Vi två |
När jag ska sova tänker jag ofta på dig, hur du då och då ligger här brevid mig.
Saknar dig allra mest då, önskar att det oftare var så.
Hela natten vill jag drömma om vem du är, då kanske det känns som att du är här.
När jag känner din arm om min kropp, tänker jag att det kanske finns hopp.
Du blev sårad en gång för länge sen, du måste släppa det nu och leva igen.
Det är dags att gå vidare till nästa nivå, annars kan det aldrig bli vi två.
|
|
|
|
