vände mig om och tittade på hans slutna ögon. Ansiktet var mjukt, och hans kinder rosiga. Ett leende spred ut sig på mina läppar och jag flyttade mig försiktigt närmare hans varma kropp.
- Sluta stirra..Mumlade han och öppnade ögonen, jag skrattade och Brad stämde in i skrattet. Han hade hållit om mig hela natten, jag hade inte sovit så bra på länge.
- Det är svårt att sluta se på dig, för du är så gullig! Fnissade jag och kinderna hettade till, Brad blinkade med ena ögat och drog mig tätt intill honom. Våra läppar nuddade mjukt och en pirrande känsla kändes inom mig. Jag log mot Brad men leendet slocknade när magen knöt sig, snabbt drog jag mig undan från Brad, steg upp ur sängen och sprang till badrummet. Jag hann precis i tid till toaletten när jag kastade upp, jag höll mig för magen. Det gjorde så ont! Mina andetag var ojämna och jag spydde länge.
När jag, några minuter senare, hade slutat kasta upp, sjönk jag ner på badrummets kalla golv och lutade huvudet mot väggen.
- Är du okej? Frågade plötsligt Brad vid badrums dörren, jag ryckte lätt till och vände på huvudet, jag mötte hans små oroliga blick och log matt.
- Jaa, jag börjar bli van med detta nu.. Svarade jag och gäspade. Brad kom in i badrummet och satte sig ner brevid mig, han lade ena armen runt mig och den andra smekte han min mage.
- Undrar när det börjar synnas att du är gravid. Sa Brad och lät ivrig på rösten, hans ivrighet och längtan smittade av sig på mig. Jag lutade huvudet mot hans axel och drog in den välbekanta doften av deodorant och bilar. Han smekte mig på kinden och tittade varmt på mig.
- Jenna.. hur blir det med lägenheten? Ska vi köpa det? Frågade han genererat, jag väntade en stund, bet mig i läppen och funderade. Varför skulle vi inte kunna det? Inte ryms vi hemma hos mig när bebisen kommer och inte hos Brad heller.
- Jaa, vi kan köpa det.. Svarade jag och tog ett stadigt tag om hans hand, Brad log och hans ögon glittrade till av iver.
Vi satt en lång stund på badrums golvet och fantiserade hur vår framtid skulle bli, tillsammans.
Två timmar senare hade Brad åkt hem till sig och jag hade fått i uppgift att prata med mina föräldrar om att flytta ihop med honom. Jag gick med osäkra steg till vardagsrummet var de tittade på tv. Ingen av dem tittade upp när jag kom.
- Mamma och pappa, kan vi prata? Frågade jag, men fick inget svar. Deras blickar var som fast limmade på tv rutan, jag gick fram till tv:n och stängde av den. Sylvia och Jens tittade förvånat upp på mig.
- Vad är det? Undrade Jens och lade armarna i kors, jag suckade och satte mig ner i en ledig fåtölj, deras blickar var nu riktade mot mig. Sylvia spände ansiktet och hennes blick studerade mig.
- Har det hänt något? Frågade hon och rynkade på pannan, jag suckade en gång till och lade högra benet över det vänstra.
- Nu är det så att jag och Brad har hittat en lägenhet och vi tänker flytta dit. Sa jag, rakt på sak och tittade bestämt på Jens och Sylvia. De utbytte förvånade blickar, Jens blick blev sträng.
- Och hur skulle ni ha råd med det? Och du, unga fröken, går fortfarande i skola. Sa han och snörpte på munnen, jag tittade hjälplöst på Sylvia. Hon suckade trött och kliade sig i håret.
- Jag måste hålla med pappa, gumman. Du är bara ett barn. Räcker det inte att du ska ha barn? Måste du flytta från oss nu också? Sa hon bestämt och tittade på Jens.
Jag kände hur irriterad jag blev, jag spände varje muskel och spände käkarna, sedan reste jag mig våldsamt ur fåtöljen och började gå med bestämda steg mot rummet.
- Ni tror ni kan bestämma över mig, och att ni har så jävla rätt hela tiden, men låt mig leva ett eget liv för helvete! Skrek jag och sprang till rummet, jag stängde dörren med en smäll, lade på musik på hög volym, tog en gammal vecko tidning och satte mig ner i sängen och tittade på olika bilder av unga familjer.
Strax därpå öppnades dörren och Sylvia kom in, jag tittade bestämt ner i vecko tidningen. Hon satte sig brevid mig och jag kände hennes blickar på mig.
- Jenna. Det där var överdrivet och barnsligt gjort av dig, man skriker inte så fula ord åt föräldrarna, det vet du. Sa hon skarpt, jag lade ifrån mig tidningen och vände sakta blicken på henne.
- Vad då? Vill du att jag ska be om ursäkt eller? För att ni två inte fattar något och förstör mitt liv och ett förhållande på samma gång? Muttrade jag surt och lade armarna i kors, Sylvia suckade högt, hennes rynkor syntes tydligt i pannan, bekymrade rynkor.
- Jag tror inte du förstår hur viktigt detta är för mig och pappa, vi är oroliga för dig. Vi vill inte förstöra ditt liv, Jenna. Vi vill att du ska ha ett bra liv, få må bra och väljer det rätta före det orätta. Förstår du inte? Tänk på utbildningen din, tänk på din framtid och inte bara på vad Brad vill. Förklarade hon, hennes ögon hade tårats och hon drog ett darrigt andetag, jag bet mig i läppen och ångrade mig djupt över att ha skrikit åt föräldrarna.
- Åh mamma! Sa jag och slängde mig i hennes famn, hon lade armarna omkring mig och pussade mig på pannan.
Hon vaggade mig som ett litet barn. Jag snyftade till och torkade bort några tårar som hade runnit nerför kinderna, sedan drog jag mig bort från Sylvia och tittade på henne.
- Men jag vill verkligen flytta med Brad. Vi kan inte vara här när bebisen kommer. Sa jag bestämt, Sylvia spärrade upp ögonen.
- Ska du föda det? Vem har gett dig tillåtelse? Frågade hon,jag rynkade på pannan.
- Det är okej för pappa. Mumlade jag som svar, Sylvia satt tyst en lång stund och hennes kinder var röda och pannan rynkad ännu mer. Hon var arg. Hon hade inte vetat om det, tänkte jag och la handen mot munnen min. Syvla reste sig upp ur sängen och tittade bekymrat på mig.
- Jaja, gör som du vill. Men kom inte till mig då sen och klaga på att jag inte varnade dig. Sa hon, jag himlade på ögonen, hon stängde dörren. Jag tog telefonen i handen och började skriva ett sms till Brad. " Allt klart, vi kan köpa lägenheten :) puss <3 ". Jag lade mig ner i sängen och stirrade upp i taket, magen kurrade men jag orkade inte äta något. Ögonen kändes trötta, magen var sjuk och tankarna snurrade runt i huvudet och drömmarna om framtiden blev tydligare...
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | sandruskapuska - 18 nov 08 - 21:20- Betyg:  | | jättebra<3 | | Miiaaa96 - 18 nov 08 - 19:34- Betyg: | | Faan va braaa!! Forsätt:) | | XblackX - 18 nov 08 - 19:07- Betyg: | | mejla nästa del!<3 | | Maade - 18 nov 08 - 18:38- Betyg: | | satans, jävla bra :D fortsätt :) <3 |
|
|
|
