Hejdå Shazia |
han tar hennes hand och deras munnar nuddar varann
i hennes drömmar
Hon tar och tänder på ett doftljus, format som en blomma
lägger sig i bädden, tittar på den lilla hemgjorda klockan.
05:32
Hennes lilla rum var upplyst, bädden var mysig och hon
ville drömma sig bort.
Hennes namn var Shazia, hennes familj var fattig,
mamman, elinora får verkligen kämpa för att Shazia
ska kunna gå kvar i skolan.. )
Efter några timmar kommer mamma in, hon tittar på
den lilla späda flickan.
- hur länge ska du ligga vaken på kvällarna, jag blir orolig
hon rörde sig inte, skakade bara lite lätt på huvudet.
- kan du inte berätta? bad mamma
Efter fem minuter och inget svar sa mamma bara:
- du börjar om en kvart, ska du gå till skolan.
Shazia reste på sig, bäddade försiktigt den lilla mysiga bädden där
hon önskade att hon kunde gömma sig.
Hon tog på sig gårdagens kläder, skulle någon se det?
Köket låg precis bredvid hennes rum, hon gick dit och tog en banan.
- är det allt du ska äta? och så ska du klara dig tills lunch?
Shazia svarade inte, tog på sig sin jacka och gick ut.
Det regnade, det brydde hon sig inte om.
hon började gråta, trist att vara här, hon ville flyga
högt över landet och kanske återvända dit hon var född,
Libanon.
Skolan låg nu i synhåll.
- Tjooo! Shazia.
hennes hjärta dunkade snabbare
vände sig om och fick se Joakims ansikte.
- hej viskade hon.
- du gråter väl inte?! han lät orolig på rösten, det kändes bra att någon
var orolig för henne.
- nej, de va regne.. viskade hon, men hann inte mer
innan jasmine drog iväg med honom, flörtandes i sina coola kläder,
som Shazia bara kunde drömma om att bära.
- Hejdå Shazia, vi ses seeeeen! ropade han.
Hon höll handen på hjärtat, hjärtat ville inte sluta slå.
|
|
|
|
