På dikta.se används cookies. Genom att surfa vidare godkänner du att cookies används. Läs mer. Godkänn

	Kärlek		Barn		Sorg		Senaste		Senast kommenterade
	Vänskap		Humor		Övrigt		Noveller		Slumpa fram ett verk

Noveller

Jag älskar dig del 9

Vi satt i min säng och gjorde läxorna. han hade problem med matten, och ag hjälpte honom. Det roade mig lite, eftersom han var äldre än mig, men det var skönt att för en gångs skull kunna ge hjälp och inte bara få. Vi hade en ganska lugn vecka i vår klass, efter förra som varit ganska stressig med massor av prov ville de flesta lärarna ge oss en paus.
”Nä, nu orkar jag inte mer” sa Jesper och lät boken falla ner på golvet. Han lutade sig fram och kysste mig intensivt. Det tog inte lång tid innan han började smyga in sin hand innanför min tröja. Mina föräldrar var inte hemma, men det tog ett tag innan min förblindade hjärna att förstå vad han försökte göra när han drog i bh-banden. Jag lutade mig motvilligt bort från honom.
”Nej, inte nu”
”När då?” undrade han och fortsatte fumla med spännet.
”När... jag vet inte.”
”Varför vänta?” jag drog mig lite längre bak.
”Eh, jo, ärligt talat så... jag har inte... jag är oskuld!” han log lite, och flyttade sig närmare.
”Det har jag svårt att tro.” sa han och granskade mig uppifrån och ner. Jag kunde inte låta bli att le jag också.
”Det är helt sant. Du då? Han svarade inte, utan tittade bort. ”Juste. Elvira.” sa jag tonlöst. Han log igen, och började kyssa mig. Det var svårt att behärska mig själv, och ett tag tänkte jag helt strunta i det. Jag kände mina egna händer treva vid hans byxlinning, och försökte dra ett djupt andetag för att sansa mig. Men det var svårt, eftersom han kysste mig oavbrutet. Jag trevade bakom mig för att sätta på radion, och förstöra stämningen. Det var ”I wanna fuck you”, så där gick den planen. Snabbt stängde jag av radion. Det hade i alla fall gett lite reaktion, Jesper hade släppt mig för att kunna skratta åt mitt misslyckande. Men sen kastade han sig över mig igen. Den lilla vilja jag hade kvar kämpade för att inte bli nedtryckt av lusten att helhjärtat ge mig in i kyssen. Jag hörde dörren öppnas, och gjorde en kraftansträngning för att knuffa bort honom. Det var antagligen mamma. Jag drog fingrarna genom mitt trassliga hår och log mot Jesper. Han log stort tillbaka, och plockade upp böckerna igen.
”Snart, okej?” sa han sen. Jag nickade, det var nog inte så svårt att hålla det löftet. Men tanken på Elvira dök upp i mitt huvud titt som tätt, och det kändes inte rätt. Samtidigt fanns det en irriterande fråga i bakhuvudet. Varför pratade jag inte med henne i eftermiddags? Om jag nu så gärna ville bli vän med henne igen, varför undvek jag henne? Svaret var enkelt. Jag var sur på henne, hur otillåtet det än var. Det var ju sjukt själviskt, jag var den som började. Men känslor är inte så logiska alltid. Eller så var det precis vad det var, och mina tankar var alldeles skruvade. Det kan man ju inte veta, ens tankar är ju det enda man vet. Hur ska man då veta om de är logiska?

”Viola? Viola, stanna!” skrek någon bakom mig. Jag förstod direkt att det var Elvira. Jag ökade takten för att slippa prata med henne. Hon började springa, så det gjorde jag också. Det var ganska meningslöst, jag har aldrig varit snabb. Hon hann ikapp mig på bara några sekunder.
”Prata med mig, snälla Viola.” jag svarade inte, utan stirrade bara ner i asfalten och låtsades att en gammal cola-burk var väldigt intressant. ”Ok, lyssna bara då. Jag vet att jag varit en idiot, men erkänn att jag hade anledning. Saken är den att jag verkligen ångrar mig. Snälla, kan du inte svara mig?” Jag försökte verkligen, men det var omöjligt att få ett ljud över mina läppar. Vad skulle jag säga? ”Du, jag... förlåt.” fick jag till sist fram. Sedan vände jag mig om och började springa igen. Den här gången följde hon inte efter mig. Jag skulle prata med henne, när jag var redo. Det skulle jag verkligen, senast nästa vecka, lovade jag mig själv. Jag behövde bara förbereda mig lite först. Det skulle gå bra, Elvira bets inte. Hon verkade ju faktiskt vilja ordna upp saker och ting igen, och att bitas var ju inte smartaste sättet. Det fanns inget att vara orolig för.

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)

BlackDream - 10 apr 09 - 13:00

Jättebra!

jag_gillar_z - 5 apr 09 - 12:25- Betyg: