Saving the ones that you love. [Supernatural-ff] 3 |
”And they found her on the bathroom floor. And her- her eyes. They were gone.”
Charlie satt på en parkbänk med Cecilias arm runt henne tröstande när Charlie grät. Det var nästan ingen ute utom dom i parken men ibland kunde någon enstaka hundägare gå förbi med sin hund och kasta medlidande ögon på Charlie som om dom visste vad som hade hänt. Men dom hade inte en aning. Dom visste inte att Charlies kompis Jill hade fått sina ögon borttagna av något andligt monster.
”I´m sorry”, sa Sam och visade äkta medlidande.
”And she said it”, sa Charlie och Dean gav sin partners menande ögonkast. ”I heard her say it. But it couldn’t be because of that. I’m insane, right?”
“No, you’re not insane”, sa Cecilia lugnt och mjukt till henne.
”Oh God, that makes me feel so much worse”, sa Charlie och snyftade.
“Look. We think something’s happening here. Something that can’t be explained”, försökte Sam att förklara medan Charlie tittade oförstående upp på honom.
“And we’re gonna stop it but we could use your help”, sa Dean sen när han trodde at hon hade smält det hela.
Charlie såg ut att överväga det hela men nickade sen bestämt på huvudet.
Charlie öppnade fönstret och Sam kryper igenom och Dean kastar honom väskan full med viktiga saker och kryper själv igenom. Han räcker en hand åt Cecilia och hjälper henne igenom. Hon ler tacksamt och går över till Sam som gräver i väskan.
Rummet är väldigt tjejigt har flera bokhyllor med foton, böcker och smink. Cecilia börjar smått bara titta igenom fotografierna och hon ser flera kort där tre flickor är tillsammans på; Jill, Donna och Charlie. Dom ler och ser så oskyldiga ut att det nästan värker i Cecilias hjärta. Ett sånt liv vill hon ha fast hon aldrig skulle erkänna det, ovetande om det onda som existerade i världen. Dean kommer och ställer sig bredvid henne och tittar också på fotona.
Just när han tänker säga något så börjar Sam prata så att Cecilia och Dean vänder sin uppmärksamhet på Charlie.
”What did you tell Jill’s mom?”
“Just that I needed some time alone with Jill’s pictures and things”, sager Charlie och tittar oförstående på Sam när han tar upp någonting från väskan och Dean som går och täcker fönsterna med gardinerna. ”I hate lying to her.”
”Trust us, this is for the greater good. Hit the lights”, sa Dean åt Charlie och hon gick och släckte lamporna.
Det blev nästan kolmörkt i rummet och Charlie gick över till Cecilia. ” What are you guys looking for?”
”We’ll let you know as soon as we find it”, sa Cecilia tröstande och hon kunde förstå varför Charlie var upprörd.
Främlingar för henne letar igenom hennes döde kompis rum. Inte någonting som hände varje dag.
Sam har en videokamera i handen och räcker den till Dean. ”Hey, nightvision.” Dean slår på det. ”Perfect.” Kameran är riktad mot Dean och han gör en pose.
”Do I look like Paris Hilton?”
“Yes, you have anorexia and are a stupid blonde”, kommer det ut från Cecilias mun innan hon hinner tänka och hon slår skrattande over sin mun, till och med Charlie skrattar kort. Dean gör en grimas åt Cecilia och följer med Sam som har öppnat Jills garderobsdörr och filmar spegeln.
Cecilia kan inte undgå att se att Jills garderob är full med märkes kläder när ljuset slår mot kläderna från videokameran. Ibland ville Cecilia också ha en ordentlig garderob med fina kläder och inte bara stryktåliga kläder.
”So I don’t get it. I mean…the first victim didn’t summon Mary, and the second victim did. How’s she choosing them?” frågade Sam.
“Beats me”, svarade Dean.
Sam stänger garderobsdörren och Cecilia har lust att öppna den igen bara för att få titta på kläderna och önska att det var hennes.
”I want to know why Jill said it in the first place”, sa Dean och vände sig i det mörka rummet mot Charlie som skruvade på sig besvärat.
”It’s just a joke.”
”Yeah well somebody’s gonna say it again, it’s just a matter of time.”
Cecilia lade en medlidande hand på hennes axel när Charlie såg smått förstörd ut över Deans kommentar. Verkligen en bra sak att säga när en person just har förlorat hennes bästis. Way to go, Dean!
”Hey”, sa Sam och fångade alla tres uppmärksamhet. ” There’s a black light in the trunk, right?”
Sam kommer in i det vanliga rummet bärandes på spegeln, försiktigt lägger han ner den på Jills säng med baksidan uppåt. Dean kastar ljuset som Sam ville ha och Sam fångar den lätt i luften. Med ena handen river han sen av det bruna hårda pappret som är på baksidan av den vita spegeln och drar ljuset över spegeln. Cecilia undrar vad han håller på med men just som hon tänker fråga så ser hon vad han hade letat efter.
Det var ett handavtryck och två ord. ”Gary Bryman.”
”Gary Bryman?” frågade Charlie och såg på Sam.
”You know who that is?”
“No.”
Medan killarna hade letat fakta om Gary Bryman efter dom hade varit i Jills rum hade Cecilia farit till Sara med mat eftersom dom inte hade någon mat i rummet och hon antog att Sara nu skulle vara vrålhungrig. Hon hade haft rätt. Så fort hon hade kommit in till rummet hade Sara bokstavligen kastat sig på påsen och slitit den ur Cecilias grepp för att sedan slänga i sig maten. Cecilia hade tittat roat på när Sara hade ätit. Om någon hade en aptit så var det Sara.
”Full now?” frågade Cecilia flinandes och Sara räckte ut tungan. ”Childish now?” Ännu en gång räckte Sara ut tungan och Cecilia skrattade. Någon sekund senare duckade hon under sängen på grund av att en kudde kom med hög fart mot hennes huvud.
”Why wont you let me hunt with you?”
Det kändes som om dom hade haft den här diskussionen alldeles för många ganger och Cecilia var allmänt less over att förklara att Saras liv betydde mer för henne än hennes eget och att hon gjorde allt hon kunde för att skydda det. Då kunde man inte ta med Sara på jakter som Cecilia inte hade en aning om vad det handlade om. Det funkade inte så.
”Because I don’t want you killed!” sa Cecilia argt och bäddade hennes sang.
En sak som Cecilia gjorde när hon var sur var att städa. Självklart var det bara Sara som kunde få igång henne att städa ordentligt och nu var Cecilia inne på Saras säng och hon kastade hennes skitiga kläder i en hög vid det högra hörnet av det livlösa rummet.
”I wont get killed, I can fight on my own! I’m not a baby, so stop treating me like one!”
“Oh really? You could fight your dad then?”
Sara såg ut som om hon hade fått ett slag i ansiktet och Cecilia ångrade sig genast. Att ta upp Saras pappa var en öm punkt. Både för Cecilia och Sara. Sara för att hennes pappa hade varit henne torterare, för Cecilia för att allt hon helst ville göra i denna värld var att döda honom. Men det var fel. Han var en människa och Cecilia dödade inte människor.
”Well, its not like you could fight him too.”
Cecilia vände sig mot Sara barskt medan hon hade en halvt ihopvikt tröja i famnen.
”That’s different.”
”How’s it different?”
Dörren blev bankad på och Cecilia gick irriterad mot dörren och sket i alla säkerhetsåtgärder. Där ute stod Dean och Sam, dom visste att dom hade kommit in på något privat men just nu brydde sig varken Cecilia eller Sara. Cecilia lämnade bara dörren öppen och killarna klev tveksamt in i rummet.
”Because I don’t want to be a murderer, I don’t want to go to prison because of him. Do you really want me to go and kill your father because you don’t think that I care about you, ok, then I will do it!”
Sam såg ännu tveksammare ut och han sneglade på dörren varannan sekund. Dean däremot såg någorlunda avslappnad nu och satte sig i Cecilias nybäddade säng för att titta på grälet.
”I don’t want you to kill him, I just want to be a part of this!” sa hon och gjorde gester mot Dean och Sam.
“Fine! Be a part of it, but not under my watch, when this case is solved you can leave with the guys and die.”
“Now you are just stupid, you will not die!”
“You think that they can watch you every step you make? Its far to DANGEROUS, why can’t you understand that? Do you really have a death wish? Fine! Go get killed.”
Tjejerna stirrade ut varandra tills någon av dom gav upp. ”Fine!”
”Fine!”
”Sara”, började Sam och tittade mellan tjejerna. ”I think that Cecilia is right, this is far to dangerous for you.”
“Shut the fuck up!” sa Sara och chockade alla tre.
Sara svor inte mycket, nästan aldrig. Hon var ytters religiös precis som Cecilia. Men till skillnad från Sara så svor Cecilia vareviga dag och Sara var tvungen att be henne att sluta svära.
Cecilia skakade bara på huvudet och tittade sedan på pojkarna.
”Lets go”, sa hon och tog sin ytterjacka i farten.
”I’m going with you, guys”, sa en röst som fick Cecilia att vända tillbaka på en gång och stirra på Sara.
Hon kunde lära sig att allt inte var en dans på rosor, men åt andra sidan kunde hon lika gärna dö. Det var något Cecilia inte ville och nu slet hon sig sönder mellan sina egna argument. Hon grymtade fram ett ”fine” och gick ut till Deans Impala och satte sig tjurigt i framsätet. Hon visste att Dean skulle köra och hon vägrade just nu sitta i baksätet med Sara ifall hon nu bestämde sig för att följa med.
Dean kom och satte sig bredvid Cecilia och han tittade oroligt på henne.
”Are you ok?”
Cecilia blängde på honom. ”Yeah, just peachy.”
”I know you want to protect Sara but she need to know how to handle herself.”
“No, she need to be protected”, sa Cecilia trotsigt tillbaka.
Det här var en diskussion som Cecilia verkligen inte ville ha, allra minst med Dean.
”How is she supposed to defend herself?” Han försökte argumentera emot henne och hon uppskattade det inte.
“She won’t have to, because she won’t get hurt as long as I am watching her.”
“Cecilia”, sa Dean och Cecilia kunde inte förneka att hon gillade hur han sa hennes namn men hon skakade snabbt av det. ”I don’t think you understand.”
”No, I don’t think you understand! Did you find her in a pool of blood the first time you saw her? Did you see all of her bruises every time you visited her every now and then in seven months and her telling you that she just was clumsy and believing her? Was it you who saw her get beaten the life out of her before you could rescue her? Was it you who was in the hospital waiting for her to wake up from her coma after that fight? Was it you who couldn’t protect her enough to keep her dad from finding her over and over again? You didn’t watch her die pieces for pieces everyday a whole year; you didn’t see the blanc facial express she wore for two years. You don’t understand and you don’t know, and you’ll never will.”
Det kändes som en tung sten lättade från Cecilias bröst när hon hade fått ut allt hon hade sagt. Men ändå hade hon inte sagt allt. Att Sara hade varit i koma i tre veckor visste bara Cecilia. Cecilia hade förbjudit läkarna att berätta för Sara att hon hade varit i koma och Sara hade ändå inte koll på datumet eftersom hon inte hade sådana privilegier.
Dean satt bara där tyst i vad som verkade flera minuter. Cecilia försökte envist torka bort tårarna som sakta kröp nerför kinderna. Hon kände en hand läggas på hennes arm och Dean drog in henne till en kram. Först var hon bara stel i kramen men sen lät hon sig en gång för att få vara svag.
”I can’t do it, I can’t watch her die. I just can’t!” När det kändes som om allting var ute så snyftade hon en sista gång och tittade upp i Deans gröna ögon. ”She can never know.”
Han såg ut att tänka på det och sedan nickade han. ”Sam is staying here with Sara while you and I are going to call a Mr. Worthington to ask about a mirror that you want.”
“A mirror?” sa Cecilia medan Dean nickade och körde ut från parkeringen. ”Well before that, do please explain what is going on.” fortsatte hon och tog emot mobilen som Dean räckte henne. Hon kände igen den, mobilen var Sams. Dean började att förklara vad dom trodde hände. Att det var en Mary Worthington som hade blivit mördad framför en spegel i Indiana med utskurna ögon.
“Oh really? Ah that’s too bad Mr. Worthington. I would have paid a lot for that mirror. Okay, well maybe next time. All right, thanks” sa Cecilia och lade ner mobilen i knät.
“So?” frågade Dean och tittade mellan vägen och henne.
” So that was Mary’s brother. The mirror was in the family for years, until he sold it one week ago to a store called Estate Antiques. A store in Toledo.”
”So wherever the mirror goes, that’s where Mary goes?”
“Her spirit’s definitely tied up with it somehow”, sa Cecilia och tittade på Dean lite längre än vad hon menade för att han tittade tillbaka på henne och dom höll ögonkontakten i någon sekund innan hon tittade fram och Dean tillbaka på vägen.
“Isn’t there an old superstition that says mirrors can capture spirits?” frågade Dean och han hoppades att Cecilia visste ifall det fanns.
“Yeah there is. Yeah, when someone would die in a house people would cover up the mirrors so the ghost wouldn’t get trapped”
“So Mary dies in front of a mirror, and it draws in her spirit.”
“Yeah but how could she move through like a hundred different mirrors”, sa Cecilia frustrerat. Borde dom inte hålla sig till en och samma spegel? Det lät så mycket mer rimligt.
“I don’t know, but if the mirror is the source, I say we find it and smash it”, sa Dean leendes.
Cecilia förstod att Dean gillade att slå sönder saker mer än vad han skulle erkänna.
”Yeah”, sa Cecilia och ryckte till när knäet började vibrera. Dean flinade och Cecilia gav honom en ond blick när hon svarade i mobiltelefonen. ”Hello, it’s Cecilia.” En ljus kvinnoröst pratar upprört i andra änden vilket för Cecilia att inta ett ansiktsuttryck av bekymmer. ”Charlie?”
Dom är tillbaka på motellet med Charlie med sig. Dom har bett henne att inte öppna sina ögon eftersom att Donna hade sagt Bloody Mary tre gånger och hon hade visat sig för Charlie. Hon grät och Snabbt bad Cecilia och Dean dom två andra att täcka för alla blanka ytor där man kunde spegla sig. Tillslut var rummet mörkt och alla ytor var täckta.
Sam gick sakta fram till Charlie och sätter sig bredvid henne på en av sängarna.
”Hey, hey it’s ok. Hey, you can open up your eyes Charlie. It’s okay, all right.”
Charlie tittar sakta upp och man kan se skräcken tydligt i hennes ansikte. Omedvetet så driftar Sara närmare Cecilia och Cecilia lägger en beskyddande arm runt Sara. Båda hade glömt bort bråket för tillfället och just nu var dom tvungen att ha varandra.
” Now listen. You’re gonna stay right here on this bed, and you’re not gonna look at glass, or anything else that has a reflection, okay? And as long as you do that, she cannot get you.” Fortsätter Sam och tittar Charlie i ögonen som sväljer hårt och ljudligt.
“But I can’t keep that up forever. I’m gonna die, aren’t I”, sa Charlie och rösten sprack vid slutet.
”No. No, not anytime soon.”
Dean sätter sig på den andra sedan och Cecilia ser hur oroad Dean är. Det smittas av på Cecilia. Vad skulle hända ifall dom inte skulle kunna få bort Mary? Skulle fler människor dö?
”All right Charlie. We need to know what happened”, sa Dean mjukt.
