Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

katt som jag.

Jag står vid sandsluttningen och låter mina ögon kika emellan det vassa gräset för att se de vackra blå havet.
Vid den här årstiden får man en känsla av att havet stirrar på en,
kanske är det för att den förbereder sig för en hård och kall vinter.
Jag ställer mig själv frågan om havet har känslor?
Om den kan frysa precis som jag?
Min glansiga silvergråa päls blir en aning tjockare för varje dag som går.
Men har havet samma förmåga att stänga ute värmen precis som jag?
Jag känner stor sympati för havet.
Plötsligt inser jag att jag inte är ensam här...

Jag ligger och värmer mina tassar vid bänken som ligger ett stenkast ifrån fyren,
fyren som inte verkar ha några sorts känslor alls.
Fyren som bara står där rakt upp och ned år efter år.
Då jag hör glada skratt ifrån stranden,
jag beger mig då ifrån min trygga plats under bänken för att se efter vilka som är där nere.
Det är alltid lika underhållande att sitta och glimta ner på människorna.
Det är nästan lika underhållande som det är tragiskt,
tragiskt för att de aldrig verkar ha några bekymmer och underhållande för att de alltid är lika ointelligenta..

Ikväll är det en vacker kväll, kylan är på väg med stora steg och luften är frisk.
Solen gömmer sig i horisonten och snart kommer man enbart att se lampan ifrån fyren lysa.
Jag vågar inte visa mig.
Folk tror alltid det värsta om sådana som jag, men jag klandrar dem inte.
Dem kallar mig ofta för den ilskna, den elaka, den sura katten.
Kanske för att jag hellre skyggar tillbaka än att gå fram och hälsa.
Kanske för att jag inte riktigt tycker om tanken att känna mig som en myra i sällskapet.

Den enda människan jag egentligen någonsin haft kontakt med var den där mannen,
som dök upp som en vårvind efter vintern.
Han gick lite periodiskt, men eftersom jag inte kunde fråga så undrade jag inte varför.
Det var längesedan nu.
Men tanken om vad som hänt med mannens ben är någonting som fortfarande kan stjäla min nattsömn om nätterna.
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)
Nippi - 11 apr 06 - 18:59- Betyg:
tycker jag med!!
vattendroppe - 3 apr 06 - 03:39
Väldigt bra skrivet!
kul att läsa någon som skriver ur ett annat perspektiv.
_mos_ - 3 apr 06 - 02:05- Betyg:
fin text!!

det får en att undra lite

Skriven av
gunnarsutter
3 apr 06 - 01:50
(Har blivit läst 109 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord