Hon stirrade på sina såriga händer och sina sönderbitna fingrar- och naglar. Hon försökte gå tillbaka, och minnas. Minnas hur hennes händer sett ut förr, hur hela hon sett ut förr. Men minnet var blockerat. Hon tog ett snett steg med sina röda, nakna fötter och tittade på spegeln som var söndermålad. Varje liten gömma var täckt med svart färg.
”Bit, bit, bit”. Sa en röst. Hon slog sig själv.
Tårarna började komma, hon sprang och gömde sig. Gömde sig för rösten.
”Död, död, död”: Fortsatte rösten.
Hon tittade fram från sitt gömställe och slog i luften.
”Rädd. Du är feg. Du är rädd för ingenting.” Sa samma röst som förr.
Hon skrek och tårarna blev mer.
Hon var ful, hon var feg, hon kunde ingenting, hon gjorde inget rätt.
Hon var värdelös.
”Att ta självmord är fegt, fegare än dig.” Viskade rösten.
*~
- Lovisa.
- Va?
- Är jag det?
- Är du vad?
Ida gav Lovisa en sur blick.
- Sorry Ida, jag har inte lyssnat. Jag har tänkt på massa annat. Sa Lovisa skuldfullt.
- Jag märker det.
- Är inte han lite konstig?! Frågade Lovisa tyst, efter ett tag.
- Va?
- Nej, inget. Sa Lovisa och ryckte lite med axlarna.
- Jo, vem är konstig? Frågade Ida nyfiket.
- Men han som står där och glor på oss. Sa Lovisa fundersamt.
- Vem? Sa Ida och tittade sig omkring.
- Ja, men han där borta vid det där vita huset.
Ida tittade länge på det vita huset.
- Det är ju ingen där?! Sa Ida och tittade konstigt på Lovisa.
- Jo, men han där. Ser du honom inte?
- Haha, nej. Du är konstig! Sa Ida och skrattade.
Lovisa tittade på mannen som glodde.
Hon blundade och gnuggade sig ömt i ögonen.
Hon öppnade ögonen försiktigt och då var han borta.
Lovisa vek med blicken. Det var säkert bara en inbillning.
Ida studerade Lovisa noga.
- Hur mår du egentligen? Sa hon och drog med läppen.
- Nja, bra. Är bara lite trött. Sa Lovisa och stoppade händerna i sina jackfickor.
Ida log.
- Kom vi går och kollar om skolsköterskan släpp ut Sandra än. Sa Ida snabbt.
- Visst, sa Lovisa och log ett fejkat leende.
Hon vände sig mot det vita huset.
Mannen var inte där.
Hon hade bara inbillat sig.
En svart skugga svepte förbi henne.
- Vem var det? Viskade Lovisa.
- Du måste snacka högre! Sa Ida.
- Eh, jag sa bara att jag hoppades att Sandra var klar hos skolsköterskan.
Ida log smått och gick snabbare.
Det kröp i ryggraden på Lovisa, som det aldrig gjort förr.
Vad var det som höll på att hända med henne?
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) |
TruddieDue_ - 19 nov 08 - 02:41- Betyg:  |
(: asss braa,
:P |
| Phaaail - 18 nov 08 - 10:35 |
jag gillart! :)
mejla? (a) |
| dinmamma - 16 nov 08 - 21:20- Betyg: |
så fint,
vackert.
mwihi,
du skriver bra ((: |
| Aliki - 16 nov 08 - 20:37- Betyg: |
| den var jättebra. kan du mejla när nästa del kommer? |
| gbg_95 - 16 nov 08 - 20:07- Betyg: |
| Jättebra skrivet!!! Vill verkligen läsa en fortsättning:) |
| RowsahKanin - 16 nov 08 - 19:48- Betyg: |
| Whoa. Du skriver verkligen jätte bra, och herregud man blir nästan rädd och inbillar sig en massa saker själv, när man läser det du skrivit.. Men mycket mycket bra, mejla näst. Kramar <3 |
| honheterjenny - 16 nov 08 - 19:24 |
| mejla mig, oja! |
| aspiration - 16 nov 08 - 19:14 |
| just det, mejla mig med ? :D |
| glitterprinsessa - 16 nov 08 - 19:08 |
bra
skriv när nästa är ute |
| hannisch - 16 nov 08 - 19:06 |
skicka mig är den ny är ute, äru söt.
jag gillade den, men gör det längre _*
okej, mejla mej dåva. |
| KiLLPAiN - 16 nov 08 - 19:05 |
| ge mig mer _* |
| aspiration - 16 nov 08 - 18:58 |
läskigt ;S
känner igen mig i vissa delar.. bra! :) |
| Snurrsnurr - 16 nov 08 - 18:57 |
mejla när nästa del kommer (: ?
hoppas att mannen som "inte finns" inte gör henne nått ondt sen oO |