“We were in the bathroom. Donna said it.”
“That’s not what we’re talking about. Something happened, didn’t it? In your life…a secret…where someone got hurt. Can you tell us about it?”
“I had this boyfriend. I loved him. But he kind of scared me too, you know? And one night, at his house, we got in this fight. Then I broke up with him, and he got upset, and he said he needed me and he loved me, and he said “Charlie, if you walk out that door right now, I’m gonna kill myself.” And you know what I said? I said “Go ahead.” And I left. How could I say that? How could I leave him like that? I just…I didn’t believe him, you know? I should have”, Charlie började storgråta igen och begravde huvudet i knäet.
Dom lämnade Sara med Charlie för att ta hand om henne. Dom ville inte lämna Charlie ensam och dom körde ut med bilen i det gråa vädret. Efter bara någon minut började det regna och medvetet så saktade Dean ner farten några pinnar. Cecilia himlade med ögonen.
“You know her boyfriend killing himself, that’s not really Charlie’s fault”, sa Dean efter ett tag.
“You know as well as I do spirits don’t exactly see shades of gray, Dean. Charlie had a secret, someone died, that’s good enough for Mary.”
“I know.”
“You know, I’ve been thinking. It might not be enough to just smash that mirror”, sa Cecilia efter en stund som fick både Sam och Dean att titta bak, dock bara Dean en kort sekund innan han koncentrerade sig på vägen igen.
“Why, what do you mean?” frågade Dean.
“Well Mary’s hard to pin down, right? I mean she moves around from mirror to mirror so who’s to say that she’s not just gonna keep hiding in them forever? So maybe we should try to pin her down, you know, summon her to her mirror and then smash it.”
“Well how do you know that’s going to work?” frågade Sam
“I don’t, not for sure”, erkände Cecilia och rynkade på pannan.
Självklart var inget säkert. Men det var bara en tanke som hemsökte henne hela tiden nu.
“Well, who’s gonna summon her?” frågade Dean och han rynkade också på pannan.
“I will. She’ll come after me”, sa Sam bestämt.
“You know what, that’s it.” Dean körde hastigt över bilen till sidan och stannade den. “This is about Jessica, isn’t it? You think that’s your dirty little secret that you killed her somehow? Sam, this has got to stop, man. I mean, the nightmares and calling her name out in the middle of the night—it’s gonna kill you.” Cecilia kände sig som en inkräktare på det här private samtalet. Hon ville gå ut ur bilen men när hon rörde sig gav Dean henne en blick som beordrade henne att stanna. ”Now listen to me—It wasn’t your fault. If you wanna blame something, then blame the thing that killed her. Or hell, why don’t you take a swing at me? I mean I’m the one that dragged you away from her in the first place.”
Sam tittade ursäktande på Cecilia innan han talade. ”I don’t blame you.”
”Well you shouldn’t blame yourself, because there’s nothing you could’ve done”, sa Dean bestämt och Cecilia såg hur hans knogar som var runt ratten vitnade varje sekund.
“I could’ve warned her”, smärtan i hans röst och ansikte var så uppenbart att Cecilia ville räcka ut en hand åt honom för att trösta. Men hon förstod inte. Hon förstod inte hans smärta.
Själv hade hon aldrig haft några riktiga föräldrar bara en vän till familjen som hade tagit hand om henne. Hennes föräldrar hade som sagt dött när hon hade varit femton, men dom hade aldrig riktigt varit inne i bilden. I hela sitt liv hade hon kanske träffat sin föräldrar ett tjugotal gånger och då var det på födelsedagar eller då dom behövde information som vännen till familjen hade. Vännen till familjen hade lärt henne att slåss och att kunna försvara sig själv och allt hon nästan kunde. Han var som en pappa åt henne och hon kunde föreställa sig hur mycket hon skulle sakna honom ifall han dog. Just nu var han i norra Amerika och körde själv runt för att rädda så mycket människor han kunde. Även fast hon älskade honom så älskade hon inte honom lika mycket som hon älskade Sara. Sara var hennes familj, hon var hennes mamma, pappa och syster.
”About what? You didn’t know what was gonna happen! And besides, all of this isn’t a secret, I mean I know all about it. It’s not gonna work with Mary anyway.”
“No you don’t.”
Dean såg förvirrad ut och Sam log ett glädjelöst leende. Cecilia var själv förvirrad i allt det här. Hon förstod inte ett dugg av vad dom pratade om.
“I don’t what?”
“You don’t know all about it. I haven’t told you everything”, sa Sam och tittade ut på vägen för att slippa se Dean i ögonen.
“What are you talking about?”
“Well it wouldn’t really be a secret if I told you, would it?”
Förvåning kom över Deans ansikte med sedan såg han bestämd ut.
“No. I don’t like it. It’s not gonna happen, forget it”
“Dean that girl back there is going to die unless we do something about it. And you know what? Who knows how many more people are gonna die after that? Now we’re doing this. You’ve got to let me do this.”
Dom var framme vid affären och Dean lyckas bryta upp låset och alla kliver snabbt in. Cecilia stönar när hon ser alla speglar och Dean gör detsamma och mumlar någonting som hon inte hör. Hon tar emot en bild på Mary och spegeln som Dean räcker henne och hon börjar gå runt för att leta efter spegeln.
Det är mörkt i affären men hon kan urskilja så pass mycket att hon i alla fall kan se vars hon går och så att hon ser speglarna. Hon ser en antik spegel som hon tycker är ursnygg och hon vill ha den. Den oval rund som ett ägg och har guldkanter som skapar en ros längst upp och ner.
Dean och Sam pratar och tillslut ropar dom på Cecilia och hon skyndar sig dit så snabbt hon kan utan att he sönder någonting. Han står med fotot för att urskilja så att det är rätt spegel.
”That’s it”, suckade Dean. “You sure about this?”
Sam suckade också. Vad fan var det här? En sucknings tävling eller? Vem som kunde sucka högst och mest gånger. Sen började det.
”Bloody Mary. Bloody Mary”, han tittar på Dean och ger honom en osäker blick men sväljer sedan och tar till mod för att titta på spegeln. ”Bloody Mary.”
Ett ljus skiner in genom affärens fönster och Dean tittar på oroligt på Cecilia som genast drar ut Dean genom dörren ut till parkeringen. Sam tar upp en kofot och gör sig beredd.
”We´ll go check that out. Stay here, be careful. Smash anything that moves”, sa Dean just innan vi gick ut. Där ute står ett antal polismän med dragna vapen. ”Crap.”
”Hold it”, sa en polis med draget vapen.
”Woah guys, false alarm, we tripped the system”, sa Dean och höll upp armarna.
”Who are you?” frågade polisen fortfarande misstänksam.
”I´m the boss´s kid and this is my girlfriend”, sa Dean och nickade mot Cecilia som log lite mot polisen.
”You’re Mister Yamashiro’s kid?”
Helvete! Tänkte Cecilia. Alltid denna otur. Dean såg ut att vara utan ord så Cecilia hoppade snabbt in i ordcharaderna.
”He was adopted”, sa Cecilia och nickade mot Dean som nickade medstämmande.
”Like she said, I was adopted.”
“Yeah”, sa polisen och gick fram för att se ifall han hade några vassa föremål eller vapen på sig. En till gick fram till Cecilia och började känna på henne. Han klämde mest och hon kände sig oerhört äcklad. Dean såg det och han bestämde sig snabbt.
”You know, I just—I really don’t have time for this right now”, sa han och slog till en av poliserna medan Cecilia knäade sin polis i skrevet och slog till honom så han föll till marken avsvimmad. Dean slog till den andra med en backhand och slog till polisen framför han igen. Dom dunsar också ner på marken och snabbt ger dom varandra en high five innan dom kommer ihåg Sam som är där inne.
