Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

[11] Nora & Li, sista delen. <--- *

Polisen förhörde oss flera gånger, det var inte verklighet intalade jag mig själv
snart skulle jag vakna upp och Nikki skulle stå där med
sina blonda flätor och hångla upp nån tönt.
jag log när jag tänkte på det.
Det var måndag, första skoldagen på länge,
mamma skjutsade mig dit.
- Komihåg nu, om det är något så finns jag på det här nummret.
Hon gav mig en liten lapp.
- Tack mamma sa jag och steg ut ur bilen.
Jag gick med sakta steg in i byggnaden, flera personer
stirrade på mig och jag kände mig ensam, Li kom och gick vid min sida.
- Hej.
Jag granskade henne, hon hade satt upphåret väldigt fint, vi skulle på
Nikkis begravning efter skollunchen.
- Hej Li.
Vi sa inte så mycket mer, jag kunde se Nikkis kompisar, dem log och skrattade.
Jävla idioter tänkte jag.

Vi gick in i engelska salen och vi kom tio minuter försent
satte mig på den tomma bänken och tittade på stolen där Nikki brukade sitta.
Jag kunde se hur regnet slog ned mot gatan, och hur alla förare körde som galning
för att hinna till jobbet i tid.
Engelska läraren satte sig på huk på andra sidan bänken,
- Hur mår du egentligen? viskade hon.
Jag kunde känna allas blickar i ryggen.
Jag svarade inte och hon fortsatte med lektionen.
- Slå upp sidan trettio i base book!
Sidan handlade om en kärlek berättelse, jag försökte
läsa men kunde inte koncentrera mig. Världen snurrade.


Li
När Li hade berättat om Nikkis död för hennes mamma, hade mamma bara
muttrat och sagt något i stil med att ''hon som var så sliskig''
- Hur kan du ens vara ledsen, dottern min? Tänk allt hon gjorde mot dig,
nu är hon död.
- DU ÄR SÅ JÄVLA KÄNSLOLÖS MAMMA! hade Li vrålat och stängt in sig på sitt rum.
Första gången hon någonsin svurit mot sin mamma.
Anna kom hem till Li och storgrät.
- Nikki är döööööööööööööd! skrek hon.
Båda grät hela vägen hem till Nora.
Sen satt vi i en triangel och sade fina ord om Nikki,
jag kände inte Nikki så bra, men när det var min tur sa jag:
- Nikki var underbar.
Utan att riktigt tänka mig för.
Nu satt jag i skolan, och stirrade på Nora, precis som alla andra.
Hon var verkligen sjukt vacker även när hon mådde dåligt,
lusten att springa fram och krama henne säga att allt ordnar sig växte sig större.
Engelska läraren gick fram till Nora och frågade hur hon mådde.
HUr fan tror du att hon mår?! ville hon fräsa till Läraren.

När hon såg Nora tårögd gick hon och satte sig på stolen bredvid henne,
där Nikki en gång suttit.
Läraren tittade bara, men hindrade mig inte.
Lektionerna gick snabbt och efter lunchen hämtade Annas mamma oss.
- Va fin du är i håret, Li sa hon och log.
- Tack sa jag och rodnade, jag var inte van att få komplimanger speciellt ofta.
Anna sade ingenting, men hennes mamma babblade på, om hur
nära Anna och Nikki stod varann.
- Då är vi framme flickor, vi syns senare.


Nora
Annas mamma var en pratkvarn och jag fick lust att drämma till henne, så jag kunde iallafall få tänka i ro.
Kyrkogården va fin och vi mötte Nikkis mamma och pappa inne i Kyrkan.
Båda grät.
Nikkis mamma gav mig en bamsekram.
- Jag är så glad att ni är här sa hon och granskade oss,
hon hade själv blont hår och var riktigt smal, ung såg hon ut att vara.
Kistan stod där framme och jag blev svag i benen, Li höll mig i handen hela vägen fram.
Alla bad för Nikki.
Själv satte jag mig på knä och bad:
Nikki, jag kan inte tacka dig för allt gott du gjort för mig, jag älskar dig gumman,
rest in peace.

Hela mitt huvud var borta kändes det som, inga ord dök upp.
Li gjorde det mycket bättre än mig.
Även om jag inte känna dig så bra, Nikki, ska du veta att du var världens sötare tjej,
och jag ville gärna lära känna dig mer, du har mitt stöd

Dem bar ut kistan, jag ville gråta men tårarna var slut,
vinden blåste i mitt hår
''Av jord är du kommen, av jord ska du åter varda''
Nu brast jag i gråt, tårarna ville inte ta slut,
hysteriskt började jag gråta och snyfta och Li tryckte min hand.
När begravningen var klar satte jag mig på en sten, och Li satte sig bredvid mig.
- Jag älskar dej Li sa jag
- Jag älskar dej med bästa vän, svarade hon.

I den sekunden kunde jag känna hur hela mitt hjärta log.
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer
Rowsanallen - 22 nov 08 - 13:58
Bra skrivet :)
Men hela berättelsen var lite stökig man fattade inte
om det var nora lr Li som pratade ....
Men det vara bara slut och bra skrivet :)
love_tokio_hotel - 16 nov 08 - 18:31
braa

Skriven av
Hundiz
16 nov 08 - 17:42
(Har blivit läst 113 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord