Vatten döljer tårarna del 12 |
På en brun parkbänk
När teet var klart satte han sig för att tänka över några ställen där Ha-Ya kunde jobba men hans hjärna stod still. Han läste annonserna i tidningen men där fanns det inga bra och dom flesta jobben är det ju bra att kunna svenska. Det skulle nog vara bra om Ha-Ya lärde sig svenska snart. Han drack upp teet och la sig ner i den obäddade sängen. Han låg ett tag, resan hade mattat ut honnom och tillslut somnade han. När han vaknade igen var klockan 4. Han gick till datan och såg att han inte hade loggat ut från msn. Några hade skrivit fast han var upptagen. Han orkade inte skriva tillbaka så han loggade ut sig själv och stängde av datan. Resten av kvällen tillbringade Kalle frammför tvn tittandes på MTV och tillslut somnade han i soffan.
Nästa dag vaknade Kalle inte fören halv 12. Det var helg. Då märkte han att han hade somnat i soffan med kläderna på. Kalle gick för att göra lite frukost åt sig. Kylen var nästan tom men han hittade lite mjölk, några mackor och smör. Han var tvungen att handla sen. Han satte på radion. Det var nyheterna. Dom sa något om att det hade varit jordbävningar i Thailand. Nyhetsprataren var välldigt tjatig så Kalle stängde av. Han åt upp frukosten och sen gick han för att ta en dusch. När han hade duschat klart tog han på nya kläder och sedan ringde telefonen. Det var Erik.
”Har du vaknat ennu?”
”Vad hörs det som?”
”Vi hade tänkt att träffas klockan 1 i parken. Hänger du med?”
”Jag har vell inget val” skrattade Kalle fram.
”Bra, då ses vi snart.”
”ja, hejdå”
Kalle la på luren och stälde tillbaka den bärbara telefonen.
Sedan satte han på sig ytterkläderna och gick ut. Det var ovanligt varmt ute och solen sken. Kalle började att gå mot parken. Den låg bara en bit bort från Kalles lägenhet. Var det här vändningen? Skulle allt bli bra nu?
Han gick vidare tills han var framme. Parken var vacker med allt grönt och blommorna hade börjat blomma så fint o alla möjliga färger. Lite längre bort låg en lekplatts. Kalle tittade bort på den, där var en liten flicka på 4-5år. Och två pojkar i ungefär samma ålder som satt och lekte i sandlådan. Flickan ville vara med men det tillät inte pojkarna. Flickan började gråta och pojkarna skrattade. Kalle hade lust att gå och säga till pojkarna men deras dagisfröken kom och gjorde det. Då såg Kalle att det var ett helt dagis som var ute och lekte. Han tänkte tillbaka på den tiden då han gick på dagis, det var i Storvreta. Kalle hade sedan flyttat till Uppsala när han började studera. Kalle satte sig ner på en bänk för att vänta. Eftersom dom andra inte hade kommit än. Nu blåste det lite lätt men det gjorde inget. Han kollade på klockan på mobilen. Hon var 5 över 1 dom andra borde ha kommit vid det här laget. Han ringde Erik.
Tonen kom, hej du har kommit till Eriks mobil, var god lämna ett meddelande efter pipet.
Kalle la på. Typist att han var tvungen at ha mobilen avstäng nu. Men så såg Kalle dom där långt borta sakta komma hittot. Erik, Marian, Ha-Ya och Sofia. Dom vinkade och Kalle vinkade tillbaka. Dom började springa fram till den bänk där Kalle satt och vilade. Bänkens trä var mörkbrunt och murket, säkert flera år gamalt. Några meter bort var det en sprillans ny bänk. Dens trä hadeknappast blivit smuttsig. Det var lackat blankt men den bänken Kalle satt på hade säker varit med om mycket mer en den nya blanka.
”Har du fått väntat länge?”
”Inte så värst.”
”Jag och Marian försökte skynda oss så gått det gick och sedan mötte vi Sofia och Ha-Ya på vägen och då gick vi tillsamans hit” sa Erik.
”Okej.”
”Jag har varit uppe hela natten och tänkt på vilka som är det bästa svenska kurser som Ha-Ya kan gå på”sa Marian
”Va bra” sa Kalle.
”Elina Erikssons kurs är ganska bra.”
”Jaha..”
Sanningen var att Kalle igentligen inte vist någonting om vilka kurser som var bra för Ha-Ya och vilka som inte var det.
”I morgon börjar skolan igen.” Det var Sofia som sa det.
”Jo.” Sa Kalle.
”Efter skolan i morgon måste jag ha ett möte med fritidsklubben, är det okej för er?”
”Vist, okej för oss” sa Erik ”Men du får prata med Ha-Ya först. Ni bor ju ihop”
”okej.”
"Do you minde if i stay longer at school tomorrow?"
”sure, I'm old enough to take care of my self” Hon skrattade till lite.
Kalle tyckte att hon hade ett så vackert leende.
// Alex och Astrid
|
|
|
|
