- Kärlek, lögner och bekymmer.. del 7 |
Del 7 här nu då :) hoppas ni gillar den, kommentarer uppskattas. Inga smygläsare tack.
- Snälla, hjälp mig någon! Bebisen kommer, skrek jag och höll mig om magen. Det värkte, sparkade och slet. Jag kunde knappt andas och alla jag kände bara försvann bortfrån mig, ensam föll jag ner på det kalla golvet och mörkret föll tätt över mig. Suckande och stönande försökte jag kliva upp till det lilla ljus vart de andra hade försvunnit. Paniken inom mig växte i bröstet och bebisen ville ut, vattnet gick och jag skrek allt jag kunde. Men ingen kom för att hjälpa mig..
- Aaah! Jag satte mig upp i sängen och höll mig för bröstet, hjärtat dunkade snabbt. Varför drömde jag sådana hemska mardrömmar? Jag ryckte till när telefonen började ringa. Hela kroppen darrade när jag långsamt sträckte mig efter telefonen, jag pustade ut och drog ett darrigt andetag före jag svarade.
- Hej. Hälsade jag och kastade en snabb blick på klockan, kvart före tolv. Hade jag sovit så länge? Varför hade ingen väckt mig?
- Hej älskling! Hur är det? Den välbekanta rösten i luren fick mig att slappna av. Brad. Den bäste killen i världen.
- Bra tror jag.. Mumlade jag som svar och gäspade.
- Okej, kan jag komma förbi en stund? Måste bara visa en grej åt dig! Sa Brad och lät ivrig på rösten, jag nickade på huvudet och himlade på ögonen. " Dummer, han kan ju inte se vad du gör med huvudet!" tänkte jag.
- Javisst, vi ses om en stund. Sa jag och log automatiskt.
- Japp, hej då gullet! Sa han och lade på, jag reste mig vingligt upp ur sängen och kände illa måendet i magen. Jag gick till badrummet, tvättade av mig, kastade upp när jag mådde illa och gick sedan till rummet för att klä på mig en röd urringad tröja och svarta mjukisbyxor, sedan sminkade jag mig och lade ett diadem i håret.
När jag var klar gick jag till köket för att få i mig lite mat, Sylvia satt vid matbordet när jag kom. Hon tittade på mig och log trött.
- Mår du illa fortfarande? Frågade hon, jag nickade på huvudet och öppnade kylskåpet, dagens frukost fick bli lite juice och två köttbullar. Sylvia tittade med rynkad panna på min så kallade frukost.
- Börja inte klaga.. Mumlade jag och tog en tugga av köttbullen som var torr.
- Det där är ju ingen riktig frukost. Nu när du väntar barn måste du ju ha mera näring för att orka. Sa Sylvia ändå, jag blängde på henne.
- Tyst, nämn inget om graviditeten! Sa jag högt och la in halva köttbullen i munnen och drack juice. Sylvia bara skakade på huvudet, mumlade något ohörbart och reste sig uppfrån köks stolen, hon lade ifrån sig kaffe koppen och gick till sitt sovrum med en sista blick på mig.
Efter att jag hade ätit upp den sista köttbullen och druckit lite juice, gick jag ut och stå på trappan. Vinden drog i mitt hår och jag andades in den friska luften. Jag slöt ögonen och bara njöt, lite av höstens solstrålar värmde smått mot min kind och jag log trött. Jag öppnade ögonen och tittade på trädens alla färger, de småa fåglarna som flög runt och försökte hitta den sista maten före vintern. Jag drog djupa andetag, försökte fånga upp alla dofter från hösten. Plötsligt hördes bil ljud på avstånd, jag vände blicken mot vägen och såg en bekant bil komma körandes. Brad. Jag log och gick honom till mötes.
- Hej! Så du är ute och vandrar. Skrattade Brad när han steg ut ur bilen, jag fnissade och lade armarna omkring honom. Brad besvarade kramen, tog mig mjukt i handen och så gick vi in i huset. Vi gick till mitt rum, satte oss nerpå sängen, jag lade på lite musik och stängde dörren. Brad tittade ivrigt på mig, hans ögon glittrade och ett lyckligt leende lekte på hans läppar.
- Så, vad var det du skulle visa? Frågade jag och kände nyfikenheten växa. Brad skrattade lågt, lade armen under tröjan och drog fram ett tidningsblad.
- Detta älskling, är våran framtid. Sa han nöjt, jag höjde frågande på ögonbrynet. Ett tidningspapper? Som framtid?
- Vad? sa jag bara och lade huvudet på snett. Brad log och vecklade upp tidningspappret, han letade med pekfingret efter något och visade mig sedan. jag läste snabbt vad det stod. Lägenhet till salu, fyra rum och kök. Jag läste priset på huset, inte så värst dyrt och inte så långt från mig. Men ändå kände jag mig förvirrad och förvånad.
- Menar du att vi ska flytta? Viskade jag frågande och drog mig bakåt lite grann, Brad lade tidningspappret brevid sig och tittade hoppfullt på mig. Hans ögon tittade osäkert på mig.
- Jag vet att du är ung och att du har skola fortfarande, men det är ju en så himla bra chans. Jag vill ha en framtid med dig, Jenna. Och nu när du ska få barn...Sa Brad men jag avbröt honom.
- Vänta nu! Vem har sagt att jag ska föda barnet? Tänk om jag vill göra abort? Jag märkte att jag nästan skrek högt och tystnade, jag sjönk ihop på sängen och suckade.
Vi var tysta båda två, Brad reste sig upp ur sängen, tog tidningen med sig och tittade bekymrat på mig.
- Om det är det du vill så.. Mumlade han sorgset, han öppnade dörren och gick ut ur rummet. Jag ville ropa efter honom, men orden fastnade i halsen och jag ville springa efter honom men benen lydde mig inte. Så, kvar satt jag, med tårar som börjat rinna nerför kinderna och tankar som snurrade runt i huvudet.
Jag hade verkligen sårat honom, han hade varit så lycklig och hoppfull, och så kommer jag och nästan skriker på honom.
Hur kunde jag göra så? Hur kunde jag vara så elak? Vad tänkte jag med egentligen? Krossar andras drömmar, fast man själv vill detsamma.
Jag kanske inte var redo för ett stadigt förhållande och inte heller att få barn. Kanske jag var ett barn, jag var ännu barnslig av mig...
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | Alvinnea - 18 nov 08 - 16:16- Betyg:  | bra!! Mejla när nästa del är ute!
Kramizzar!! | | sandruskapuska - 18 nov 08 - 13:09- Betyg: | | stackarn :S <3 |
|
|
|