Med panik rusar dom in och ser Sam stirrar in i spegeln med blod som rinner ut från hans ögon. Dean tvekar inte en sekund, utan han lyfter upp kofoten som Sam har tappat och slår sönder spegeln. Han rusar sen över till Sam och böjer sig snabbt ner på knä.
”Sam? Sammy?” skriker han åt Sam och skakar på Sam.
”Its Sam!” sa Sam och Cecilia ler när Sam flinar.
Hon går över till dom och tittar förskräckt över blodet som fortfarande rinner lite från hans ögon. ”Oh god, are you ok?”
”Uh, yeah.”
”Come on, come on”, sa Dean och sliter upp Sam så att han står på två fötter.
Han sätter Sams arm runt hans huvud och dom tre börjar gå ut. Cecilia tittar bara bakåt en gång till för att se alla glassplitter som är på golvet för att göra en kommentar när hon ser att Mary kryper ut från spegeln á la Samara i the ring.
”Guys”, sa Cecilia och hon fåt pojkarna att också titta bakåt.
Hon kryper över glaset mot dom och alla tre faller mot marken. Smärtan Cecilia känner i ögonen gör så ont att nästan själv vill klösa ut dom så att det ska försvinna.
”Fuck”, svär hon när hon känner hur blodet rinner från hennes ögon.
Dean tar tag i en hel spegel och sätter den framför sig. Mary ser sig själv i spegeln och en röst börjar prata.
”You killed them! All those people! You killed them!”
Mary börjar kvävas till döds och smälter ner till en pöl av blod. Spegeln som Dean håller i kastar han iväg och glaset splittras och flyger över golvet. Sam vänder sig mot Cecilia och torkar bort blodet under hennes ögon medan hon gör detsamma på Sam. Dom ger varandra ett leende och rycker på axlarna som om att det var lätt som en plätt.
”Hey, guys?” Deans röst fyller i den tysta stämingen och Cecilia tittar på honom. Han ler kaxigt och Sam säger ett “Yeah?”. ” This has got to be like…what? 600 years of bad luck?”
Både Sam och Cecilia skrattar mjukt och Dean hjälper Cecilia upp. Hon ler mot honom och sätter mjukt sina tummar under hans ögon och torkar bort blodet. Han ser förvånad ut över denna gest men hon ler bara mot honom och går ut till bilen och dom tre fortfarande sovande poliserna.
En timme senare sitter alla fyra i bilen plus Charlie och dom håller på att släppa av henne utanför hennes hem. Hon tackar dom alla hela tiden och hon ger en kram åt Sara. Cecilia ler åt detta, det verkar som om Sara har kommit närmare Charlie. Det är Cecilia glad för.
”So this is really over?” sa Charlie och tittar på alla i bilen.
Dean nickar. ”Yeah, its over.”
“Thank you”, säger hon kanske för den sjätte gången och Sara skrattar.
Sen tittar Sara snabbt på Cecilia och ger henne ett prövande leende. Men innan Cecilia hinner göra någonting får hon en kram av Charlie som sen kliver ut ur bilen. Sam följer med ut och Cecilia ser hur dom pratar.
Dean vänder sig mot Cecilia och ler krokigt. ”How about I take up on that offer now?”
“How about you drive me and Sara here to the motel and Sam research about the phrase and then Sara and I will leave you boys to do what you want to do.”
Dean skakar på huvudet. “How about some when in between all that you and me…”
“DON’T WANT TO HEAR”, skriker Sara och Dean verkade totalt ha glömt bort Sara för han tittar förvirrat på Sara och sätter sig sedan rakt och tittar tyst framåt.
Cecilia ler för sig själv och blinkar mot Sara sen som ler stort tillbaka.
Sam klev in i bilen igen och Dean vände sig mot Sam.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | Angelica22 - 17 dec 08 - 12:41- Betyg:  | | helt jätte bra igen =) | | cissilarsson_ - 19 nov 08 - 18:25- Betyg: | | Jävligt bra!:D |
|
|
|
